Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Längtan efter Gud
1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?
4 Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?
5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.
7 Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.
8 Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.
9 Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.
10 Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?
11 Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?
12 Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)
9 Då sa Herren till Mose: Jag ska komma till dig i ett mörkt moln, så att folket kan höra mig när jag talar med dig, och sedan kommer de alltid att tro dig.
10 Gå nu ner och förbered folket på mitt besök. Invig dem i dag och i morgon, och säg åt dem att tvätta sina kläder.
11 I övermorgon ska jag sedan stiga ner på berget Sinai inför deras ögon.
12 Sätt upp en gränslinje som folket inte får passera och säg till dem: 'Ni får inte gå upp på berget eller gå över gränslinjen. Den som gör det ska dö.
13 Ingen hand ska röra vid syndaren, utan denne ska stenas eller skjutas till döds med pilar. Detta gäller både människor och djur. Håll er borta från berget, tills ni hör en lång, utdragen ton från jubelhornet. Då får ni samlas vid foten av berget.'
14 Mose gick då ner till folket och förberedde dem för mötet, och de tvättade sina kläder.
15 Han sa till dem: Förbered er och rena er nu för att möta Herren om två dagar, och tänk på att ni inte får ha sexuellt umgänge under denna reningstid.
16 På tredje dagens morgon utbröt ett väldigt åskväder. Ett stort moln sänkte sig över berget, och det hördes en lång, utdragen ton som från en basun. Folket bävade.
17 Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud vid foten av berget.
18 Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget darrade som under en jordbävning.
19 Basunljudet blev allt starkare. Mose talade med Herren, och Herren svarade med hög röst.
20 Herren steg ner på bergets topp och kallade upp Mose till sig.
21 Herren sa till Mose: Gå tillbaka och varna folket för att överträda gränslinjen. De får inte komma upp här för att se Gud, för då ska många dö.
22 Till och med prästerna måste rena sig, för att Herren inte ska förgöra dem.
23 Men folket kan inte komma upp på berget, invände Mose. Du sa att de inte fick det, och du sa till mig att dra en gräns runt berget, som de inte fick överskrida, därför att området innanför den tillhör Gud.
24 Men Herren sa: Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men låt inte prästerna och folket gå över gränsen eller försöka att komma hit upp, för då måste jag döda dem.
25 Mose gick då tillbaka ner till folket och påminde dem om vad Gud hade sagt.
2 Det dröjde inte länge förrän några män kom till honom med en förlamad pojke som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sa han till den sjuke pojken: Var inte ledsen, min vän. Jag har förlåtit dina synder!
3 Hädelse! Den mannen gör sig själv till Gud! sa några av de religiösa ledarna till varandra.
4 Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: Varför tänker ni onda tankar?
5 Vilket är lättast att göra? Förlåta honom hans synder eller att bota honom? Sedan vände han sig till den förlamade pojken och sa:
6 Men för att bevisa att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: Stå upp, ta din bår och gå hem!
7 Och pojken reste sig upp och skyndade sig hem.
8 När folket såg vad som hade hänt blev de först förskräckta, sedan började de att lovprisa Gud för att han gett en sådan makt till en människa!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®