Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud och hans folk

105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.

² Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.

³ Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!

⁴ Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!

^5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.

³⁷ Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.

³⁸ Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.

³⁹ För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.

⁴⁰ De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.

⁴¹ Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -

⁴² för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.

⁴³ På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.

⁴⁴ Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.

⁴⁵ Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!

Gud förser sitt folk med kött och bröd

16 De lämnade Elim och fortsatte sin vandring in i öknen Sin, mellan Elim och Sinai, och de kom dit den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten.

² Där började folket än en gång klaga på Mose och Aron.

³ Tänk, om vi ändå hade varit kvar i Egypten, sa de. Tänk om Herren hade låtit oss dö där, för där hade vi ju tillräckligt med mat! Nu har ni fört oss ut i öknen, där vi kommer att dö av svält.

⁴ Då sa Herren till Mose: Jag ska låta mat regna ner från himlen till er. Var och en kan gå ut varje dag och samla in så mycket som han behöver. Och jag ska pröva dem för att se om de följer mina instruktioner eller inte.

⁵ Säg till dem att samla dubbelt så mycket på den sjätte dagen i varje vecka!

⁶ Mose och Aron kallade samman allt folket och meddelade dem: I kväll ska ni bli klara över att det var Herren som förde er ut ur Egypten.

^7-9 I morgon ska ni få se ännu mer av hans härlighet, för vilka är vi att ni skulle klaga på oss? Herren ska ge er kött att äta i kväll, och i morgon ska ni få bröd. Kom nu fram inför Herren och lyssna till hans svar på er jämmer.

¹⁰ Aron talade sedan till folket, och när de vände sig mot öknen uppenbarade sig plötsligt Herren för dem i molnet, som ledde dem.

^11-12 Och Herren sa till Mose: Jag har hört deras klagan. Säg till dem: 'I kväll ska ni få kött och i morgon ska ni mättas med bröd, och så ska ni veta att jag är Herren, er Gud.'

¹³ Den kvällen kom en stor mängd vaktlar över lägret, och på morgonen var öknen runt lägerplatsen våt av dagg.

¹⁴ Och när daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något som liknade rimfrost på marken.

¹⁵ När Israels folk såg detta, frågade de: Vad är det här? Mose förklarade: Det är den mat som Herren har gett er att äta.

¹⁶ Herren har sagt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, mellan tre och fyra liter per person.

¹⁷ Israels folk gick ut och lydde uppmaningen.

¹⁸ Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått fann de att det räckte till alla. De som hade samlat mycket hade ingenting över, och de som hade samlat lite hade tillräckligt.

¹⁹ Och Mose sa till folket: Lämna ingenting kvar över natten.

²⁰ Men naturligtvis fanns det sådana som inte ville lyssna utan lämnade en del kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade fruktansvärt illa, och Mose blev arg på dem.

²¹ På detta sätt samlade de mat varje morgon, varje hushåll efter sitt behov, och när solen steg allt högre fram på dagen, smälte det som var lämnat kvar bort och försvann.

⁵ Granska er själva. Är ni verkligen kristna? Klarar ni provet? Känner ni Kristi närvaro och kraft alltmer inom er? Eller låtsas ni bara vara kristna, medan ni i verkligheten inte alls är det?

⁶ Jag hoppas att ni kan hålla med om att jag har klarat provet och verkligen tillhör Herren.

⁷ Jag ber att ni ska leva på ett riktigt sätt, inte därför att det ska bli en fjäder i hatten för oss och bevisa att vår undervisning är riktig. Nej, vi vill att ni ska leva rätt, även om vi själva är föraktade.

⁸ Det är vår uppgift att alltid uppmuntra det som är sant och att aldrig gå emot det.

⁹ Om bara ni är starka så är vi glada över att vara svaga och föraktade. Vår högsta önskan är att ni ska bli mogna kristna.

¹⁰ Jag skriver detta till er nu och hoppas att jag inte ska behöva ta itu med er och bestraffa er när jag kommer. Jag vill hellre använda den auktoritet som Herren har gett mig till att göra er starka, inte till att straffa er.