Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Gud, du har väl inte övergett mig
1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!
3 Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.
4 När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.
5 Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.
6 Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,
7 på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.
8 Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?
9 Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?
10 Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?
11 Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.
12 Jag kommer ihåg alla hans stora under.
13 Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.
14 Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?
15 Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.
16 Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.
17 När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!
18 Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.
19 Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.
20 Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!
21 Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.
9 Du såg våra förfäders sorg och bedrövelse i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet.
10 Du utförde stora under och tecken inför Farao och hans folk, för du visste hur illa egyptierna behandlade ditt folk. Du har skaffat dig ett ärat namn, genom dessa handlingar som aldrig kommer att glömmas.
11 Du delade havet för ditt folk, så att man kunde gå genom det torrskodda. Men fienden lät du sjunka som stenar i djupet.
12 Du ledde våra förfäder med ett moln på dagen och med ett eldsken på natten, så att de kunde hitta vägen.
13 Du uppenbarade dig på berget Sinai, talade med dem från himlen och gav dem lagar, stadgar och bud som är goda och rätta,
14 däribland lagarna om den heliga sabbaten. Genom din tjänare Mose befallde du sedan ditt folk att lyda dem alla.
15 Du gav våra förfäder bröd från himlen när de var hungriga och vatten ur klippan när de var törstiga. Du befallde dem att inta det land som du lovat dem med en ed.
13 Kritisera därför inte varandra längre. Försök i stället att leva på ett sådant sätt att du aldrig blir orsak till att en medkristen får problem med att se dig göra saker, som han tycker är fel.
14 Själv är jag övertygad om att vi inte är tvungna att avstå från viss slags mat, och jag anser att Herren Jesus också menade det. Men om någon är osäker så ska han avstå från det som han anser är orätt.
15 Och om din bror känner sig sårad över vad du äter, så handlar du inte i kärlek, om du fortsätter att äta det. Låt inte det som du äter bli till skada för någon som Kristus har dött för.
16 Gör inte något som kommer att orsaka kritik mot dig själv, även om du vet att du har rätt.
17 För när allt kommer omkring, så är inte det viktiga för oss kristna vad vi äter eller dricker, utan att vi inspirerar varandra till godhet, frid och glädje i den helige Ande.
18 Om du låter Kristus vara Herre i dessa frågor, så gör du Guds vilja och gläder dina vänner.
19 Sträva efter harmoni i församlingen och uppbygg varandra.
20 Riv inte ner Guds verk för en köttbits skull! Kom ihåg att det inte är något fel på maten, men det är fel att äta något som andra får problem med.
21 Det riktiga är då att sluta upp med att äta kött och dricka vin, eller vad det nu är som orsakar svårigheter i tron för någon.
22 Du bör veta att det inte är något fel i vad du gör, inte ens i Guds ögon, men håll det för dig själv. Skylta inte med din tro inför andra så att de blir stötta av det. Den människa som gör det hon vet är riktigt, kan känna sig lycklig. Hon syndar inte.
23 Men den som inser att det han helst vill göra egentligen är fel måste se upp. Allt som man gör utan övertygelse om att det är rätt, det är synd!
Tänk på andra först
1-2 Även om vi har ett rent samvete inför Herren i det vi gör så kan vi inte bara tänka på oss själva. Vi måste ta hänsyn till andras tvivel och osäkerhet. Låt oss göra det som är bäst för våra medmänniskor, så att de byggs upp i sin tro på Gud.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®