Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Israels äventyrliga flykt från Egypten

114 När Israels folk för länge sedan drog ut från Egypten och Jakobs släkt lämnade landet vars språk de inte kunde förstå,

² då blev Juda del av landet, Guds heliga boplats, och Israel hans rike.

³ Röda havet såg folket komma och delade sig för dem, och Jordanfloden stannade upp i sitt lopp.

⁴ Bergen hoppade som bockar, och de små höjderna som lamm!

⁵ Vad har hänt med dig, Röda hav, eftersom du delar dig i två delar? Och du Jordan, varför stannade du av?

⁶ Varför hoppade ni berg som bockar? Och varför skuttade ni små kullar som lamm?

⁷ Darra, jord, när Jakobs Gud visar sig!

⁸ Det är ju han som gör klippan till en vattenrik sjö och låter en källa flöda fram bland stenarna.

¹⁹ Faraos hästar och ryttare och vagnar försökte följa efter genom havet. Men Herren lät murarna av vatten falla över dem, medan Israels folk vandrade genom havet på torr mark.

²⁰ Profetissan Mirjam, Arons syster, ledde sedan de andra kvinnorna i en dans. De spelade på tamburiner

²¹ och Mirjam sjöng för dem:Sjung till Herrens ära. Hästar och ryttare har han störtat i havet, och han har segrat med ära.

^7-8 Rabbla inte upp samma bön gång på gång. Det gör de som inte känner Gud. De tror att bönen blir besvarad bara man använder många ord. Kom ihåg att er Far vet precis vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det!

⁹ Be så här i stället:Vår Far i himlen, vi ärar ditt heliga namn.

¹⁰ Vi ber att ditt rike snart ska komma. Låt din vilja ske här på jorden, så som den sker i himlen.

¹¹ Ge oss vår mat i dag som du brukar,

¹² och förlåt oss våra synder liksom vi förlåter dem som syndar mot oss.

¹³ Led oss inte in i frestelser utan befria oss från den Onde. Amen.

^14-15 Er himmelske Far kommer att förlåta er, om ni förlåter dem som syndar mot er. Och vägrar ni att förlåta dem, kommer inte han att förlåta er.