Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
De många folkens uppror mot Gud
1-2 Gud, sitt inte bara sysslolös, tyst och oföretagsam, när vi ber. Svara oss! Befria oss!
3 Hör du inte tumultet och oväsendet från dina fiender? Ser du inte vad de gör, dessa stolta och segervissa män som hatar dig?
4 De är fyllda av svek och gör upp onda planer för ditt folk. De tänker döda dem du älskar.
13 som sa: Vi intar landet som tillhör Gud, så att vi kan ha det för oss själva!
14 Min Gud, låt dem spridas ut som torrt ogräsfrö, som agnar för vinden.
15 Svep fram som en skogsbrand som drar fram över bergen!
16 Jaga bort dem med förskräckliga stormar och skräm dem med oväder och orkaner.
17 Låt dem rodna av skam, tills de vaknar upp över din makt och ditt namn, Herre.
18 Se till att de misslyckas med allt de gör. Låt dem skämmas och bli förskräckta
Gud sänder Mose till Farao
5 När Mose och Aron hade talat med de äldste, gick de för att träffa Farao. Vi har ett budskap till dig från Herren, Israels Gud, sa de. Herren säger: 'Släpp mitt folk, så att de kan bege sig ut i öknen för att där fira högtid och tillbe mig.'
2 Jaså, på det sättet svarade Farao. Men vem är då Herren, eftersom jag skulle rätta mig efter honom och släppa Israel? Jag känner inte honom och tänker inte låta Israel lämna landet.
3 Men Aron och Mose stod på sig: Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss, förklarade de. Vi måste vandra tre dagsresor ut i öknen och offra till Herren, vår Gud. Om vi inte lyder honom kommer vi att dö genom svärd eller pest.
Ännu mer arbete
4-5 Vad tror ni att ni är för ena som kan komma på det här sättet och dra folket bort från deras arbete? röt Farao. Gå nu tillbaka och sköt era arbeten! röt Farao.
6 Samma dag gav Farao order till dem som var fogdar och tillsyningsmän över Israel:
7-8 Nu ska ni inte längre ge folket halm till teglet, det får de samla ihop själva. Men ni får se till att produktionen inte minskas med en enda tegelsten. De har tydligen inte tillräckligt att göra utan är lata. Det är därför de bråkar om att gå ut i öknen och offra till sin Gud.
9 Låt dem få arbeta riktigt hårt, så de slutar att lyssna på Mose och Aron och alla deras lögner!
10-11 Fogdarna och tillsyningsmännen gjorde som de blivit tillsagda och sa till folket: Farao har gett order om att ni inte längre ska få någon halm. Ni får själva gå och samla ihop den, men ni ska ändå göra lika mycket tegel som tidigare!
12 Man spred sig då över hela landet för att samla strån som kunde användas för att förstärka leran i teglet.
13 Fogdarna var mycket hårda mot dem: Ni måste fylla er dagliga kvot, precis som tidigare, befallde de.
14 Och de slog dem som blivit tillsatta som arbetsledare bland folket. Varför har ni inte gjort fullt dagsverke, vare sig i går eller i dag? skrek de åt dem.
15 Förmännen gick då till Farao och klagade inför honom: Varför behandlar du oss så här illa?
16 Vi får inte längre någon halm, och ändå måste vi göra lika mycket tegel som förut. Man slår oss för något som inte är vårt fel. Det är ju fogdarnas fel, som ger sådana orimliga befallningar.
17 Men Farao svarade: Ni har inte tillräckligt att göra! Varför skulle ni annars säga att ni vill gå ut i öknen och offra till Herren?
18 Gå tillbaka till ert arbete nu. Halm kommer ni inte att få, men ni ska leverera lika mycket tegel som ni gjort förut.
19 Då förstod förmännen att de verkligen hamnat i en besvärlig situation.
20 När de träffade Mose och Aron, som stod och väntade på dem utanför Faraos palats,
21 svor de åt dem och sa: Herren ska straffa er för att ni ställt till det på det här sättet för oss. Farao hatar oss! Nu har han och hans män fått en anledning att döda oss.
22 Mose vände sig då till Herren och sa: Herre, hur kan du handla så illa mot ditt eget folk? Varför sände du alls hit mig när du ändå gör så här?
23 Sedan jag talade med Farao första gången har han blivit allt grymmare mot dem, och du har inte räddat dem!
Folket vägrar lyssna till Mose
6 Nu ska du få se vad jag tänker göra med Farao, sa Herren till Mose. Han ska tvingas att låta mitt folk gå, och han ska inte bara låta dem gå, utan han ska till och med driva dem ut ur sitt land!
2-3 Jag är Herren! Som Gud den Allsmäktige uppenbarade jag mig för Abraham, Isak och Jakob, men under namnet Herren gjorde jag mig inte känd för dem.
4 Jag ingick ett förbund med dem och lovade att ge dem och deras ättlingar Kanaans land, där de levde som främlingar.
5 Nu har jag hört Israels folks klagan över att egyptierna håller dem som slavar, och jag har kommit ihåg mitt löfte till dem.
6 Säg därför till Israels barn att jag är Herren, och att jag ska visa min makt och göra under för att rädda dem från deras slaveri och göra dem fria.
7 Jag ska ta emot dem som mitt folk och vara deras Gud, och de ska förstå att jag är Herren, deras Gud, som har räddat dem från egyptierna.
8-9 Jag ska föra dem in i det land, som jag lovade att ge åt Abraham, Isak och Jakob. Det landet ska tillhöra mitt folk, för jag är Herren.Mose rapporterade för folket vad Gud hade sagt, men de ville inte lyssna. De var alltför missräknade efter allt han hade sagt tidigare.
10 Men Herren talade på nytt till Mose och sa till honom:
11 Gå tillbaka till Farao och säg att han måste släppa Israel.
12 Men Mose gjorde invändningar. Mitt eget folk lyssnar ju inte längre till mig. Hur ska jag då kunna vänta mig att Farao ska göra det? Jag har ingen övertalningsförmåga!
13 Då befallde Herren Mose och Aron att gå tillbaka till Israels folk och till Farao med order om att folket skulle få ge sig i väg.
Brevet till församlingen i Filadelfia
7 Skriv detta brev till ledaren för församlingen i Filadelfia:Detta budskap kommer till dig från honom som är helig och sann och som har Davids nyckel. Han öppnar och ingen annan kan stänga, han stänger och ingen annan kan öppna.
8 Jag känner till ditt arbete: Du är inte stark, men du har hållit fast vid mitt ord, och du har inte förnekat mitt namn. Därför har jag öppnat en dörr för dig, som ingen kan stänga.
9 Lyssna nu! Det ska komma människor till dig som påstår att de är fromma och gudfruktiga. Men de ljuger. I verkligheten går de Satans ärenden. Men jag ska tvinga dem att falla ner för dina fötter och erkänna att det är dig jag älskar.
10 Eftersom du har lyssnat till mitt ord och varit uthållig, ska jag skydda dig från den tid av stora plågor och frestelser som ska komma över världen för att sätta alla levande varelser på prov.
11 Se, jag kommer snart! Håll stadigt fast vid det du har, så att ingen tar ifrån dig din segerkrans.
12 Den som segrar ska jag göra till en pelare i Guds tempel. Han kommer att vara trygg och behöver inte längre gå ut därifrån. Och jag ska skriva min Guds namn på honom, och han ska vara medborgare i min Guds stad - det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från Gud. Och mitt nya namn ska vara skrivet på honom.
13 Om du kan höra, så lyssna till vad Anden säger till församlingarna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®