Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
De många folkens uppror mot Gud
1-2 Gud, sitt inte bara sysslolös, tyst och oföretagsam, när vi ber. Svara oss! Befria oss!
3 Hör du inte tumultet och oväsendet från dina fiender? Ser du inte vad de gör, dessa stolta och segervissa män som hatar dig?
4 De är fyllda av svek och gör upp onda planer för ditt folk. De tänker döda dem du älskar.
13 som sa: Vi intar landet som tillhör Gud, så att vi kan ha det för oss själva!
14 Min Gud, låt dem spridas ut som torrt ogräsfrö, som agnar för vinden.
15 Svep fram som en skogsbrand som drar fram över bergen!
16 Jaga bort dem med förskräckliga stormar och skräm dem med oväder och orkaner.
17 Låt dem rodna av skam, tills de vaknar upp över din makt och ditt namn, Herre.
18 Se till att de misslyckas med allt de gör. Låt dem skämmas och bli förskräckta
10 Men Mose kom med fler invändningar: Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte heller nu, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig.
11 Vem har gett dig din mun? frågade Herren honom. Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra?
12 Gå nu och gör som jag har sagt, och jag ska hjälpa dig så att du kan tala, och jag ska tala om för dig vad du ska säga.
13 Men Herre, kan du inte sända någon annan? invände Mose.
14 Då blev Herren arg och sa: Men du har ju din bror Aron, leviten, och han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig.
15 Jag ska tala om för dig vad du ska säga till honom, jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra.
16 Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud för honom och ge honom budskap från mig.
17 Glöm nu inte att ta med dig staven, så att du kan göra de under jag har visat dig.
Mose återvänder till Egypten
18 Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: Med din tillåtelse skulle jag vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar. Ja, jag vet ju inte ens om de lever.Du har min välsignelse att gå, svarade Jetro.
19 Innan Mose lämnade Midjan, sa Herren till honom: Var inte rädd för att gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda.
20 Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav.
21 Herren sa till Mose: Se till att du kommer inför Farao när du kommer tillbaka till Egypten, och gör de under som jag har visat dig. Men jag kommer att förhärda hans hjärta, så att han inte släpper folket.
22 Då ska du säga till honom: 'Så säger Herren: Israel är min förstfödde son,
23 och nu har jag gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag nu döda din förstfödde son.
24 När Mose och hans familj en kväll under resan hade stannat för natten, kom Herren emot Mose och ville döda honom.
25-26 Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses fötter med den. Hon utbrast med avsky: Med blod har jag fått tillbaka min man!Då lät Herren honom vara.
27 Samtidigt sa Herren till Aron: Gåut i öknen och möt Mose. Aron gick ända till Horeb, Guds berg, och träffade Mose där, och det blev ett hjärtligt återseende.
28 Mose talade om för Aron vad Gud hade sagt att de skulle göra och berättade om de under de skulle utföra inför Farao.
29 Mose och Aron vände sedan mot Egypten där de samlade de äldste i Israel till ett möte.
30 Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose, och Mose lät folket se undren, som Herren hade visat honom.
31 Då förstod de äldste att det var Gud som hade sänt dem. Och när de på detta sätt hade fått bevis för att Gud sett till deras nöd och förtvivlan, blev de glada och tacksamma och böjde sig inför Gud i tillbedjan.
Brevet till församlingen i Sardes
3 Skriv detta brev till ledaren för församlingen i Sardes:Detta budskap kommer till dig från honom som har Guds sju andar och de sju stjärnorna.Jag vet att du är känd som en levande och aktiv församling, men du är död!
2 Nu måste du vakna upp! Stärk det lilla liv som finns kvar - för också det är nära att slockna. Dina handlingar är långt ifrån riktiga i Guds ögon.
3 Gå tillbaka till vad du först hörde och trodde. Håll stadigt fast vid det, vänd om, och kom tillbaka till mig. Om du inte gör det, ska jag komma till dig plötsligt, oväntat som en tjuv, och straffa dig.
4 Trots detta finns det några också i Sardes, som inte har fläckat ner sina kläder med världens orenhet. De ska vandra med mig, klädda i vita kläder, för de har verkligen förtjänat det.
5 Alla som segrar ska få vita kläder, och jag ska inte stryka ut deras namn ur livets bok, utan jag ska inför min Far och hans änglar förklara att de tillhör mig.
6 Om du kan höra, så lyssna till vad Anden säger till församlingarna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®