Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁸ En ny kung hade bestigit Egyptens tron, och han kände inte alls till Josef.

⁹ De där israeliterna kan bli mycket farliga för oss, därför att de är så många, sa han till sitt folk.

¹⁰ Vi måste få ett slut på detta, så att de inte blir ännu fler. Om det blir krig skulle de kunna förena sig med våra fiender och strida mot oss, och sedan fly ut ur landet.

¹¹ Därför gjorde egyptierna dem till slavar och satte hårda uppsyningsmän över dem. De tvingades att bygga upp förrådsstäderna Pitom och Raamses, ett mycket hårt arbete.

¹² Men ju mer egyptierna misshandlade och förtryckte dem, desto mer ökade israeliterna i antal!

^13-14 Egyptierna blev då rädda och gjorde livet surt för dem med ännu hårdare arbete. De tvingade dem till långa dagar ute på fälten och tungt och hårt arbete med murbruk och tegel.

^15-16 Kungen i Egypten befallde då de hebreiska barnmorskorna Sifra och Pua att döda alla hebreiska pojkar som föddes men låta flickorna leva.

¹⁷ Men dessa kvinnor fruktade Herren och lydde därför inte kungen. De lät också pojkarna få leva.

¹⁸ Då kallade kungen dem till sig och frågade: Varför lyder ni inte min befallning?

¹⁹ De hebreiska kvinnorna är friska och starka och föder sina barn snabbt, svarade de honom. Vi hinner aldrig fram i tid. Det går inte så långsamt för dem som för de egyptiska kvinnorna!

²⁰ Gud beskyddade barnmorskorna. Därför fortsatte alltså Israels barn att föröka sig och blev ett mäktigt folk.

²¹ Eftersom barnmorskorna trodde på Gud, gav han dem också egna barn.22Då befallde Farao sitt folk att kasta alla nyfödda hebreiska pojkar i Nilen men att låta flickorna leva.

Mose föds

^1-2 Vid denna tid gifte sig ett ungt par som båda tillhörde Levi stam. De fick en son som var ovanligt vacker. Modern gömde honom i hemmet under tre månader.

³ Men när han blivit så stor att hon inte längre kunde hålla honom gömd, gjorde hon en korg av vass och beströk den med tjära, så att den skulle bli tät. Hon lade pojken i korgen och placerade den i vassen vid flodstranden.

⁴ Pojkens syster stod på avstånd för att se vad som skulle hända.

⁵ En prinsessa, en av Faraos döttrar, kom just då för att bada i floden, och när hon och hennes sällskapsdamer gick utmed stranden, upptäckte hon korgen i vassen och bad en av tjänarna att hämta den.

⁶ Hon öppnade den och fick se barnet. Pojken började gråta, och hon blev rörd. Det måste vara ett av de hebreiska barnen! sa hon.

⁷ Då kom pojkens syster fram till prinsessan och frågade: Ska jag gå och be någon av de hebreiska kvinnorna att ta hand om det lilla barnet åt dig?

⁸ Ja, gör det! svarade prinsessan. Då rusade den lilla flickan hem och hämtade sin mamma.

⁹ Tag med dig det här barnet och amma det åt mig, sa prinsessan, så ska jag ge dig bra betalt! Då tog modern hand om sin son och ammade honom.

¹⁰ När han blivit äldre, gick hon till palatset med honom, och han blev prinsessans son. Hon kallade honom Mose (som betyder att dra upp), för hon hade dragit upp honom ur vattnet.

Vi är fria!

124 Om Herren inte hade stått på vår sida - det kan hela Israel intyga - om Herren inte hade stått på vår sida,

^2-3 då skulle våra fiender ha svalt oss levande och utplånat oss i sin ilska.

^4-5 Vatten skulle ha övertäckt oss och dragit ner oss i djupen.

⁶ Välsignad vare Herren, som inte har låtit dem slita oss i stycken.

⁷ Vi har flytt för livet, som fåglar från jägarens snara. Men snaran har gått sönder, och vi är fria!

⁸ Vår hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.

Livets mening

12 Och nu ber jag er, kära bröder, att ni på grund av Guds godhet gläder honom genom att ge er själva som ett levande och heligt offer till honom.

² Följ inte världens beteenden och vanor, utan var nya och annorlunda människor med det nya livets friskhet i allt ni gör och tänker. Då förstår ni att välja det som är gott och som tillfredsställer Gud.

³ Som Guds budbärare vill jag förmana er. Var ärliga i er bedömning av er själva, mät ert värde med måttet av den tro som Gud har gett er.

^4-5 På samma sätt som en kropp är beroende av att alla dess delar fungerar, så är också vår gemenskap i Kristus beroende av att var och en av oss fungerar. Vi är alla delar i Kristi kropp, var och en av oss med olika uppgifter att sköta, och alla behövs för att göra den fullständig. Vi tillhör därför varandra, och var och en behöver de andra.

⁶ Gud har i sin nåd gett oss olika gåvor. Om Gud därför har gett dig gåvan att profetera, profetera då så ofta du kan det och så ofta som din tro är stark nog att ta emot ett budskap från Gud.

⁷ Om din gåva är att tjäna andra, tjäna dem väl. Om du undervisar, gör det som en god lärare.

⁸ Om du är den som förmanar, se till att du ger uppmuntran och tröst. Om Gud har gett dig pengar, var generös och hjälp andra. Om Gud har gett dig ledarförmåga, ta då det ansvaret på allvar. Den som tröstar andra ska göra det med glädje.

Petrus erkänner Jesus som Messias

¹³ När Jesus kom till Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: Vem säger människorna att jag är?

¹⁴ De svarade: En del säger Johannes döparen, andra Elia, andra Jeremia eller någon annan av profeterna.

¹⁵ Då frågade han: Vem tror ni att jag är?

¹⁶ Simon Petrus svarade: Du är Messias, den levande Gudens Son.

¹⁷ Du kan verkligen känna dig lycklig, Simon, Jonas son, sa Jesus. Min Far i himlen har själv uppenbarat detta för dig. Ingen kommer till insikt om det själv.

¹⁸ Du är Petrus, en klippa, och på den klippan kommer jag att bygga min församling. Inte ens helvetets makter ska kunna besegra den.

¹⁹ Och jag ska ge dig himmelrikets nycklar. De dörrar du låser på jorden ska låsas i himlen. Och de dörrar du öppnar på jorden kommer att öppnas i himlen!

²⁰ Sedan förbjöd han lärjungarna att berätta för andra att han var Messias.