Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herre, tig inte!

28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.

² Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!

³ Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.

⁴ Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!

⁵ De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.

⁶ Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!

⁷ Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.

⁸ Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.

⁹ Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!

²⁹ Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan.

³⁰ Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen? grät han inför sina bröder.

³¹ Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel

³² och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den.Vi hittade den här på åkern, sa de till honom. Visst är det väl Josefs mantel?

³³ Fadern kände omedelbart igen den.Ja, snyftade han. Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken.

³⁴ Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor.

³⁵ Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång.Jag kommer att dö av sorg över min son, sa Jakob och bröt samman i gråt.

³⁶ Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.

⁴ Gud skonade inte ens de änglar som syndade, utan kastade ner dem i en avgrund, där de är fängslade i mörker till domens dag.

⁵ Och han skonade inte någon av de människor som levde för länge sedan, före den stora översvämningen. Bara Noa, den ende som bekände sin tro på Gud, blev räddad tillsammans med sju familjemedlemmar. Hela den gudlösa världen blev fullständigt utplånad, när Gud dränkte hela jorden i vatten.

⁶ Vid ett senare tillfälle jämnade han städerna Sodom och Gomorra med marken. Askhögarna efter dem har blivit ett varnande exempel för ogudaktiga i alla tider.

^7-8 Men samtidigt räddade Herren Lot ut ur Sodom, eftersom han var en god man och led svårt av den fruktansvärda ondska som han dag efter dag tvingades se omkring sig.

⁹ På samma sätt kan också Herren rädda både er och mig från de frestelser som omger oss och fortsätta att straffa de ogudaktiga ända till den dag, då den slutliga domen kommer.

¹⁰ Han är särskilt sträng mot dem som följer sina egna onda drifter, och mot dem som är stolta och oresonliga och inte drar sig för att håna Gud den Högste i all hans härlighet.