Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herre, du genomskådar mig
139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.
2 Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.
3 Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.
4 Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.
5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.
6 Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.
7 Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.
8 Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.
9 Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,
10 så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt
12 så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.
23 Pröva mig, Gud! Känn mitt hjärta och pröva mina tankar!
24 Visa mig om det finns något hos mig som gör dig bedrövad, och led mig på den väg som leder till dig.
9 Hela Faraos kavalleri, hästar, vagnar och kavallerister, var med i förföljandet. Egyptierna hann upp Israels folk när det hade slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot framför Baal-Sefon.
10 När folket fick syn på egyptierna och märkte att de närmade sig blev de oerhört rädda och ropade till Herren att han skulle hjälpa dem.
11 De vände sig klagande till Mose: Har du fört oss hit ut att dö i öknen därför att det inte fanns gravar åt oss i Egypten? Varför tvingade du oss att lämna Egypten?
12 Var det inte det vi sa, när vi var slavar, att du skulle låta oss vara i fred? Vi sa ju hela tiden att det var bättre att vara slavar i Egypten än att dö i öknen.
13 Men Mose sa till folket: Ni ska inte vara rädda. Var bara lugna och stanna där ni är, så ska ni få se på vilket underbart sätt Herren ska rädda er i dag. Det är sista gången ni ser de egyptier som förföljer er.
14 Herren ska strida för oss, och vi kommer inte att behöva lyfta ett finger!
Räddade vid Röda havet
15 Då sa Herren till Mose: Sluta nu upp att ropa till mig. Försök i stället att få folket att gå vidare.
16 Använd din stav! Räck ut den över vattnet, så ska havet öppna en väg framför er, och hela Israels folk ska gå över på torr mark!
17 Jag ska förhärda egyptiernas hjärtan, och de ska följa efter er, och de ska få se hur jag förhärligar mig genom att besegra Farao och hela hans armé med hästar och vagnar.
18 Och alla egyptier ska förstå att jag är Herren.
19 Guds ängel, som ledde Israels folk, flyttade nu molnet bakåt,
20 så att det befann sig mellan Israels folk och egyptierna. Hela den natten gav det mörker åt egyptierna men ljus åt Israels folk! Därför kunde inte egyptierna hitta israeliterna!
21 När Mose räckte ut sin hand över havet öppnade Herren en väg genom det med en mur av vatten på båda sidor. En stark östanvind blåste hela den natten och torkade upp havsbottnen,
22 så att Israels folk kunde gå rakt igenom havet på torr mark!
23 Egyptierna följde efter dem med alla Faraos hästar, vagnar och kavallerister.
24 Men tidigt på morgonen såg Herren ner på egyptiernas trupper från eld- och molnpelaren och skapade förvirring bland dem.
25 Hjulen på deras vagnar lossnade och föll av, så att vagnarna inte kunde ta sig fram. Låt oss komma härifrån! klagade egyptierna. Herren strider för dem mot oss.
Av frukten känner man trädet
15 Akta er för falska lärare. De kommer förklädda som oskyldiga får, men i verkligheten är de glupska vargar som vill slita sönder er.
16 Ni kan upptäcka dem genom deras handlingssätt, på samma sätt som man känner igen ett träd på dess frukt. Man plockar ju inte vindruvor på törnbuskar eller fikon på tistlar.
17 Olika slags fruktträd känner man lätt igen genom att titta på deras frukt.
18 Det träd, som bär frukt som smakar bra, bär aldrig oätlig frukt. Och det träd som ger dålig frukt kan inte samtidigt ge god frukt.
19 De träd, som bär frukt som man inte kan äta, hugger man ner och bränner upp.
20 Det är alltså på frukten man känner igen ett träd eller en person.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®