Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Bevisa hur god du är, Herre

86 Böj dig ner och hör min bön, Herre. Svara mig, för jag är svag och hjälplös!

² Rädda mig från döden, för jag försöker följa alla dina lagar. Hjälp mig, för jag tjänar dig och litar på dig.

³ Var barmhärtig mot mig, Herre, för jag hoppas alltid på dig.

⁴ Gör mig glad, Herre, för jag tillber bara dig.

⁵ Herre, du är god, och villig till att förlåta. Du är barmhärtig mot alla som ber om din hjälp.

⁶ Lyssna noga till min bön, Gud! Hör mina rop på hjälp!

⁷ Jag tänker ropa till dig varje gång svårigheter kommer över mig, och då kommer du att svara mig.

⁸ Ingen annan Gud är som du, Herre, och ingen kan göra under som du.

⁹ Alla folk, och du skapade ju vartenda ett av dem, ska komma och böja sig inför dig, Herre, och prisa ditt stora och heliga namn.

¹⁰ Du är stor och mäktig och gör stora under. Bara du är Gud!

Rakel och Isak dör

35 Flytta nu till Betel och bosätt dig där, sa Gud till Jakob. Bygg där ett altare för att tillbe den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.

² Då bad Jakob hela sin familj att förstöra avgudarna som de hade fört med sig och att tvätta sig och ta på sig rena kläder.

³ Vi ska nämligen gå till Betel, sa han till dem. Där tänker jag bygga ett altare åt Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.

⁴ Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen, och han gömde dem under eken nära Sikem.

Apostlarna arresteras på nytt

¹⁷ Översteprästen och hans släktingar och vänner bland saddukeerna blev då mycket avundsjuka.

¹⁸ De grep därför apostlarna och satte dem i fängelse.

¹⁹ Men en Herrens ängel kom på natten och öppnade fängelsets portar och släppte ut dem. Sedan sa han till dem:

²⁰ Gå till templet och berätta för alla om detta nya liv.

²¹ De lydde uppmaningen, och tidigt på morgonen gick de till templet och började genast predika där. Senare samma morgon samlades översteprästen och hans närmaste män. Efter att ha sammankallat hela Stora rådet skickade de bud efter apostlarna för att ställa dem inför rätta.

²² Men när tjänarna kom till fängelset, fanns de inte där. Därför återvände de till rådet och rapporterade:

²³ Fängelseportarna var låsta och vakterna stod på vakt utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.

²⁴ När chefen för tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de ursinniga och undrade vad som skulle hända sedan, och hur allt detta skulle sluta.

²⁵ Sedan kom någon och berättade att de män, som de hade fängslat, befann sig i templet och predikade för folket.

^26-27 Chefen för tempelvakterna gick då dit tillsammans med sina vakter och grep dem utan våld. De var nämligen rädda för att bli ihjälslagna av folket om de använde våld mot lärjungarna. Sedan förde de dem inför rådet.