Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herren befriade oss

126 När Herren förde oss tillbaka till Jerusalem efter fångenskapen, var det som en dröm!

² Vi skrattade högt och sjöng av glädje! Till och med andra folk, som inte kände Gud, måste säga: Allt vad Herren gjort för dem är stort och väldigt!

³ Ja, det är verkligen sant! Vi var utom oss av glädje.

⁴ Herre, åt vår dystra tillvaro gav du mening, på samma sätt som du fyller de uttorkade bäckarna med vatten!

⁵ De som sår med tårar ska få skörda med glädje.

⁶ Ja, de går gråtande ut med säden de ska så, men när de kommer tillbaka, jublar de över den stora skörd de fått.

Esra leder folket i bön och bekännelse

^1-2 Den tjugofjärde dagen i samma månad återvände folket för ännu en högtid. Den här gången fastade de, klädde sig i säcktyg och strödde aska i håret, och israeliterna avskilde sig från alla utlänningar.

³ Under några timmar lästes Guds lag högt för dem, och under de följande timmarna bekände man sina egna och sina förfäders synder och tillbad Herren, sin Gud.

⁴ Leviterna Jesua, Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani stod på plattformen och prisade Herren med glädjesånger och uppmanade folket att delta:

⁵ Stå upp och lova Herren, er Gud, som lever från evighet till evighet. Prisa hans underbara namn! Det är mycket större än vad vi kan tänka eller säga. Bönen fortsatte sedan under ledning av Jesua, Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja:

⁶ Du ensam är Herre. Du har gjort himlen och jorden och haven och allt som är i dem. Du ger liv åt allt och uppehåller allt, och himlens härskaror tillber dig.

⁷ Du är Herren Gud, som utvalde Abram och ledde honom ut ur det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

⁸ När han var trofast mot dig, ingick du ett avtal med honom och lovade att han och hans ättlingar för alltid skulle få det land som tillhörde kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, jebuseerna och girgaseerna. Nu har du gjort vad du lovade och vi vet att du är rättfärdig och alltid håller ditt ord.

Jesus väljer ut de tolv apostlarna

¹² Några dagar senare gick han upp bland bergen för att be, och han bad hela natten.

¹³ När det ljusnade kallade han samman sina efterföljare och valde ut tolv av dem till att bli hans lärjungar eller apostlar som han också kallade dem.

^14-16 Här är namnen på dem: Simon, som Jesus också kallade Petrus, Andreas, Simons bror, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob, Alfaios son, Simon, som också kallades seloten, Judas, Jakobs son och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Verklig lycka

^17-18 När Jesus hade kommit ner från bergssluttningen tillsammans med lärjungarna, kom de till en stor slätt. Där hade en stor skara människor samlats, bland dem många av hans efterföljare. Folk från hela Judeen och från Jerusalem och så långt norrifrån som kustområdet vid Tyros och Sidon hade nämligen kommit för att höra honom och för att bli botade. Han drev ut många onda andar,

¹⁹ och alla försökte röra vid honom för det gick ut läkande kraft från honom som gjorde alla friska.