Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

^41-42 Ja, Herre, du älskar mig och har lovat att frälsa mig! Hjälp mig nu i din godhet och kärlek. Då kommer jag att kunna svara dem som hånar mig, för att jag litar på det du sagt.

⁴³ Må jag aldrig glömma dina ord! Till dem sätter jag mitt hopp!

^44-46 Därför ska jag fortsätta att alltid lyda dig. Det kommer att göra mig fri. Till och med för kungar kommer jag att tala om vad din lag säger utan att skämmas.

⁴⁷ Vad jag älskar dina bud! Vad jag är glad över dina befallningar!

⁴⁸ Jag sträcker mig efter dem och vill att de fyller mitt liv.

¹⁶ Sedan reste männen sig upp från måltiden och började gå mot Sodom, och Abraham gick med dem ett stycke på vägen.

¹⁷ Hur skulle jag kunna dölja min plan för dig Abraham? frågade Gud.

¹⁸ Du ska ju bli ett mäktigt folk och en källa till välsignelse för alla jordens folk.

¹⁹ Jag har utvalt dig för att leda din familj på rätt väg i lydnad för mig. När de gör vad som är rätt och riktigt kan jag ge dig vad jag lovat dig.

Abraham ber för Sodom

²⁰ Och Herren fortsatte:

²¹ Jag har hört att folket i Sodom och Gomorra är mycket syndigt, och att allt de gör är vidrigt. Jag ska gå dit för att se efter om rapporterna verkligen är sanna. Om inte ryktet är sant så får jag veta det.

^22-23 De andra två gick därefter mot Sodom, medan Herren stannade kvar hos Abraham en stund. Då steg Abraham fram till honom och frågade: Kommer du ändå att döda både onda och goda utan urskillning?

²⁴ Tänk om det finns femtio gudfruktiga människor i staden! Kommer du att förgöra den och inte rädda den för deras skull?

²⁵ Det skulle inte vara rätt! Du vill väl inte döda de gudfruktiga tillsammans med de onda? Då skulle du ju behandla gudfruktiga och onda precis på samma sätt! Så skulle du väl inte vilja göra? Är inte du, som är hela jordens domare, rättvis?

²⁶ Gud svarade: Om det finns femtio gudfruktiga där, så ska jag rädda hela staden för deras skull.

²⁷ Då talade Abraham igen: Eftersom jag redan har börjat tala till dig kan jag lika gärna fortsätta, även om jag bara är stoft och aska.

²⁸ Tänk om det bara finns fyrtiofem? Kommer du då att förgöra staden därför att det fattas fem? Gud sa: Jag ska inte förgöra den om jag hittar fyrtiofem gudfruktiga.

²⁹ Då gick Abraham ännu längre och sa: Tänk om det bara finns fyrtio? Gud svarade: Jag ska inte förgöra staden om det finns fyrtio rättfärdiga.

³⁰ Bli inte arg på mig, bad Abraham utan låt mig fortsätta. Tänk om det bara finns trettio rättfärdiga där? Gud svarade: Jag ska inte göra det, om det finns trettio där.

³¹ Då sa Abraham: Eftersom jag har vågat tala till Gud, så kan jag lika gärna fortsätta. Tänk om det bara finns tjugo rättfärdiga? Gud svarade: Då ska jag inte förgöra den, för dessa tjugos skull.

³² Slutligen sa Abraham: Bli inte vred, Herre, jag ska bara öppna munnen en gång till: Tänk om det bara finns tio? Och Gud sa: För dessa tio personers skull ska jag inte förgöra staden.

³³ När Herren hade slutat sitt samtal med Abraham fortsatte han sin vandring, och Abraham återvände till sitt tält.

Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen

12 En dag vandrade Jesus genom några sädesfält tillsammans med sina lärjungar. Det var sabbat, den judiska gudstjänstdagen, och hans lärjungar var hungriga. Därför började de rycka av veteax och äta.

² Men några fariseer såg det och protesterade: Dina lärjungar bryter mot lagen. De skördar på sabbaten.

³ Men Jesus sa till dem: Har ni aldrig läst vad kung David gjorde när han och hans vänner var hungriga?

⁴ Han gick in i templet, och han och hans män åt av det speciella bröd som bara prästerna fick äta av. De bröt också mot lagen.

⁵ Och har ni aldrig läst i Moses lag att prästerna, som tjänstgör i templet, får arbeta på sabbaten?

⁶ Och här finns verkligen en som är större än templet!

⁷ Men om ni förstod detta Skriftens ord: Jag älskar barmhärtighet mer än offer, så skulle ni inte ha dömt dem som är oskyldiga.

⁸ För Människosonen har rätt att avgöra vad som är tillåtet på sabbaten eller inte.