Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud lovar Abraham en nation

12 När Abrams far hade dött befallde Gud Abram: Lämna ditt eget land och ditt eget folk och gå till det land som jag ska leda dig till!

² Om du gör det kommer jag att se till att du blir stamfar för ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn berömt, så att du blir till välsignelse för många andra.

³ Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. Hela världen kommer att bli välsignad genom dig.

⁴ Då gjorde Abram som Herren hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var sjuttiofem år gammal vid den tiden.

⁵ Han tog med sig sin fru Sarai, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Haran, och kom slutligen till Kanaan.

⁶ När de reste genom Kanaan kom de till en plats nära Sikem och slog läger bredvid Mores ek. Området beboddes vid den tiden av kananeer.

⁷ Här uppenbarade sig Herren för Abram och sa: Jag ska ge detta land till dina efterkommande. Till minne av Herrens besök byggde Abram ett altare där.

⁸ Efteråt lämnade Abram platsen och reste söderut till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Ai i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt Herren och tillbad honom.

⁹ På detta sätt fortsatte han i lugn takt söderut till Negev och rastade ofta.

Herren regerar

33 Ni alla rättfärdiga, låt er glädje välla fram i lovprisning till Herren, för det är rätt att prisa honom!

² Spela lovsånger på stränginstrument och harpor!

³ Sjung nya sånger för honom, spela på alla era instrument och sjung av glädje!

⁴ Allt vad Herren säger det menar han, och allt han gör kan man lita på.

⁵ Han älskar allt som är gott och rätt. Överallt på jorden kan man njuta av hans godhet.

⁶ Han uttalade bara ett ord, och himlen formades. Solen, månen och stjärnorna kom till på hans befallning.

⁷ Han samlade haven till en plats, och han fyllde havsdjupen med deras vatten.

⁸ Alla i hela världen, män, kvinnor och barn, frukta Herren och visa vördnad för honom.

⁹ När han talade skapades världen. Den kom till på hans befallning.

¹⁰ Med ett enda andetag kan han förgöra alla planer som smids av dem som står emot honom,

¹¹ men hans egen plan består för evigt. Hans avsikter är desamma generation efter generation.

¹² Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!

¹³ Det är därför klart att Guds löfte att ge hela jorden åt Abraham och hans ättlingar inte var en följd av att Abraham rättade sig efter Guds lagar, utan av att han litade på att Gud skulle hålla sitt löfte.

¹⁴ Om man fortfarande påstår att Guds välsignelse går till dem som är tillräckligt goda, säger man alltså att Guds löften till dem som har tro är meningslösa och att det är dåraktigt att tro.

¹⁵ Men detta är sanningen: när vi försöker skaffa oss Guds välsignelse och godkännande genom att hålla hans lagar, så drabbas vi till slut alltid av hans vrede, för vi kommer att misslyckas med att hålla dem. Det enda som kan rädda oss från att vara lagbrytare är att inte ha några lagar att bryta!

¹⁶ Därför ges Guds välsignelser till oss helt gratis när vi tror. Och vi kan vara säkra på att få dem vare sig vi följer judiska seder eller inte, bara vi har samma tro som Abraham, för Abraham är ju allas vår far.

¹⁷ Det är det som menas i Skrifterna när det står att Gud gjorde Abraham till far åt många folk. I Guds ögon är han vår far, för han trodde på den Gud som gör de döda levande igen och som talar om kommande händelser med samma säkerhet som om de redan hade ägt rum.

¹⁸ När Gud talade om för Abraham att han skulle ge honom en son och att han skulle bli far till många folk, trodde Abraham därför på Gud, trots att ett sådant löfte inte såg ut att kunna infrias.

¹⁹ Och därför att hans tro var stark, så oroade han sig inte över det faktum att han vid hundra års ålder var alltför gammal att bli far, och att Sara, hans fru som var nittio år gammal, inte längre kunde föda barn.

²⁰ Men Abraham tvivlade aldrig. I stället växte sig hans tro allt starkare, och han tackade Gud för gåvan redan innan han hade fått den.

²¹ Han var helt övertygad om att Gud skulle hålla vad han hade lovat.

²² Och på grund av Abrahams tro, förlät Gud honom hans synder och förklarade honom icke skyldig.

²³ Detta frikännande uttalades inte bara för Abrahams skull.

²⁴ Det gäller också oss. Gud kommer att ta emot oss på samma sätt som han tog emot Abraham - genom att vi tror på Guds löften, den Gud som lät Jesus, vår Herre, stå upp från de döda.

²⁵ Han dog för våra synder och uppstod till livet för att föra oss in i ett rätt förhållande till Gud.

Jesus kallar en skatteindrivare till lärjunge

⁹ När Jesus gick vidare därifrån fick han se en skatteindrivare, Matteus, sitta utanför tullhuset. Kom och följ med mig, sa Jesus till honom, och Matteus reste sig och följde med Jesus.

¹⁰ När Jesus och hans lärjungar senare åt middag i Matteus hem fanns det bland gästerna många av hans kolleger men även en del annat ökänt folk.

¹¹ Fariseerna var upprörda: Hur kommer det sig att er lärare umgås med sådant slödder? frågade de lärjungarna.Jesus hörde det och svarade:

¹² Därför att de som är friska inte behöver någon läkare! Det är de sjuka som behöver det!

¹³ Sedan tillade han: Gå härifrån och försök förstå vad Gud menar när han säger: 'Det är inte era offer och era gåvor som jag bryr mig om, utan att ni visar medlidande.' Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta mig an dem som redan känner honom.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

¹⁸ När han sa detta kom föreståndaren för synagogan på platsen och föll ner framför honom. Min lilla dotter har just dött, sa han. Kom och lägg händerna på henne så får hon liv igen.

¹⁹ Medan Jesus och lärjungarna var på väg till hans hus kom

²⁰ en kvinna, som under tolv år lidit av svåra blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel,

²¹ för hon tänkte att om hon bara rörde vid honom så skulle hon bli frisk.

²² Då vände Jesus sig om och fick se henne: Min dotter, sa han, var inte orolig! Din tro har botat dig. Och från det ögonblicket var kvinnan frisk.

²³ När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och mötte alla människor som klagade högljutt och hörde deras begravningsmusik,

²⁴ sa han: Gå ut härifrån. Flickan är inte död. Hon sover bara. Då hånlog alla åt honom.

²⁵ När folket till slut hade gått ut gick Jesus in i rummet där flickan låg. Han tog henne i handen, och hon reste sig upp och var helt frisk.

²⁶ Berättelsen om det fantastiska som hade hänt spred sig som en löpeld i hela området där omkring.