Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herren regerar

33 Ni alla rättfärdiga, låt er glädje välla fram i lovprisning till Herren, för det är rätt att prisa honom!

² Spela lovsånger på stränginstrument och harpor!

³ Sjung nya sånger för honom, spela på alla era instrument och sjung av glädje!

⁴ Allt vad Herren säger det menar han, och allt han gör kan man lita på.

⁵ Han älskar allt som är gott och rätt. Överallt på jorden kan man njuta av hans godhet.

⁶ Han uttalade bara ett ord, och himlen formades. Solen, månen och stjärnorna kom till på hans befallning.

⁷ Han samlade haven till en plats, och han fyllde havsdjupen med deras vatten.

⁸ Alla i hela världen, män, kvinnor och barn, frukta Herren och visa vördnad för honom.

⁹ När han talade skapades världen. Den kom till på hans befallning.

¹⁰ Med ett enda andetag kan han förgöra alla planer som smids av dem som står emot honom,

¹¹ men hans egen plan består för evigt. Hans avsikter är desamma generation efter generation.

¹² Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!

¹⁷ När Abram återvände från sitt anfall mot Kedorlaomer och de andra kungarna, kom kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen (som senare kallades Kungsdalen).

¹⁸ Även kungen i Salem (Jerusalem), Melki-Sedek, som var präst åt Gud, den Högste, kom och han gav Abram bröd och vin.

^19-20 Sedan välsignade Melki-Sedek Abram med denna välsignelse:Må välsignelse från Gud den Högste, himlens och jordens skapare, vila över dig Abram. Lovad vare Gud, som har överlämnat dina fiender till dig. Då gav Abram Melki-Sedek en tiondel av hela bytet.

²¹ Kungen i Sodom vädjade till Abram: Ge mig bara mitt folk, som blev tillfångataget. Behåll själv hela bytet som de stal från min stad.

²² Men Abram svarade: Jag har högtidligt lovat Herren Gud den Högste, himlens och jordens skapare,

²³ att jag inte ska ta så mycket som en enda tråd från er, så att ni inte kan säga: 'Abram är rik därför att jag gav honom bytet!'

²⁴ Det räcker med det som mina unga män har ätit av din mat. Men ge en del av bytet till mina stridskamrater Aner, Eskol och Mamre.

Paulus blir ormbiten på Malta

^1-2 Vi fick snart reda på att vi var på ön Malta. Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa på stranden för att välkomna oss, och för att vi skulle kunna värma oss i regnet och kylan.

³ Medan Paulus samlade ett fång grenar för att lägga på elden, blev han plötsligt biten av en huggorm. Den hade lockats fram av värmen, och nu högg den sig fast i hans hand.

⁴ Öborna såg den hänga där och sa till varandra: Han är säkert en mördare! Fastän han har klarat sig undan havet låter inte rättvisan honom leva.

⁵ Paulus skakade av sig ormen i elden och verkade helt oskadd.

⁶ Men människorna väntade att hans hand skulle svullna upp eller att han skulle falla ner död. När de hade väntat länge och väl och inget hade hänt med Paulus, ändrade de uppfattning och betraktade honom som en gud.

⁷ Nära stranden där vi kom i land fanns en stor gård som tillhörde öns landshövding, Publius. Han välkomnade oss artigt och gav oss mat, och vi var hans gäster i tre dagar.

⁸ Nu visade det sig att Publius far var sjuk i feber och dysenteri. Paulus gick in och bad för honom och lade sina händer på honom och botade honom.

⁹ Då kom alla andra sjuka människor på ön till Paulus, och de blev också botade.

¹⁰ De visade sin tacksamhet genom att överhopa oss med gåvor. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.