Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁴⁶ Maria svarade:O, jag vill lovprisa Herren!

⁴⁷ Jag jublar i Gud, min Frälsare!

⁴⁸ Han har tagit sig an mig - en oansenlig kvinna, och nu kommer människor i alla tider att kalla mig välsignad av Gud.

⁴⁹ Han, den helige och mäktige, har gjort något stort med mig.

⁵⁰ Hans nåd varar från generation till generation över alla som erkänner honom som Herre.

⁵¹ Hans väldiga arm är full av kraft! De stolta och högfärdiga slår han ner.

⁵² Furstar fördriver han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.

⁵³ Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.

⁵⁴ Tänk på hur han hjälper sitt Israel! Han glömmer inte sitt löfte att vara barmhärtig.

⁵⁵ Han lovade ju våra fäder, Abraham och hans barn, att alltid visa nåd mot dem.

David tar emot Herrens välsignelse

¹⁸ David gick då in i Herrens tält och satte sig där inför Herren och bad: Herre, vem är jag och min familj att du har fört oss så långt?

²³ Vilket annat folk på hela jorden har fått sådana välsignelser som ditt folk Israel? Du har räddat det för att ge ditt namn ära. Du har gjort stora under och befriat Israel från Egypten och dess gudar.

²⁴ Du utvalde Israel till ditt folk i evighet, och du blev vår Gud.

²⁵ Och nu, Herre Gud, gör som du har lovat med mig och min familj.

²⁶ Du ska äras i evighet, när du har upprättat Israel som ditt folk och när du har upprättat min släkt inför dig.

²⁷ Du har uppenbarat för mig, du himlens Gud, Israels Gud, att du ska bygga ett hus åt mig. Det är därför som jag vågar be denna bön,

²⁸ för du är verkligen Gud, dina ord är sanning och du har lovat mig dessa goda ting.

²⁹ Gör därför som du har lovat. Välsigna mig och min familj i evighet! Vi ska alltid regera inför dig, för du, Herre Gud, har lovat det.

⁶ Se på Abraham. Han hade upplevt samma sak. Det var hans tro på Guds löften som gjorde att Gud förklarade honom rättfärdig.

⁷ Alltså är alla de som tror och uppriktigt litar på Gud Abrahams verkliga barn.

^8-9 Till detta kommer också att Skriften förutsåg att Gud ville frälsa dem som inte var judar genom deras tro. Gud talade om detta redan för Abraham genom att säga: Jag ska välsigna alla dem som tror på mig på samma sätt som du gör, vilket folk de än tillhör. Och därför är det så att alla som tror på Kristus har del i samma välsignelse som Abraham tog emot.

¹⁰ Men de som räknar med att de judiska lagarna ska frälsa dem står under Guds förbannelse, för Skriften säger mycket klart: Förbannad är var och en som någon gång bryter mot ett enda av de bud som är skrivna i Guds lagbok.

¹¹ Därför är det ingen som någonsin kan vinna Guds gillande genom att försöka hålla de judiska lagarna. Gud har sagt att det enda sättet för oss att bli rättfärdiga i hans ögon är att tro. Profeten Habackuk säger: Den människa som finner livet, finner det genom att tro på Gud.

¹² Vilken skillnad är det inte mellan denna väg i tro och lagens väg, som säger att en människa blir frälst bara genom att lyda varje ord i Guds lag och inte göra ett enda misstag.

¹³ Men Kristus har köpt oss fria från den förbannelse som lagen för med sig, genom att ta straffet för våra misslyckanden på sig själv. Det står nämligen i Skriften: Var och en som är upphängd på trä (precis som Jesus blev upphängd på ett träkors) är förbannad.

¹⁴ Nu kan Gud välsigna också andra folk med samma välsignelse som han lovade Abraham, och alla vi kristna kan få den helige Ande som vi blivit lovade.