Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 145[a]
Herrens storhet, godhet och rättfärdighet
1 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och för evigt.
2 Jag vill dagligen lova dig
och prisa ditt namn alltid och för evigt.
3 Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är outrannsaklig.
4 Ett släkte prisar för ett annat dina verk
och förkunnar dina väldiga gärningar.
5 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda
och dina underbara verk.
17 Herren är rättfärdig i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
18 Herren är nära alla som åkallar honom,
alla dem som åkallar honom i sanning.
19 Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälsar dem.
20 Herren bevarar alla dem som älskar honom,
men alla ogudaktiga förgör han.
21 Min mun skall förkunna Herrens lov,
och allt som lever skall lova hans heliga namn
alltid och i evighet.
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig. Han sade: 10 Tag emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josua, Sefanjas son. Dit har de begett sig efter återkomsten från Babel. 11 Du skall ta emot silver och guld och göra kronor som du skall sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. 12 Och du skall säga till honom: "Så säger Herren Sebaot:
Se, en man, hans namn är Telningen.[a]
Under honom skall det gro,
och han skall bygga Herrens tempel.
13 Ja, det är han som skall bygga Herrens tempel.
Han skall vinna härlighet
och sitta på sin tron och regera.
En präst skall han vara på sin tron,
och frid skall råda mellan båda.
14 Kronorna skall finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15 Fjärran ifrån skall man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så skall ske om ni lyder Herrens, er Guds, röst."
Paulus försvarstal
10 Då landshövdingen gav tecken åt Paulus att tala, gav han sitt svar: "Eftersom jag vet att du i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt. 11 Du kan själv förvissa dig om att det inte är mer än tolv dagar sedan jag for upp till Jerusalem för att tillbe. 12 Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller ställa till oroligheter bland folket. 13 Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för. 14 Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna. 15 Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång. 16 Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.
17 Efter flera år kom jag för att överlämna gåvor åt mitt folk och för att frambära offer. 18 Då fann de mig i templet sedan jag renat mig,[a] och där var ingen folkmassa eller något tumult. 19 Men där fanns några judar från Asien, som egentligen skulle stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig. 20 Eller låt dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet, 21 om det inte skulle vara för detta enda ord som jag ropade när jag stod ibland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står anklagad inför er."
Paulus i fängelse
22 Felix, som mycket väl kände till 'den vägen', uppsköt nu rättegången och sade: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner, skall jag avgöra målet." 23 Och han befallde officeren att hålla Paulus fängslad och samtidigt ge honom en viss lättnad och inte hindra någon av hans vänner från att vara honom till hjälp.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln