Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Guds kärlek är gränslös

^1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.

³ Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!

⁴ Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.

⁵ Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.

¹⁷ Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet.

¹⁸ Han är nära dem som ärligt söker honom.

¹⁹ De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem.

²⁰ Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda.

²¹ Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.

Vänd tillbaka till Herren

1 I åttonde månaden av kung Darejaves andra regeringsår kom detta budskap till profeten Sakarja, Berekjas son och Iddos sonson:

² Herren var mycket vred på era förfäder.

³ Därför vill han att ni ska komma tillbaka till honom så att han kan komma tillbaka till er.

⁴ Handla inte som era förfäder gjorde! Profeterna på den tiden vädjade ju förgäves till dem att de skulle vända om från sina ogudaktiga vägar.Kom tillbaka till mig, uppmanade Herren dem, men de brydde sig inte om att lyssna och göra som han sa.

^5-6 Era förfäder och deras profeter är för länge sedan döda, men kom ihåg vad de fick lära sig: att Guds ord består! Herren tvingades alltså att straffa dem, och till slut gjorde de bättring.Vi har fått vad vi förtjänat, och Gud hade ju varnat oss, sa de.

Mannen bland myrtenträden

⁷ Den tjugofjärde dagen i elfte månaden samma år kom ett nytt budskap till Sakarja i en syn under natten:

⁸ Jag såg en man på en röd häst bland myrtenträden vid flodstranden. Bakom honom stod flera röda, bruna och vita hästar med sina ryttare.

⁹ Bredvid mig stod en ängel, och jag frågade honom: Herre, vad menas med alla dessa hästar? Varför står de här? Det ska jag visa dig, svarade han.

¹⁰ Då sa ryttaren på den röda hästen: Herren har sänt dem ut över jorden för hans räkning.

¹¹ Ryttarna på de andra hästarna rapporterade då till Herrens ängel: Vi har besökt hela jorden, och överallt är det lugnt och fridfullt.

¹² När han hörde detta bad Herrens ängel: Herre, härskarornas Gud, nu har din vrede mot Jerusalem och Juda städer varat i sjuttio år. Hur länge dröjer det innan du tänker visa barmhärtighet mot dem?

¹³ Herren svarade ängeln som stod bredvid mig och talade tröstande till honom.

¹⁴ Då sa ängeln: Ropa ut detta budskap från Herren: Tror du inte att jag bryr mig om vad som händer med Juda och Jerusalem? Jag har omsorg om Jerusalem, jag älskar min heliga stad.

¹⁵ Men jag är verkligen vred på hednafolken som känner sig så säkra, för även om jag bara var missnöjd till en del med mitt folk, så har de plågat mitt folk mer än de borde.

¹⁶ Därför säger Herren: Jag har vänt tillbaka till Jerusalem full av barmhärtighet. Mitt tempel ska byggas upp på nytt, men också hela Jerusalem.

¹⁷ Säg det igen: Herren, härskarornas Gud, förklarar att Israels städer på nytt ska få välstånd och överflöd, och Herren ska hjälpa Jerusalem och välsigna det och bo där.

²² Så långt hade folkmassan lyssnat, men när Paulus sa detta, ropade de med en mun: Bort med en sådan människa! Döda honom! Han har inte rätt att leva!

²³ De skrek i högan sky och kastade klädesplagg och jord omkring sig.

Paulus avslöjar att han är romersk medborgare

²⁴ Därför förde kommendanten in Paulus i kasernen och befallde att man skulle slå honom med piskor tills han bekände sitt brott. Han ville nämligen veta varför folkmassan hade blivit så rasande.

²⁵ När de band Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: Är det tillåtet att misshandla en romersk medborgare som inte ens har ställts inför rätta?

²⁶ Officeren gick då till kommendanten och sa: Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!

²⁷ Kommendanten kom då och frågade Paulus: Säg mig, är du romersk medborgare? Ja, det är jag faktiskt! svarade Paulus.

²⁸ Det är jag också, muttrade kommendanten, och det har kostat mig en hel del!Jag blev det när jag föddes, svarade Paulus.

²⁹ Soldaterna, som stod färdiga att piska honom, försvann kvickt när de hörde att Paulus var romersk medborgare. Och kommendanten själv blev förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.

Paulus inför det judiska rådet

³⁰ Nästa dag befriade kommendanten honom från bojorna och befallde att översteprästerna och det judiska rådet skulle samlas. Han hämtade sedan Paulus från fängelset för att försöka få reda på vad det var som orsakat all uppståndelse.

23 Paulus såg uppmärksamt på rådet och sa sedan: Bröder, jag har alltid levt med ett gott samvete inför Gud.

² Då befallde översteprästen Ananias att de som stod bredvid Paulus skulle slå honom på munnen.

³ Men Paulus sa till honom: Gud ska slå dig, din hycklare! Vad är du för en domare, som själv bryter lagen genom att befalla att jag ska bli slagen på detta sätt?

⁴ De som stod bredvid Paulus sa till honom: Talar man på det sättet till Guds överstepräst?

⁵ Bröder, jag visste inte att han var överstepräst, svarade Paulus. Skrifterna säger ju: 'Tala aldrig illa om dina överordnade.'

⁶ Paulus visste att en del av rådet bestod av saddukeer och en del av fariseer. Därför ropade han: Bröder, jag är farisé liksom alla mina förfäder. Och jag står inför rätta här i dag, därför att jag tror på uppståndelsen från de döda.

⁷ Detta delade omedelbart rådet i två delar.

⁸ Saddukeerna säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse, eller några änglar eller några andar, men fariseerna tror på allt detta.

⁹ Det blev alltså en väldig oreda. Några av de judiska ledarna reste sig upp för att hävda att Paulus hade rätt. Vi kan inte se att han har gjort något fel, ropade de. Kanske en ande eller en ängel talade till honom där på Damaskusvägen.

¹⁰ Oväsendet blev allt värre, och männen slet i Paulus från båda sidor och drog honom än åt det ena hållet och än åt det andra. Kommendanten, som var rädd att de skulle slita honom i stycken, befallde till slut att soldaterna skulle ta honom därifrån med våld och föra honom tillbaka till kasernen.

¹¹ Den natten stod Herren vid Paulus sida och sa: Var inte orolig, Paulus. På samma sätt som du har vittnat om mig för folket här i Jerusalem, så måste du också vittna om mig i Rom.