Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁹⁷ Vad jag älskar ditt ord! Jag tänker på det hela dagen.

⁹⁸ Det gör mig klokare än mina fiender.

⁹⁹ Ja, när jag tänker på dina bud gör de mig visare än mina lärare.

¹⁰⁰ De gör mig till och med visare än gamla människor med sin livserfarenhet.

¹⁰¹ Jag har inte lyssnat till orättfärdiga förslag, för jag vill fortsätta att vara lydig mot ditt ord.

^102-103 Jag kan inte vända mig bort från vad du har lärt mig. Smaken av dina ord är sötare än honung.

¹⁰⁴ Eftersom bara dina lagar kan ge mig vishet och förstånd, är det inte att undra på att jag avskyr all slags falskhet.

Jeremia en hårsmån från döden

26 Detta budskap kom till Jeremia från Herren under det första året som Jojakim, Josias son, regerade i Juda:

² Ställ dig framför Herrens tempel och tala till alla som kommit dit från olika delar av Juda för att tillbe. Låt dem höra hela budskapet och utelämna inte ett enda ord av allt det jag vill att de ska få höra.

³ Det kan hända att de kommer att lyssna och omvända sig från sin ogudaktighet, och då kan jag hålla tillbaka det straff, som jag är beredd att sända över dem för deras ondskas skull.

⁴ Säg detta till dem, säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder de lagar som jag har gett er,

⁵ och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er för att varna er,

⁶ då ska jag förstöra detta tempel, precis som jag förstörde tabernaklet i Silo, och jag ska låta alla jordens folk förbanna Jerusalem.

^7-8 När Jeremia hade avslutat sitt budskap och sagt varje ord Herren hade befallt honom att säga, började prästerna, de falska profeterna och allt folket i templet hota honom och skrika: Döda honom! Döda honom! Vad har du för rätt att påstå att Herren ska förstöra templet på samma sätt som han gjorde i Silo?

⁹ Vad menar du med att säga att Jerusalem ska förstöras och att ingen ska överleva?

¹⁰ När de högre ämbetsmännen i Juda hörde vad som pågick, rusade de från palatset bort till templet och satte sig vid porten för att hålla rättegång.

¹¹ Prästerna och de falska profeterna framförde sina anklagelser inför ämbetsmännen och folket. Denne man borde dö! sa de. Ni har med era egna öron hört vilken förrädare han är, som har profeterat mot den här staden.

¹² Jeremia talade då till sitt försvar: Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden. Han gav mig vartenda ord jag skulle säga.

¹³ Men om ni slutar med era synder och börjar lyda Herren, er Gud, ska han ta tillbaka alla de straff som han sagt att han tänker sända över er.

¹⁴ Vad mig beträffar så är jag hjälplös och helt i ert våld. Ni får göra med mig vad ni anser vara bäst.

¹⁵ Men en sak är säker, och det är att om ni dödar mig dödar ni en oskyldig man, och ansvaret för detta kommer att vila på er och på denna stad och alla som bor här. Det är nämligen absolut sant att Herren har sänt mig och att han har gett mig varje ord.

²² Paulus ställde sig alltså framför dem på Areopagen och sa: Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa,

²³ för när jag har promenerat omkring här har jag sett många altaren. Ett av dem hade inskriften: 'Åt den okände guden'. Ni har bett till honom utan att veta vem han är, och nu vill jag berätta för er om honom.

²⁴ Han skapade världen och allt som finns i den. Eftersom han är himlens och jordens Herre, bor han inte i något tempel som är byggt av människor.

²⁵ Människor kan inte med händer tillfredsställa hans behov, för han har inga behov! Han ger liv och anda åt allt och fyller alla behov som finns.

²⁶ Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde människornas tider och stakade ut deras gränser.

²⁷ Hans syfte med allt detta var att de skulle söka Gud, och kanske hitta vägen till honom och finna honom. Han är nämligen inte långt borta från någon av oss.

²⁸ För det är i honom vi lever och rör oss och existerar, alldeles som en av era egna poeter säger: 'Vi är Guds barn.'

²⁹ Om detta är sant så bör vi inte tänka oss Gud som en bildstod, som människor tillverkat av silver eller guld eller huggit ut i sten.

³⁰ Gud har haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta, men nu vill han att alla ska lämna avgudarna och bara tillbe honom.

³¹ Han har nämligen bestämt en dag, då han rättvist ska döma världen genom den människa han har utvalt. Och han har bevisat detta genom att låta honom uppstå från de döda.

³² När de hörde Paulus tala om en person som hade varit död men uppstått skrattade några, men andra sa: Vi vill höra mer om det där en annan gång.

³³ Det satte punkt för Paulus diskussion med dem,

³⁴ men några förenade sig med honom och kom till tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av stadens domstol, och en kvinna som hette Damaris och några till.