Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Jeremia sörjer över Jerusalem

1 Jerusalems gator, som en gång myllrade av folk, ligger nu tysta och öde. Staden ligger ensam och sörjer, som en änka nedbruten av sorg. Hon som en gång var nationernas drottning har nu blivit en slavinna.

² Hon gråter natten igenom. Tårarna rinner utför hennes kinder. Bland alla hennes vänner finns det ingen som vill hjälpa henne. Hennes närmaste har blivit bittra fiender till henne.

³ Juda har förts bort i landsflykt och slaveri efter en lång tid av problem och hårt arbete. Nu bor hon bland andra folk, och det finns ingen ro för henne. Alla hennes förföljare kastar sig nu över henne.

⁴ Vägarna till Sion ligger i sorg och är inte längre fyllda av glada människor på väg till högtiderna. Stadsportarna är övergivna. Prästerna suckar, och stadens unga flickor är olyckliga. Hela staden gråter.

⁵ Hennes fiender har framgång, för Herren har straffat Jerusalem för alla hennes många synder. Hennes invånare har tagits till fånga och förts bort som slavar.

⁶ All skönhet och makt har lämnat Sions dotter. Hennes furstar är som svältande hjortar utan bete, hjälplösa villebråd, alltför svaga att orka springa undan sina förföljare!

¹⁹ Kom ihåg den bitterhet och det lidande du har låtit mig möta!

²⁰ Jag kommer aldrig att kunna glömma dessa fruktansvärda år. Alltid kommer jag att få leva i skam.

²¹ Ändå finns det en strimma av hopp.

²² Hans medlidande tar aldrig slut. Det är bara Herrens nåd som har bevarat oss från att helt gå under.

²³ Stor är din trofasthet, Herre! Din barmhärtighet är ny varje morgon.

²⁴ Jag påminner mig om att Herren är mitt arv. Därför vill jag hoppas på honom.

²⁵ Herren är underbart god mot dem som väntar på honom, mot dem som söker honom.

²⁶ Det känns gott att kunna hoppas på framtiden och att i stillhet och med tålamod vänta på räddningen från Herren.

Klagosång under landsflykten

137 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.

² I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,

^3-4 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.

^5-6 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.

⁷ Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. Jämna den med marken, skrek de.

⁸ Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.

⁹ Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!

1 Från Paulus, Jesu Kristi budbärare, som är utsänd av Gud för att berätta om det eviga liv som Gud har lovat alla dem som tror på Jesus Kristus.

² Till Timotheos, min käre son.Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Far, och Jesus, vår Herre.

Var trogen i din uppgift

³ Om du bara visste hur mycket jag tackar Gud för dig, Timotheos. Jag ber för dig dag och natt att Gud ska välsigna dig med sitt överflöd. Honom vill jag tjäna med allt jag är och har, precis som mina förfäder har gjort.

⁴ När jag tänker på dina tårar vid avskedet, längtar jag efter dig och det skulle glädja mig oerhört att få träffa dig igen.

⁵ Jag vet hur innerligt och uppriktigt du tror på Herren, precis som din mamma Eunike och din mormor Lois gör. Jag är övertygad om att din tro är lika stark nu som tidigare.

⁶ Därför uppmanar jag dig att låta den nådegåva som finns hos dig få blomma ut. Du fick den när jag lade händerna på dig och välsignade dig.

⁷ Den helige Ande, som är Guds gåva till oss, känner ingen rädsla utan fyller oss med kraft, kärlek och självövervinnelse.

⁸ Därför behöver du inte vara rädd eller blyg för att berätta för andra om Herren, eller skämmas för att jag som är din vän nu sitter i fängelse för Kristus. Du kommer att vara beredd att lida med mig för Herren, för han ska ge dig kraft.

⁹ Det är han som har frälst oss och valt ut oss för denna heliga uppgift, inte för att vi förtjänar det utan därför att det ingick i hans plan långt innan världen skapades. Han ville visa sin kärlek och nåd till oss genom Kristus.

¹⁰ Och nu när Jesus Kristus har kommit, har allt detta blivit klart för oss. Han bröt dödens makt och genom tron på honom blir vi odödliga och får del av det eviga livet.

¹¹ Och Gud har valt ut mig att vara hans sändebud och gett mig i uppdrag att berätta och undervisa om dessa goda nyheter.

¹² Det är därför som jag får lida här i fängelset. Men jag har inte tappat modet, för jag vet vem jag tror på, och jag är säker på att han helt och fullt kan skydda och bevara allt som han har anförtrott åt mig, ända tills han kommer tillbaka.

¹³ Håll fast vid det jag har lärt dig, särskilt i fråga om tron och kärleken i Jesus Kristus, och ta det som ett mönster för en sund undervisning.

¹⁴ Den helige Ande bor i oss. Bevara med hans hjälp den dyrbara gåva som han gav dig.

⁵ En dag sa lärjungarna till Herren: Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.

⁶ Mer tro, svarade Jesus. Om ni bara hade tro som ett litet senapsfrö, så skulle den vara tillräckligt stor för att rycka upp mullbärsträdet där borta med rötterna och kasta det i havet. Det skulle genast lyda er befallning.

^7-9 Föreställ er att någon av er har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt eller efter att ha vallat får. Säger han då till tjänaren: 'Kom och sätt dig här vid bordet. Nu ska jag se till att du får något att äta.' Nej han säger: 'Klä om dig och gör i ordning kvällsmaten åt mig, och ställ den på bordet. Sedan, när jag har ätit, kan du själv äta och dricka.' Kan tjänaren vänta sig ett särskilt tack för det? Sist och slutligen har han ju bara gjort det som tillhör hans arbetsuppgifter.

¹⁰ Detsamma gäller er. När ni gjort allt jag befallt er ska ni säga: Vi är bara vanliga tjänare, och vi har bara gjort vad man kan förvänta sig av oss.