Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Jerusalems sorg och ödeläggelse
Alef
1 Hur övergiven sitter hon inte, den folkrika staden!
Hon har blivit lik en änka.
Hon som var så mäktig bland folken,
en furstinna bland länderna,
hon måste nu göra slavtjänst.
Beth
2 Bittert gråter hon i natten,
tårar rinner utför hennes kind.
Bland alla hennes älskare
finns ingen som tröstar henne.
Alla hennes vänner har svikit henne,
de har blivit hennes fiender.
Gimel
3 Juda har gått i landsflykt
på grund av förtryck
och svår träldom.
Hon bor nu bland hednafolken,
hon finner ingen ro.
Alla hennes förföljare har överfallit henne
mitt i hennes nöd.
Daleth
4 Vägarna till Sion sörjer,
ty ingen kommer längre till högtiderna.
Alla hennes portar är öde,
hennes präster suckar.
Hennes jungfrur är bedrövade,
och själv sörjer hon bittert.
He
5 Hennes ovänner har makten,
hennes fiender känner sig säkra.
Ty Herren har bedrövat henne
för hennes många synders skull.
Hennes barn har vandrat bort
som fångar framför fienden.
Waw
6 All prakt har försvunnit
från dottern Sion.
Hennes furstar liknar hjortar,
som inte finner bete.
De vandrar kraftlösa
framför förföljaren.
Zajin
19 Tänk på mitt elände och min hemlöshet,
malörten och giftet!
20 Ständigt tänker min själ på det
och är bedrövad i mig.
21 Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
Heth
22 Herrens nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
23 Den är var morgon ny,
ja, stor är din trofasthet.
24 Herren är min del, det säger mig min själ,
därför står mitt hopp till honom.
Teth
25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
Psalm 137
Vid Babels floder
1 Vid Babels floder
där satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där
hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem,
må min högra hand glömma att spela.[a]
6 Min tunga må fastna i gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem
vara min högsta glädje.
7 Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: "Riv ner, riv ner
ända till grunden!"
8 Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig
för allt vad du har gjort oss.
9 Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan.
Hälsning
1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, sänd för att predika löftet om liv i Kristus Jesus, 2 till Timoteus, mitt älskade barn. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre.
Aposteln och hans lärjunge
3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. 4 När jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. 5 Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.
6 Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning.[a] 7 Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 8 Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger. 9 Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet 10 och som nu har blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus trädde fram. Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. 11 Detta har jag blivit satt till att tjäna som förkunnare, apostel och lärare. 12 Det är också därför jag får lida allt detta, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig. 13 Som mönster för en sund förkunnelse skall du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. 14 Bevara genom den helige Ande som bor i oss det goda som har blivit anförtrott åt dig.
Tro och tjänst
5 Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro." 6 Herren svarade: "Om ni har tro som ett senapskorn, skall ni kunna säga till det här mullbärsfikonträdet: Dra upp dig med rötterna och sätt ner dig i havet! Och det skulle lyda er.
7 Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät. 8 Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? 10 Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter.[a] Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln