Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud, hednafolken har fallit in i din arvedel,
de har orenat ditt heliga tempel,
    de har gjort Jerusalem till en stenhop.
² De har givit dina tjänares kroppar
    till mat åt himlens fåglar,
dina frommas kött åt markens djur.
³ De har utgjutit deras blod som vatten
runt omkring Jerusalem,
    ingen fanns som begravde dem.
⁴ Vi föraktas av våra grannar,
    vi hånas av dem som är omkring oss.

⁵ Hur länge, Herre?
    Skall du vredgas för evigt?
Hur länge skall din iver brinna som eld?
⁶ Utgjut din vrede över hednafolken
    som inte känner dig,
över riken som inte åkallar ditt namn.
⁷ Ty de har ätit upp Jakob
    och förstört hans boning.
⁸ Tillräkna oss inte våra fäders missgärningar,
låt din barmhärtighet snart komma oss till mötes,
ty vi har sjunkit mycket djupt.
⁹ Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
    för ditt namns äras skull!
Rädda oss och förlåt oss våra synder
för ditt namns skull!

¹⁴ Varför sitter vi stilla här?
    Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna
och möta slutet där.
    Ty Herren, vår Gud, låter oss förgås.
Han ger oss förgiftat vatten att dricka,
ty vi har syndat mot Herren.
¹⁵ Vi väntade på välgång,
    men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
    men se, förskräckelse råder.
¹⁶ Från Dan hörs hans hästar frusta.
    När hans hingstar gnäggar bävar hela landet.
De kommer och slukar landet med allt som där finns,
staden och alla som bor i den.
¹⁷ Se, jag sänder ormar bland er,
    giftormar som inte kan besvärjas,
och de skall bita er,
    säger Herren.

² O, att jag hade ett härbärge i öknen,
så att jag kunde överge mitt folk
    och gå bort ifrån dem!
Ty de är alla äktenskapsbrytare,
    en samling trolösa.
³ De spänner sin tunga som en pilbåge
för att skjuta i väg lögn,
    till sanning brukar de inte sin makt i landet.
De går från illdåd till illdåd,
    mig vill de inte veta av,
säger Herren.

⁴ Var och en måste vara på sin vakt mot sin vän,
och ingen kan lita ens på sin broder.
Ty varje broder är en listig bedragare,
och varje vän går med förtal.
⁵ Var och en sviker sin vän,
    ingen talar sanning.
De lär sina tungor att tala lögn,
    de tröttar ut sig med att göra illa.
⁶ Du bor mitt ibland svek,
    i sin svekfullhet vill de inte veta av mig,
säger Herren.

⁷ Därför säger Herren Sebaot så:
    Se, jag smälter ner dem och prövar dem.
Ty vad annat kan jag göra
    med dottern mitt folk?
⁸ Deras tunga är en mördande pil,
    deras mun talar svek.
De talar vänligt till sin nästa,
    men i hjärtat lägger de ut fällor för honom.
⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk som detta?

¹⁰ Jag vill gråta och sjunga sorgesång över bergen,
jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen.
Ty de är förbrända, ingen går fram där mer,
och inga läten av boskap hörs längre.
Både himlens fåglar och de vilda djuren har flytt,
de är alla borta.
¹¹ Jag skall göra Jerusalem till ett stenröse,
till en boning för schakaler,
    och Juda städer till en ödemark
där ingen bor.