Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds utvalde kung
2 Varför gör folken uppror mot Herren? Och varför smider de planer, som inte leder någonstans?
2 De som har makten här i världen har kommit överens om att göra uppror mot Herren och hans Messias - den verklige makthavaren.
3 Kom, låt oss kasta av oss hans bojor, säger de, och befria oss från detta slaveri under Gud.
4 Men Gud i himlen ler! Han driver med dem och alla deras ynkliga planer.
5 Sedan varnar han dem och hans vrede skrämmer dem.
6 Han säger: Detta är den kung som jag har utvalt, och jag har själv satt honom på tronen i min heliga stad, Jerusalem.
7 Och kungen svarar: Jag ska göra det känt vad Gud har beslutat, för Herren har sagt till mig: 'Du är nu min son, och idag har jag blivit din Far.
8 Bara begär av mig och jag ska ge dig alla folk i hela världen.
9 Regera över dem med järnhand, ja, slå sönder dem som lerkrukor!'
10 Ni kungar och härskare på jorden, ta ert förnuft till fånga och lyssna innan det är för sent!
11 Underordna er Herren och erkänn hans makt. Gläd er även om ni bävar!
12 Fall ner inför hans son, innan hans vrede uppväcks och ni förgås! Jag varnar er - hans vrede kan snart upptändas. Men vilken glädje det blir för dem som söker skydd hos honom!
Jeremia sätts i stocken
20 När prästen Pashur, Immers son, som var förste uppsyningsman i Herrens tempel, hörde vad Jeremia sa,
2 grep han honom, piskade honom och satte honom sedan i stocken vid Benjaminsporten, nära templet.
3 Där lät han honom sitta hela natten.När Pashur följande dag släppte Jeremia, sa denne: Pashur, Herren har gett dig ett nytt namn. Från och med nu kommer han att kalla dig 'Mannen som lever i skräck'.
4 Herren kommer nämligen att sända skräck över dig och dina vänner, och du kommer att få se dem dödas av fiendens svärd. Jag ska överlämna Juda till kungen i Babylon, säger Herren, och han ska ta detta folk som slavar dit och låta dem dö där.
5 Jag kommer att låta era fiender plundra Jerusalem. Alla ryktbara skatter i staden, de dyrbara juvelerna och allt guld och silver, ska föras bort till Babylon.
6 Och beträffande dig, Pashur, kommer du och din familj och alla i ditt hushåll att bli slavar i Babylon. Du och alla de som du har ljugit för när du profeterade att allt skulle bli bra kommer att dö där.
7 Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig.
8 Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns.
9 Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre.
10 Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. Vi ska anmäla dig, säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd, säger de.
11 Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid.
12 Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig.
13 Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare!
14 Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes!
15 Det vilar en förbannelse över den man som meddelade min far nyheten att han fått en son.
16 Utplåna den budbäraren på samma sätt som Herren ödelade de gamla städerna utan förbarmande. Plåga honom ständigt med krig och svärd,
17 därför att han inte dödade mig vid min födelse! Om jag ändå hade fått dö i moderlivet och det hade fått bli min grav!
18 Varför blev jag någonsin född? Mitt liv har ju inte varit annat än olycka, sorg och skam.
Jesus talar med en rik ung man
18 En gång ställde en rik och ansedd man denna fråga till honom: Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?
19 Förstår du vad du säger när du kallar mig god? frågade Jesus honom. Det är bara Gud som är god och ingen annan.
20 Men när det gäller din fråga om evigt liv så vet du väl vad de tio budorden säger: var inte otrogen i ditt äktenskap, mörda inte, stjäl inte, ljug inte, hedra dina föräldrar och så vidare.
21 Mannen svarade: Jag har hållit vartenda ett av dessa bud sedan jag var ett litet barn.
22 När Jesus hörde detta svarade han: Du saknar fortfarande något. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.
23 Men när mannen hörde detta, gick han mycket olycklig därifrån för han hade gott om pengar.
24 Jesus såg efter honom när han gick och sa till sina lärjungar: Hur svårt det är för de rika att komma in i Guds rike!
25 Det är lättare för en kamel att tränga sig igenom ett nålsöga, än det är för den som klamrar sig fast vid sina rikedomar att komma in i Guds rike.
26 De som hörde honom säga detta utropade: Om det är så svårt, kan då någon över huvud taget bli frälst?
27 Han svarade: Det människor inte kan, det kan Gud!
28 Då sa Petrus ivrigt: Vi har lämnat våra hem och följt dig.
29 Ja, svarade Jesus, och alla som har gjort vad du har gjort, alla som lämnat hem, hustru, bröder, föräldrar, eller barn för Guds rikes skull
30 kommer att få det tillbaka många gånger om och dessutom få evigt liv i den värld som ska komma.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®