Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

En glädjesång till Israels Gud

^1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.

¹⁰ Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.

¹¹ För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.

¹² Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.

¹³ Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.

¹⁴ Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!

¹⁵ Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!

¹⁶ Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.

Påminnelse om förbundet

^1-3 Då talade Herren än en gång till Jeremia och sa:Påminn dem som bor i Juda och Jerusalem om att jag slöt ett förbund med deras förfäder och att det vilar en förbannelse över den människa som inte håller det!

⁴ När jag ledde dem bort från slaveriet i Egypten sa jag till dem: Om ni lyder mig och gör vad jag befaller er, ska ni och era barn vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.

⁵ Därför, Israel, om du lyder mig ska jag hålla den ed som jag svurit med dina förfäder och låta dig behålla landet som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger. Då svarade jag: Ja, låt detta ske, Herre!

⁶ Då sa Herren: Sänd ut det här budskapet på Jerusalems gator, gå från stad till stad i hela landet och säg: Kom ihåg den överenskommelse som era förfäder gjorde med Gud, och gör allt det som de lovade honom att de skulle göra.

⁷ För jag sa till era förfäder när jag ledde ut dem ur Egypten och har upprepat det gång på gång ända till i dag: Lyd alla mina befallningar!

⁸ Men era förfäder gjorde det inte. De ville inte ens lyssna. Var och en följde sin egen okuvliga vilja och sitt stolta hjärta. Eftersom de vägrade lyda lät jag dem möta de olyckor som finns beskrivna i förbundet.

⁹ Herren talade igen till mig och sa: Jag har upptäckt en sammansvärjning mot mig bland folket i Juda och Jerusalem.

¹⁰ De har vänt tillbaka till sina förfäders synder, genom att dyrka avgudar och vägra lyssna till mig. Förbundet som jag slöt med deras förfäder har brutits.

¹¹ Därför tänker jag låta olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan, säger Herren. Hur de än ropar på barmhärtighet, ska jag inte lyssna till dem.

¹² Då kommer de att be till sina avgudar och tända offereldar åt dem, men dessa kan inte rädda dem när olyckans tid är inne.

¹³ Mitt folk, du har lika många gudar som det finns städer, och dina skamliga offeraltaren åt Baal finns utmed varje gata i Jerusalem.

¹⁴ Jeremia, be därför inte längre för folket. Gråt inte och be inte om nåd för dem! Jag kommer inte att lyssna till dem ens när de slutligen tvingas be mig om hjälp.

¹⁵ Vad har mitt älskade folk för rätt att komma till mitt tempel? Man har varit trolös och tillbett andra gudar. Kan löften och offer nu hindra min dom?

¹⁶ Herren brukade kalla dig sitt gröna olivträd, vackert att se och dignande av frukt, men nu har han sänt dina fiender att förstöra dig. De kommer att låta dig brinna och dina grenar kommer att brytas av.

¹⁷ När Israel och Juda tände offereld åt Baal gav Herren befallning om att det träd som han själv hade planterat skulle förstöras.

Lidandets betydelse

⁸ Och nu ett ord till er alla. Ni bör vara som en enda stor och lycklig familj, fyllda av sympati för varandra och älska varandra med ömhet och ödmjukhet.

⁹ Betala inte tillbaka ont med ont. Ge inte igen mot dem som säger något ovänligt mot er. Be i stället att Gud ska hjälpa dem, för han vill att vi ska vara vänliga mot varandra. Det är något som han välsignar oss för.

¹⁰ Om du vill leva ett lyckligt och gott liv, så behärska din tunga och hindra dina läppar från att sprida lögner.

¹¹ Vänd dig bort från det onda och gör det goda. Försök att leva i frid, även om det kostar dig personlig ansträngning och uppoffring.

¹² Herren vakar nämligen över sina barn och lyssnar till deras böner, men Herrens ansikte är vänt från dem som gör ont.