Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herre, varför visar du dig inte?

10 Herre, varför står du så långt borta, varför gömmer du dig när jag behöver dig som bäst?

² Kom och ta hand om alla dessa ogudaktiga och högmodiga människor, som av elakhet förföljer de fattiga. Låt all ondska som de tänkt ut för andra komma över dem själva!

³ De skryter med allt ont de tänker göra. De hånar Gud och gratulerar dem som Herren avskyr, dem som bara är ute efter pengar.

⁴ Dessa ogudaktiga människor är högfärdiga och dryga och säger: Det finns ingen Gud. De tänker inte längre än så.

⁵ Ändå lyckas de i allt vad de gör, och deras fiender faller inför dem. De ser inte det straff, som väntar dem.

⁶ De skryter med att varken Gud eller människor kan slå ner dem. På något sätt kommer de att finna en utväg!

⁷ Deras munnar är fyllda av gudlöshet, lögn och utpressning. De skryter alltid med sina onda planer.

⁸ De lägger sig i bakhåll i stadens mörka gränder och mördar dem som går förbi.

⁹ De smyger tysta omkring som lejon och väntar på att få kasta sig över de fattiga, ja, som jägare fångar de sina offer i fällor.

¹⁰ Deras hjälplösa offer krossas brutalt av deras överlägsna styrka och faller av deras slag.

¹¹ Gud ser oss inte, han kommer aldrig att få veta det! säger de ogudaktiga för sig själva.

¹² Herre, res dig! Gud, krossa dem! Glöm inte de fattiga och alla andra som har det svårt!

¹³ Varför låter du de ogudaktiga komma undan? De tror ju att du aldrig kommer att ställa dem inför rätta.

¹⁴ Herre, du ser allt vad de gör. Du har lagt märke till varje ond handling. Du vet vilken nöd och vilka lidanden de har orsakat. Straffa dem nu! Herre, de fattiga litar på dig. Och du är känd som den som hjälper de föräldralösa.

¹⁵ Ta ifrån dessa onda människor deras makt! Förfölj dem tills de allesammans är utrotade.

¹⁶ Herren är kung för evigt. De som följer andra gudar måste försvinna från hans land.

¹⁷ Herre, du känner till de ödmjuka människornas längtan. Du lyssnar till deras rop och tröstar deras hjärtan, och du hjälper dem.

¹⁸ Du hör ropen från de föräldralösa och från alla som är förtryckta, så att dessa dödliga människor inte längre kan skrämma dem.

Folket tillber avgudar

7 Sedan sa Herren till Jeremia:

² Gå bort till tempelporten och säg till folket: Juda, lyssna till detta budskap från Herren! Lyssna till det, alla ni som firar gudstjänst.

³ Härskarornas Gud, Israels Gud, har något att säga er: Om ni vänder om från era onda vägar ska jag låta er få stanna kvar här i ert eget land.

⁴ Låt er inte luras av dem som påstår att därför att Herrens tempel finns här, kommer Gud aldrig att låta Jerusalem bli lagt i ruiner.

⁵ Men för att få stanna kvar måste ni upphöra med era onda tankar och handlingar, vara ärliga mot varandra

⁶ och upphöra med att utnyttja faderlösa, änkor och främlingar. Döda inte oskyldiga människor och upphör med all avgudadyrkan. Ni skadar bara er själva.

⁷ Då, men bara då, ska jag låta er få stanna kvar i detta land, som jag gav era förfäder för alltid.

⁸ Ni menar att ni aldrig kommer att behöva lida, därför att templet finns här.

⁹ Tror ni att ni kan få stjäla, döda, vara otrogna, ljuga, tillbe Baal och alla andra nya gudar ni har,

¹⁰ och sedan komma hit och stå inför mig i mitt tempel och sjunga: Vi har vår trygghet i Herren?

¹¹ Är mitt tempel inte alls heligt för er? Jag ser ju allt ont som förekommer där.

¹² Gå till Silo, den stad som jag först ärade med tabernaklets närvaro, och se vad jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.

^13-14 Nu kommer jag att göra samma sak här på grund av allt ont ni har gjort, säger Herren. Gång på gång har jag talat med er om det, men ni har vägrat både att lyssna och att svara. Ja, precis som i Silo ska jag bryta ner detta hus som bär mitt namn, det hus som ni sätter er tillflykt till och som jag har gett till er och era förfäder.

¹⁵ Jag ska skicka er i landsflykt, precis som jag gjorde med era bröder i Israel.

Varning för olydnad

^7-8 Eftersom Kristus nu står över allting säger den helige Ande till oss: Lyssna till honom i dag om ni hör hans röst, och vänd er inte bort från hans kärlek, som Israels folk gjorde i öknen, när de gjorde uppror mot mig och satte mig på prov.

⁹ Jag hade tålamod med dem i fyrtio år, trots att de prövade mitt tålamod till det yttersta. Jag gjorde hela tiden stora under inför deras ögon.

¹⁰ Därför blev jag förargad på dem, för i sina hjärtan vände de sig alltid åt alla andra håll i stället för till mig, och de gick aldrig de vägar som jag ville att de skulle gå.

¹¹ Fylld av vrede mot dem svor då Gud en ed och lovade att han aldrig skulle låta dem komma in i vilan i hans rike.

¹² Därför ska ni se till, kära bröder, att ert inre inte är fullt av ondska och otro som leder er bort från den levande Guden.

¹³ Tala med varandra varje dag om detta, medan det fortfarande är tid, så att ingen av er gör sig hård och kall inför Gud, och blir förblindad av syndens tjusning.

¹⁴ För om vi är trogna till slutet och litar på Gud, som vi gjorde när vi först blev kristna, så ska vi få del i allt som tillhör Kristus.

¹⁵ Nu är ögonblicket inne. Glöm aldrig varningen: Om ni hör Guds röst tala till er i dag, så bli inte hårda och kalla som Israels folk när de gjorde uppror i öknen.

¹⁶ Vad var det då för människor som hörde Guds röst och ändå gjorde uppror mot honom? Jo, det var samma människor som lämnade Egypten med Mose som ledare.

¹⁷ Och vilka var det som drog på sig Guds vrede under alla dessa fyrtio år? Jo, samma upproriska människor igen. De syndade och fick därför dö i öknen.

¹⁸ Och vilka avsåg Gud när han med en ed intygade att de inte skulle få ro och vila i det land som han hade lovat sitt folk? Han talade till alla dem som inte lydde honom.

¹⁹ Varför kunde de inte komma in? Därför att de inte trodde på honom.

Gud har lovat oss en viloplats

4 Även om Guds löfte att alla kan få komma till vila i hans rike fortfarande gäller, så måste vi noga se upp med att inte gå vilse och missa målet.

² Vi har ju fått höra de underbara nyheterna om att Gud vill frälsa oss, precis som de som levde på Moses tid fick göra. Men det blev inte till någon hjälp för dem, eftersom de inte trodde på dem.

³ Bara vi som tror på Gud kan komma in i hans vila. Han har ju sagt: Jag har svurit i min vrede, att de som inte tror på mig aldrig ska komma dit in, trots att han har varit beredd och väntat på dem sedan tidernas början.

⁴ Vi vet att han fortfarande är beredd och väntar. Det står ju skrivet att Gud vilade på den sjunde dagen, sedan han skapat allt så som han hade planerat det.

⁵ Trots detta kom de inte dit, för Gud hade till slut sagt: De ska aldrig komma in i min vila.

⁶ Ändå står löftet kvar, och några ska komma dit, men inte de som först hade möjlighet, för de lyckades inte på grund av sin olydnad.

⁷ Men han har fastställt en annan dag när det igen är möjligt att komma in, och nu är den dagen inne. Han sa det genom kung David många år efter folkets första misslyckade försök och sa det med de ord som redan citerats: Om ni hör Guds röst tala till er i dag, så bli inte hårda och kalla.

⁸ Den vila som Gud här talar om är inte detsamma som Israels land, som Josua ledde dem in i. Om det var det som Gud menade skulle han inte långt senare ha sagt att den rätta tiden att komma dit är i dag.

⁹ Den fullkomliga vilan för Guds folk återstår alltså.

¹⁰ Den som når fram till denna vila kan vila ut efter allt sitt arbete, precis som Gud gjorde efter skapelsen.

¹¹ Låt oss göra allt för att också vi ska komma till denna vila. Låt oss vara försiktiga, så att vi inte som Israels barn är olydiga mot Gud och därför inte lyckas med att nå fram.