Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud, varför har du förkastat oss för alltid?
Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord?
² Tänk på din menighet
    som du förvärvade för länge sedan,
som du återlöste till att vara din arvedel.
Tänk på Sions berg, där du har din boning.

³ Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder.
Allt i helgedomen har fienden förstört.
⁴ Dina fiender har skränat på den plats där du möter oss,
de har satt upp sina egna tecken som rätta tecken.
⁵ Det var en syn som när man höjer yxor i en tät skog.
⁶ Alla snidade verk har de förstört
    med yxa och bila.
⁷ De har satt eld på din helgedom,
    ända till grunden har de orenat ditt namns boning.
⁸ De har sagt i sina hjärtan: "Vi skall kuva dem fullständigt!"
Alla Guds heliga platser har de bränt ner i landet.
⁹ Våra tecken ser vi inte,
    ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet hur länge det varar.

¹⁰ Hur länge, Gud, skall fienden smäda
och ständigt förakta ditt namn?
¹¹ Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
    Drag fram den ur din barm och förgör dem!

¹² Gud, sedan urminnes tid är du min konung,
du som utför frälsningsverk på jorden.
¹³ Det var du som delade havet genom din makt,
du krossade drakarnas huvuden på vattnet.
¹⁴ Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens skaror.
¹⁵ Det var du som lät källa och bäck bryta fram,
det var du som lät starka strömmar torka ut.
¹⁶ Din är dagen, din är också natten,
det är du som har skapat ljuset och solen.
¹⁷ Det är du som har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter har du skapat.

¹⁸ Herre, tänk på hur fienden smädar,
hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
¹⁹ Lämna ej åt vilddjuren din turturduvas själ,
glöm inte för alltid dina betrycktas liv!
²⁰ Tänk på förbundet,
    ty i landets mörka vrår finns fullt av våldsnästen.
²¹ Låt inte den förtryckte vika tillbaka med skam,
låt den fattige och behövande prisa ditt namn.
²² Stå upp, Gud, och för din talan!
    Tänk på hur du hela tiden hånas av dåren.
²³ Glöm inte bort dina ovänners rop,
    larmet som ständigt hörs från dina motståndare.

² Sjung på den dagen om den underbara vingården:
³ Jag, Herren, sköter om den,
    ständigt vattnar jag den.
Både dag och natt vaktar jag den,
    så att ingen skall skada den.
⁴ Jag hyser ingen vrede.
    Hade jag törne och tistel att strida emot,
skulle jag gå lös på dem och bränna upp alltsammans,
⁵ såvida man inte sökte skydd hos mig
för att sluta fred med mig.
    Ja, fred må man sluta med mig.

⁶ I kommande dagar skall Jakob slå rot,
Israel grönska och blomstra.
    De skall fylla hela världen med frukt.
⁷ Har han slagit Israel,
    så som han slog dem som slog hans folk?
Eller dräpte han Israel,
    så som dess dråpare blev dräpta?
⁸ Nej, väl tillrättavisade han folket
    när han förkastade och försköt det,
väl ryckte han bort det
    med sin hårda vind på östanstormens dag.
⁹ Men därför blir också Jakobs missgärning försonad,
och detta blir följden av att deras synder tas bort:
Han gör alla altarets stenar lika kalkstenar
som smulas sönder.
    Aseror och solstoder skall inte mer resas.

¹⁰ Den befästa staden är öde,
    en folktom plats,
övergiven som en öken.
    Kalvar betar där och lägger sig där,
de biter av dess kvistar.
¹¹ När grenarna är torra bryter man av dem,
och kvinnor kommer och gör upp eld med dem.
Ty detta är ett folk utan förstånd.
    Därför visar deras skapare dem inget förbarmande
och deras danare dem ingen barmhärtighet.

¹² Det skall ske på den dagen att Herren inbärgar frukten
från den strida floden till Egyptens bäck,
och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn.

¹³ Och det skall ske på den dagen
    att man skall blåsa i ett stort horn,
och de som har varit försvunna i Assyriens land
och fördrivna till Egyptens land
    skall då komma och tillbe Herren
på det heliga berget i Jerusalem.