Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Den som tror behöver inte fly.

11 Jag litar på Herren. Varför säger ni då till mig: Fly upp till bergen, där du kan hitta en säker plats?

² De ogudaktiga har spänt sina bågar, de siktar från sina bakhåll och är beredda att avlossa pilar mot Guds folk. Oordning råder

³ och allt har brutit samman. Vad kan de rättfärdiga göra, utom att fly?

⁴ Men Herren är fortfarande i sitt heliga tempel och han regerar alltjämt från himlen. Han vakar noga över allt som händer här på jorden.

⁵ Han prövar både de rättfärdiga och de ogudaktiga. Han hatar dem som älskar våld.

⁶ Han ska låta eld och svavel regna ner över de ogudaktiga och hans glödande vind ska bränna upp dem.

⁷ Gud är god och älskar rättfärdighet. De gudfruktiga ska få se hans ansikte.

Guds dom över landet

24 Se! Herren ödelägger jorden och förstör allt. Han skingrar dess bebyggare över hela jorden.

² Präster och vanligt folk, tjänare och herrar, slavflickor och husmödrar, köpare och säljare, långivare och låntagare, ingen ska komma undan.

³ Jorden kommer att bli fullkomligt tom och utplundrad. Herren har talat.

^4-5 Jorden får lida för folkets synder. Den orkar inte längre. Säden vissnar bort och molnen ger inget regn. Allt drabbas av sönderfall. Folket har förvrängt Guds lagar och brutit hans eviga förbund.

⁶ Därför vilar Guds förbannelse över världen. Jordens inbyggare måste ta sitt straff. Endast några ska överleva.

⁷ All glädje i livet försvinner. Ingen förnyelse äger rum och inget av det gamla består. De som ska sprida glädje suckar och klagar.

⁸ Det hörs inte längre några glada melodier från harpor och pukor. Det är slut på den lyckliga tiden.

⁹ Man dricker inte vin och sjunger längre, och de starka dryckerna ger en bitter eftersmak.

¹⁰ Den ödelagda staden är övergiven. Varje port är låst och reglad.

¹¹ Folk skockar sig på gatorna och ropar efter vin. Glädjen är borta och allt är tristess.

¹² Staden har lämnats i ruiner, och stadsportarna är sönderslagna.

¹³ Så ska det vara bland folken över hela jorden, som när ett olivträd är avplockat och en sädesåker är renplockad.

¹⁷ Abraham trodde på Gud och litade på hans löften också när Gud prövade honom. Därför var han beredd att döda sin son Isak på offeraltaret.

¹⁸ Isak, genom vilken Gud hade lovat att ge Abraham ett helt folk av ättlingar!

¹⁹ Men Abraham visste att Gud skulle kunna göra Isak levande igen. Egentligen var det också vad som hände, för Isak var redan dömd till döden.

²⁰ Isak trodde på Gud och välsignade sina söner Jakob och Esau med tanke på framtiden.

²¹ Jakob trodde på Gud och välsignade därför Josefs söner alldeles innan han dog. Lutad mot sin stav bad han ödmjukt till Gud.

²² Josef trodde på Gud. På sin dödsbädd var han så övertygad om att Gud skulle föra Israels folk ut ur Egypten att han fick dem att lova att de skulle flytta hans grav till det nya landet.

²³ Moses föräldrar trodde på Gud. När de såg att Gud hade gett dem ett ovanligt vackert barn, litade de på att Gud skulle rädda honom från den död som kung Farao gett befallning om, och de gömde honom under tre månader och lät sig inte skrämmas.

^24-25 Mose trodde på Gud och när han blivit vuxen tackade han nej till att bli behandlad som kungens dotterson. I stället för att njuta av syndens kortvariga nöjen, valde han att dela den förföljelse som drabbade Guds folk.

²⁶ Precis som Kristus för ett tag avstod från Guds härlighet och valde att lida för att befria oss, föredrog Mose att befria sitt folk före att äga alla Egyptens skatter. Han såg fram emot den stora lön som han visste att Gud skulle ge honom.

²⁷ Mose trodde på Gud också när han lämnade Egyptens land, och var inte rädd för Faraos vrede. Mose gav aldrig upp eftersom han såg att Gud var med honom.

²⁸ Påskfirandet är också ett resultat av hans tro. Han var övertygad om att Gud skulle kunna rädda sitt folk och befallde dem därför att slakta ett lamm och att stryka blodet på dörrposterna till sina hus för att dödsängeln inte skulle gå in i deras hem och döda den äldste sonen som han gjorde i de egyptiska hemmen.