Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Budskap till ett upproriskt folk
1 Detta är de budskap som kom till Jesaja, Amos son, i de syner han såg under kungarna Ussias, Jotams, Ahas och Hiskias regeringstid. I synerna visade Gud honom vad som skulle hända med Juda och Jerusalem i framtiden.
10 Lyssna, ni Israels ledare, ni män av Sodom och Gomorra, som jag nu tänker kalla er! Lyssna till Herren! Hör vad han säger till er:
11 Jag är trött på alla era offer. Jag har fått nog av brännoffer, av bockar och av det feta från gödda djur. Jag har ingen glädje av blodet från tjurar, lamm och getter.
12-13 Vem vill ha era offer, när ni inte sörjer över era synder? De brännoffer ni ger mig stinker i näsan. Era heliga högtider vid nymåne och sabbat, era särskilda fastedagar, ja, era frommaste sammankomster är rena bedrägeriet! Jag vill inte ha något med detta att göra!
14 Jag hatar alltsammans och tål inte se det.
15 Från och med nu kommer jag inte längre att lyssna, när ni sträcker upp era händer mot himlen och ber till mig. Inte ens om era böner är många kommer jag att lyssna, för era händer är täckta med blod från oskyldiga offer.
16 Se till att ni blir rena! Låt mig slippa se vad ni har för er. Sluta upp med er ondska!
17 Lär er att göra det goda, det som är rätt och rättvist. Uppmuntra de förtryckta, ställ upp för faderlösa och änkor!
18 Kom och låt oss göra upp med varandra! Det spelar ingen roll hur svåra fläckarna efter era synder är. Jag kan ta bort dem och göra er rena som nyfallen snö. Även om era synder är blodröda kan jag göra er vita som ull!
19 Om ni bara låter mig hjälpa er och gör som jag säger, ska ni få njuta av det bästa som landet kan ge er!
20 Men om ni fortsätter att vända er bort och vägrar att höra på mig, kommer era fiender att döda er. Jag, Herren, har talat.
Sann tillbedjan
50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!
2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.
3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.
4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:
5 Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.
6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.
7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:
8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.
22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.
23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.
Exempel på människor med stor tro
11 Vad är tro för något? Jo, det är den trygga vissheten om att något som vi önskar också kommer att hända. Det är övertygelsen om att det som vi hoppas på verkligen väntar oss, även om vi inte kan se det framför oss.
2 Våra förfäder levde med en sådan tro och vann Guds och människors uppskattning.
3 Genom tron vet vi att universum skapades på Guds befallning, och att allt det vi ser skapades ur det osynliga.
8 Abraham trodde på Gud. Gud sa till honom att lämna sitt hem och bege sig långt bort till ett land som Gud lovade att ge honom. Abraham lydde och gav sig genast iväg, utan att ens veta var målet låg.
9 När han så småningom kom till det land som Gud lovat honom, bodde han i tält som en som var på tillfälligt besök, och likadant gjorde Isak och Jakob, som Gud gav samma löfte.
10 Abraham var helt övertygad om att han skulle få flytta in i den eviga stad som Gud själv har grundlagt och byggt.
11 Sara trodde på Gud, och därför kunde hon trots sin höga ålder bli mor. Hon förstod att Gud, som gett henne sitt löfte, verkligen skulle hålla vad han lovat.
12 Därför blev Abraham stamfar till ett helt folk. Han som var alltför gammal för att över huvud taget bli far. Och det blev ett folk som blev så talrikt att det är lika svårt att räkna dem som himlens stjärnor och som sanden på havens stränder.
13 De trons män och kvinnor som jag nu har nämnt dog utan att få uppleva allt det som Gud hade lovat dem. Men de såg att alltsammans låg och väntade på dem, och de var glada för de visste att den här jorden inte var deras verkliga hem, utan att de bara var främlingar som var på besök här nere.
14 Och det är tydligt att de såg fram emot ett annat hemland.
15 Om de hade velat, hade de kunnat vända tillbaka till det land de kom från,
16 men det ville de inte. De levde för himlen. Och nu skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en himmelsk stad åt dem.
32 Var därför inte rädd för framtiden, du lilla människoskara. Det är er Fars stora glädje att ge er riket.
33 Sälj vad ni kan undvara och ge till dem som är fattiga. Samla så ett förråd åt er, en skatt i himlen, som aldrig blir gammal eller kan förstöras. Den skatten kan aldrig någon tjuv stjäla, och den förlorar aldrig sitt värde.
34 Ni kommer alltid att dras dit där er skatt är.
Var beredda!
35 Var beredda att arbeta!
36 Lev som tjänare, som väntar på att deras Herre ska komma hem från en bröllopsfest, och håll era lampor tända. Då kan ni öppna dörren och släppa in honom i det ögonblick han kommer och knackar på.
37 Glädjen blir stor för dem som har väntat på hans återkomst. Han ska ta av sig ytterkläderna och själv föra dem till bordet och passa upp dem under måltiden.
38 Han kanske kommer sent på kvällen, eller rentav vid midnatt. Och när han än kommer kan de tjänare som är beredda glädja sig.
39 Alla skulle vara på sin vakt om de visste exakt när han skulle komma tillbaka, på samma sätt som de skulle vara beredda på tjuven, om de visste när han tänkte bryta sig in.
40 Därför ska ni alltid vara beredda, för Människosonen ska komma tillbaka när man minst av allt anar det.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®