Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Besegrad men ändå inte modlös

Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.^1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!

^4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.

^6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.

^8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.

¹⁰ Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.

^11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!

¹³ Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.

¹⁴ Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.

Omvändelse leder till upprättelse

14 O Israel, återvänd till Herren, din Gud. Du är krossad av dina synder!

² Kom till Herren och säg: Herre, ta bort min synd. Var nådig mot oss och ta emot oss, så ska vi offra tackoffer till dig med våra läppar.

³ Assyrien kan inte rädda oss, och själva förmår vi inget. Aldrig mer ska vi kalla det vi gjort med egna händer för 'gudar

⁴ Då ska jag läka såren efter deras avfällighet och trolöshet, min kärlek ska inte veta några gränser och min vrede ska vara borta för alltid!

⁵ Jag ska uppfriska Israel med dagg från himlen. Mitt folk ska blomstra som en lilja och vara djupt rotad som en ceder i Libanon,

⁶ med grenar som sprider sig åt alla håll som på ett olivträd, och med en doft som av Libanons skogar.

⁷ Folket ska återvända från sin fångenskap och vila i min skugga. De ska vara som en vattenrik trädgård, som en grönskande vinstock och som ljuvligt vin från Libanon.

⁸ O Israel! Håll dig borta från avgudar! Jag lever och är stark! Jag ska se efter dig och ta hand om dig. Jag är som ett grönskande träd med frukt året om. Min nåd ska aldrig svika dig.

⁹ Den som är förståndig tar vara på detta. Den som är klok lyssnar till dessa ord. Herrens vägar är sanna och rätta, och den rättfärdige väljer att vandra på dem. Men den upproriske snavar och faller.

Oroa er inte!

²² Sedan vände han sig till lärjungarna och sa: Oroa er inte över om ni har tillräckligt med mat att äta eller kläder att ha på er,

²³ för livet består av mycket mer än bara mat och kläder.

²⁴ Titta på korparna! De planterar inte och skördar inte, och de har inga lador att lagra sin mat i, och ändå klarar de sig bra. Gud ger dem mat. Tror ni inte att ni är mycket mer värda för honom än några fåglar!

²⁵ Och vad tjänar det dessutom till att oroa sig? För det med sig något gott? Kan det förlänga era liv med ett enda ögonblick? Naturligtvis inte.

²⁶ Om ni nu inte kan förlänga era liv med en enda sekund, varför bekymrar ni er om allt annat?

²⁷ Se på liljorna hur de blommar. De kan varken spinna eller väva, och ändå var inte Salomo i all sin glans så fint klädd som de.

²⁸ Om nu Gud låter gräset, som står där den ena dagen och som är borta nästa, få växa i all sin skönhet, tvivlar ni då på att han kan försörja er?

²⁹ Oroa er alltså inte för vad ni ska äta eller dricka. Låt inte sådant bekymra er.

³⁰ För ni vill väl inte leva som människor som inte känner Gud? Men han vet vad ni behöver.

³¹ Och om ni sätter Guds rike först, ska ni också få allt annat ni behöver.