Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

När Gud ger nytt liv

^1-2 Herre, du har låtit dina välsignelser komma ner över detta land. Du har upprättat Israels välstånd

³ och förlåtit ditt folks synder. Ja, du har förlåtit dem vartenda felsteg.

⁴ Du är inte längre vred, och din ilska är nu över.

⁵ Hjälp oss att på nytt älska dig, Herre, så att du aldrig behöver vara missnöjd med oss igen.

⁶ Eller kommer du alltid att vara vred även på kommande generationer?

⁷ Väck oss! Låt ditt folk få liv igen så att det kan glädja sig i dig.

⁸ Herre, visa hur mycket du älskar oss. Kom till vår hjälp!

⁹ Jag lyssnar noga till allt vad Herren säger. Han lovar sitt heliga folk frid om de bara upphör med sin synd.

¹⁰ Hans frälsning är verkligen nära dem som ärar honom. Vårt land ska då fyllas av hans godhet.

¹¹ Då kommer godhet och trofasthet att mötas, och rättvisa och frid att kyssas.

¹² Sanningen ska spira upp ur jorden, och rättfärdigheten ska le mot oss från himlen.

¹³ Ja, Herrens välsignelser ska strömma över landet och ge goda skördar.

¹⁴ Och rättfärdigheten ska gå före Herren, och bana väg för honom.

Herrens dom över Israel

5 Lyssna, alla ni präster och ledare i Israel! Hör upp, ni medlemmar av den kungliga familjen: Domen gäller er! Ni har vilselett mitt folk med avgudar vid Mispa och Tabor

² och fångat dem i en snara. Men glöm inte att jag kommer att gå till rätta med er för vad ni gjort!

³ Jag har sett era onda gärningar: Israel, du har lämnat mig som en prostituerad kvinna som överger sin man. Du har verkligen svikit mig!

⁴ Dina handlingar leder dig inte tillbaka till Gud igen, för en ande av otrohet är djupt rotad i dig, och du vill inte kännas vid Herren.

⁵ Israels stolthet vittnar mot henne. Hon kommer att digna under sin skuldbörda, och Juda ska falla tillsammans med henne.

⁶ När de till slut kommer med sina hjordar och herdar för att frambära offer till Gud kommer det att vara för sent - de ska inte finna honom. Han har dragit sig bort ifrån dem, och de är lämnade åt sitt öde.

⁷ De har nämligen fläckat Herrens ära genom att föda barn som inte är hans. Plötsligt ska både de och all deras rikedom försvinna.

⁸ Slå larm! Varna med trumpetstötar i Gibea, Rama och Bet-Aven! Bäva du Benjamins land!

⁹ Lyssna Israel: När straffets dag kommer ska ditt land jämnas med marken!

¹⁰ Ledarna i Juda är bedragare. Därför ska min vrede drabba dem som en flodvåg,

¹¹ och Israel ska krossas som straff för sitt avguderi. Jag har blivit som ett infekterat sår för Israel, och

¹² jag ska bryta ner Judas kraft som benröta försvagar benen i kroppen.

¹³ När Israel och Juda ser hur sjuka de är ska Israel vända sig till den mäktige kungen i Assyrien, men han ska inte kunna ge dem någon hjälp.

¹⁴ Jag ska slita sönder Israel och Juda som ett lejon sitt byte. Jag ska föra dem långt bort, bortom varje hopp om räddning.

¹⁵ Jag ska överge dem och återvända hem tills de inser sin skuld och söker upp mig igen för att få hjälp. Jag vet att så snart det blir besvärligheter, kommer de att söka upp mig.

²² Hör på mig, ni israelitiska män! Gud gav Jesus från Nasaret sitt erkännande inför alla människor genom att låta honom utföra de mest fantastiska under. Det vet ni alla.

²³ Men Gud följde sin uppgjorda plan och tillät er att med hjälp av den romerska staten spika fast honom vid korset och döda honom.

²⁴ Sedan befriade Gud honom från dödens vånda och förde honom tillbaka till livet, för döden kunde inte hålla honom i sitt grepp.

²⁵ Kung David säger om Jesus: 'Jag vet att Herren alltid är med mig. Han hjälper mig. Guds stora kraft håller mig uppe.

²⁶ Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och min tunga ropar ut hans lov! För jag vet att allt kommer att gå väl för mig när jag dör.

²⁷ Du kommer inte att lämna min själ i helvetet, eller låta din helige Sons kropp förgås.

²⁸ Du kommer att ge mig livet tillbaka och fylla mig med underbar glädje när jag är i din närhet.'

²⁹ Tänk efter, kära bröder! David talade inte om sig själv när han skrev de ord som jag har citerat, för han dog och blev begravd, och hans grav finns fortfarande här ibland oss.

³⁰ Men han var en profet och visste att Gud hade gett ett löfte som inte kunde brytas. Han hade lovat att en av Davids efterkommande skulle bli Messias och sitta på Davids tron.

³¹ David såg framåt och förutsa att Messias skulle uppstå med orden: ''Hans sj¤l ska inte l¤mnas i helvetet, och hans kropp ska inte f´rmultna.''

³² Det var alltså om Jesus han talade, och vi är alla vittnen till att Jesus uppstod från de döda.

³³ Och Gud har upprest honom och nu sitter han på hedersplatsen vid Guds högra sida. Och precis som Fadern har lovat, har Jesus fått motta den helige Ande, vilken han sedan har sänt till er med det resultat ni ser och hör i dag.

³⁴ Nej, det var inte om sig själv David talade i de ord som jag citerade nyss, för han for aldrig upp till himlen. Dessutom sa han också: 'Gud talade till min Herre, Messias, och sa till honom: Sitt här på hedersplatsen bredvid mig,

³⁵ tills jag lägger dina fiender för dina fötter!'

³⁶ Därför säger jag utan omsvep till alla i Israel att Gud har gjort denne Jesus, som ni korsfäste, till Herre och Messias!