Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
När Gud ger nytt liv
1-2 Herre, du har låtit dina välsignelser komma ner över detta land. Du har upprättat Israels välstånd
3 och förlåtit ditt folks synder. Ja, du har förlåtit dem vartenda felsteg.
4 Du är inte längre vred, och din ilska är nu över.
5 Hjälp oss att på nytt älska dig, Herre, så att du aldrig behöver vara missnöjd med oss igen.
6 Eller kommer du alltid att vara vred även på kommande generationer?
7 Väck oss! Låt ditt folk få liv igen så att det kan glädja sig i dig.
8 Herre, visa hur mycket du älskar oss. Kom till vår hjälp!
9 Jag lyssnar noga till allt vad Herren säger. Han lovar sitt heliga folk frid om de bara upphör med sin synd.
10 Hans frälsning är verkligen nära dem som ärar honom. Vårt land ska då fyllas av hans godhet.
11 Då kommer godhet och trofasthet att mötas, och rättvisa och frid att kyssas.
12 Sanningen ska spira upp ur jorden, och rättfärdigheten ska le mot oss från himlen.
13 Ja, Herrens välsignelser ska strömma över landet och ge goda skördar.
14 Och rättfärdigheten ska gå före Herren, och bana väg för honom.
Herren anklagar Israel för synd
4 Hör Herrens ord, Israels folk! Herren har anklagelser att rikta mot er och säger: Det finns ingen sanning och trohet, ingen barmhärtighet och ingen kunskap om Gud i ert land.
2 Ni svär och ljuger och stjäl och är otrogna i era äktenskap. Överallt möter man våld, och det ena mordet avlöser det andra.
3 Detta är anledningen till att ert land inte kan ge någon avkastning. Det råder ständig sorg, och allt levande blir sjukt och dör, både djur, fåglar och fiskarna i havet.
4 Försök inte skylla ifrån er genom att anklaga andra! Det är er präster som jag anklagar.
5 Till straff för era brott ska ni snava och falla både mitt på dagen och i nattens mörker, och på samma sätt ska det också gå med era så kallade profeter, för jag ska ödelägga ert land.
6 Mitt folk går under i brist på kunskap - de känner mig inte. Felet är ert, för ni vägrar själva att lära känna mig. Därför vägrar jag att erkänna er som mina präster, och därför att ni inte har brytt er om mina lagar, ska jag inte bry mig om era barn.
7 Ju fler ni präster blir, desto mer syndar hela folket mot mig. Ni har bytt ut Guds härlighet mot avgudars förnedring.
8 Prästerna drar fördel av folkets synder. De frossar i deras ondska.
9 Sådana präster, sådant folk. Jag ska straffa både präster och folk för alla deras ogudaktiga handlingar.
10 De ska äta utan att bli mätta, och de ska få leva i otrohet och prostitution men inte få några barn. De har övergett mig och vänt sig till andra gudar.
11 Otrohet och dryckenskap har berövat mitt folk dess förstånd.
12 De frågar en träbit om råd och ett trollspö om sanningen. En ande av prostitution leder dem vilse, och de är otrogna mot sin Gud.
13 De offrar till avgudar på bergstoppar och höjder och tänder rökelse i den behagliga skuggan av ekar, popplar och terebinter där deras döttrar bjuder ut sig och deras svärdöttrar är otrogna.
14 Men varför skulle jag straffa dem? Ni män begår ju samma brott genom att ligga med prostituerade och tempeltärnor. Dårar är vad ni är! Er dom har fallit därför att ni så fullständigt vägrar att förstå.
15 Men även om nu Israel lever i otrohet, så måste väl inte också du, Juda, förena dig med dem som låtsas tillbe mig i Gilgal och Bet-Aven! Deras gudstjänst är ett bedrägeri.
16 Var inte som Israel, en motspänstig kviga som vägrar att låta sig föras ut på grönbete!
17 Håll dig borta från Israel, för hon har gett sin själ åt avgudar.
18 Israels män bryter upp från sina omåttliga dryckesfester och går direkt till de prostituerade. De föredrar det skamlösa före det hedervärda.
19 Därför ska en stormvind sopa bort dem, och de ska dö i skam därför att de offrar till avgudar.
15 De fortsatte att be i flera dagar. Under en av dagarna, när cirka hundratjugo människor var samlade, reste sig Petrus upp och talade till dem:
16 Bröder, det var nödvändigt att Skriftens ord skulle uppfyllas när det gäller Judas, som visade vägen för folkhopen som arresterade Jesus. Detta förutsas för länge sedan av den helige Ande, när han talade genom kung David.
17 Judas var en av oss, utvald att vara apostel precis som vi.
18 Han köpte en åker för de pengar som han fick för sitt förräderi, och när han föll framstupa där, fläktes hans kropp upp och inälvorna rann ut.
19 Nyheten om hans död spred sig snabbt bland alla människor i Jerusalem, och de kallade platsen Blodsåkern.
20 Kung Davids förutsägelse om detta finns i Psaltaren, där han säger: 'Låt hans hem bli öde, låt ingen bo där.' Och på ett annat ställe står det: 'Låt hans uppgift överlämnas åt någon annan.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®