Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Den oskyldiges bön om Herrens dom
7 En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord[a].
2 Herre min Gud, jag flyr till dig.
Fräls mig från alla som jagar mig,
rädda mig!
3 (A) Annars river de min själ som lejon,
rycker bort mig utan räddning.
4 (B) Herre min Gud,
om jag har gjort detta,
om jag har orätt på mina händer,
5 (C) om jag lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän
utan orsak –
6 låt då fienden jaga min själ
och hinna upp mig,
låt honom trampa mitt liv
till marken
och lägga min ära[b] i stoftet. Sela
7 (D) Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina
fienders raseri!
Vakna till min hjälp[c],
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folkslag
samlas omkring dig,
trona åter över dem i höjden.
9 (E) Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet
som täcker mig.
10 (F) Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar[d]
är en rättfärdig Gud.
11 (G) Min sköld är hos Gud,
han frälser dem
som har ärliga hjärtan.
12 (H) Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som visar sin vrede
varje dag.
13 (I) Om någon inte omvänder sig
slipar han sitt svärd,
han spänner sin båge[e]
och laddar den[f],
14 (J) han förbereder
sina dödliga vapen
och gör sina pilar brinnande.
15 (K) Se, han är dräktig med ondska,
han går havande med olycka
och föder lögn.
16 (L) Han gräver en grop
och gör den djup,
men faller själv i graven
han grävde.
17 (M) Hans ondska slår tillbaka
mot hans eget huvud,
hans våld drabbar
hans egen hjässa.
18 (N) Jag vill tacka Herren
för hans rättfärdighet
och lovsjunga
Herren den Högstes namn.
6 (A) Jag lät er gå med tomma magar[a]
i alla era städer
och lät er sakna bröd
på alla era orter.
Ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
7 (B) Jag höll tillbaka regnet för er,
när det ännu var tre månader kvar
till skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan.
En åker fick regn,
den som inte fick regn
torkade bort.
8 (C) Två, tre städer stapplade
till samma stad
för att få vatten att dricka,
men kunde inte släcka sin törst.
Och ändå har ni inte
vänt om till mig,
säger Herren.
9 (D) Jag slog er med sot och rost[b].
Era många trädgårdar, vingårdar,
fikonträd och olivträd
åt gräshopporna upp.
Och ändå har ni inte vänt om
till mig, säger Herren.
10 (E) Jag sände pest bland er
som i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd
och lät era hästar tas som byte.
Stanken av era fallna skaror
lät jag stiga upp i er näsa.
Och ändå har ni inte
vänt om till mig, säger Herren.
11 (F) Jag lät ödeläggelse drabba er,
som när Gud ödelade
Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand,
ryckt ur elden.
Och ändå har ni inte
vänt om till mig, säger Herren.
12 (G) Därför ska jag göra så
med dig, Israel,
och eftersom jag ska göra så
med dig,
så bered dig att möta din Gud, Israel.
13 (H) För se, han som formar bergen
och skapar vinden[c]
och förkunnar sina tankar
för människan,
han som gör gryningen till mörker
och går fram över jordens höjder –
Herren Gud Sebaot
är hans namn.
11 (A) Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. 12 (B) Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga.
13 (C) Bröder[a], var inte förvånade om världen hatar er. 14 (D) Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. 15 (E) Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 16 (F) Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder. 17 (G) Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation