Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds suveränitet
82 Gud reser sig i himlens domstol. Han uttalar sin dom över domarna.
2 Hur länge ska ni domare vägra att ta hänsyn till bevismaterialet? Hur länge ska ni ta parti för det onda?
3 Hjälp den fattige och bedrövade och var rättvis mot den föräldralöse. Hjälp den utfattige till att få rätt!
4 Rädda dem ur onda människors grepp!
5 Men ni fattar ingenting och vet ingenting! På grund av er ondska vacklar samhällets grundvalar.
6 Jag har kallat er alla för gudar och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som vanliga människor. Ni kommer att falla som vilka furstar som helst för alla måste dö.
8 Res dig, Gud, och döm jorden, för hela jorden tillhör dig! Alla människor är i dina händer.
Guds dom över Israels grannfolk
1 Amos var herde och bodde i Tekoa. En dag talade Gud till honom i en syn och lät honom se vad som skulle hända med hans folk. Han fick denna syn två år före jordbävningen, när Ussia var kung i Juda och Joas son Jerobeam var kung i Israel.
2 Detta är vad han såg och hörde: Herren talade från templet på berget Sion, och det lät som när ett lejon ryter. Och plötsligt vissnade och torkade alla betesmarker på berget Karmel till herdarnas stora sorg.
3 Herren sa: Folket i Damaskus har syndat gång på gång, och jag kan inte glömma det. Jag ska inte längre avhålla mig från att straffa staden. Folket där har farit alltför hårt fram med mitt folk i Gilead. De har tröskat dem som säd med sitt förtryck av dem.
4 Därför ska jag låta kung Hasaels slott brinna ner och förstöra Ben-Hadads starka fästningar.
5 Jag ska bryta sönder bommen på Damaskus stadsport och döda kungarna i Aven, och Bet-Eden och Arams folk ska återvända till Kir som slavar. Herren har talat.
6 Herren säger: Gasa har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte låta det bli ostraffat, för folket där skickade mitt folk i landsflykt och sålde dem som slavar i Edom.
7 Därför ska jag sätta eld på Gasas murar, och riva ner dess befästningar.
8 Jag tänker döda kungarna i Asdod och Askelon, och jag ska utplåna Ekron och filisteerna till sista man. Herren har talat.
9 Herren säger: Folket i Tyrus har begått så många brott att jag inte kan glömma det. Jag ska inte längre låta dem vara ostraffade, för de bröt överenskommelsen om vänskap med sin bror Israel. De anföll och besegrade honom och förde bort honom i slaveri till Edom.
10 Därför ska jag sätta eld på Tyrus murar, och stadens alla palats och befästningar ska brinna ner.
11 Herren säger: Edom har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte låta honom gå ostraffad längre, för han jagade sin bror Israel med svärd. Han var obarmhärtig i sin grymhet.
12 Därför ska jag sätta eld på Teman och bränna ner Bosras alla fästningar.
13 Herren säger: Ammons folk har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte längre låta dem förbli ostraffade.Under krigen i Gilead, då de ville utvidga sina gränser, begick de fruktansvärda brott. De sprättade upp havande kvinnor med sina svärd.
14 Därför ska jag sätta eld på Rabbas murar och bränna ner dess befästningar. Striderna ska bli hårda och skriken höras långt.
15 Rabbas kung och furstar måste gå i landsflykt. Herren har talat.
2 Herren säger: Folket i Moab har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte längre låta det vara ostraffat. De har vanhelgat Edoms kungs grav utan respekt för de döda.
2 Därför tänker jag nu sända en eld över Moab, och den ska förstöra alla Keriots palats. Moab ska duka under till ljudet av krigsrop och trumpetsignaler.
3 Jag ska döda kungen och alla hans furstar. Herren har talat.
Tro bevisas i handling
14 Kära bröder, vad är det för nytta med att säga att ni har tro och är kristna, om ni inte bevisar det genom att hjälpa andra? Kan en sådan tro frälsa någon?
15 Om ni har en vän, som behöver mat och kläder
16 och ni säger till honom: Ja, adjö då, och Gud välsigne dig, håll dig varm och ät dig mätt, och inte ger honom kläder eller mat, vad ligger det för värde i ett sådant handlingssätt?
17 Därför måste ni inse att det inte räcker med att bara ha tro. Ni måste också göra gott. En tro, som inte visar sig genom goda gärningar, är ingen tro. Den är bara tomma ord.
18 Men någon kanske invänder: Vägen till Gud går genom tron och inte genom att göra gott. Då svarar jag: Bevisa för mig att du tror, så ska jag låta mina handlingar bevisa min tro. Vem som helst kan av mitt handlingssätt se att jag har tro.
19 Finns det fortfarande någon bland er som anser att det räcker med bara tro? Att tro på en Gud? Ja, kom ihåg att de onda andarna också tror på Gud - så starkt att de darrar av skräck.
20 Dåre! När ska du lära dig att en tro som inte uträttar vad Gud vill är värdelös? En tro som inte medför goda gärningar är inte någon verklig tro.
21 Kommer ni inte ihåg att till och med vår far Abraham hade det rätt ställt med Gud, genom att han var villig att lyda Gud - också när det innebar att han skulle offra sin son Isak på altaret?
22 Där kan ni se att han trodde på Gud så helt och fullt att han var villig att göra vad Gud än sa till honom. Hans tro blev fullkomlig genom hans lydnad i handling.
23 På så sätt skedde precis det som Skriften sa: Abraham trodde på Gud och blev därmed rättfärdig inför honom. Han fick ett rätt förhållande till Gud. Han kallades till och med Guds vän.
24 Därför kan ni se att en människa blir frälst genom vad hon gör, och inte bara genom vad hon tror.
25 Rahav, den prostituerade kvinnan i Jeriko, är ett exempel på detta. Hon blev räddad genom vad hon gjorde, när hon gömde budbärarna och släppte ut dem en annan väg och förde dem i säkerhet.
26 På samma sätt som kroppen är död, när det inte finns någon ande i den, är tron död om den inte tar sig uttryck i goda gärningar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®