Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Räddad från en säker död

^1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.

³ Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.

⁴ Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.

⁵ Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!

⁶ Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.

^7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.

⁹ Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:

¹⁰ Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?

¹¹ Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!

¹² Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.

¹³ Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!

Kvinnans son blir sjuk och dör

¹⁸ En dag när pojken var några år gammal gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten.

¹⁹ Han klagade över huvudvärk, och snart började han jämra sig av smärta. Bär hem honom till hans mor, sa då fadern till en av tjänarna.

²⁰ Tjänaren bar hem honom, och modern satt och höll om honom, men vid middagstiden dog han.

²¹ Då bar hon upp honom och lade honom på profetens säng och stängde dörren.

²² Sedan meddelade hon sin man: Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till profeten. Jag är strax tillbaka.

²³ Varför just i dag? Det är ju varken högtid eller sabbat, sa han.Det är nödvändigt. Jag måste helt enkelt fara, svarade hon.

²⁴ Sedan sadlade hon åsnan och sa till tjänaren: Skynda dig! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.

²⁵ När hon närmade sig berget Karmel, fick Elisa se henne på avstånd och sa till Gehasi: Titta, där är kvinnan från Sunem!

²⁶ Spring och möt henne och fråga vad som har hänt. Ta reda på hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.Ja, allting är bra, sa hon till Gehasi.

²⁷ Men när hon kom fram till Elisa på berget föll hon ner på marken framför honom och tog tag om hans fötter. Gehasi försökte få bort henne därifrån, men profeten sa: Låt henne vara. Det är någonting som bekymrar henne, och Herren har ännu inte talat om för mig vad det är.

²⁸ Det var du som sa att jag skulle få en son, och jag bad dig att inte skämta med mig! sa hon.

Elisa uppväcker den döde pojken

²⁹ Då sa han till Gehasi: Ta min stav och skynda dig iväg. Prata inte med någon under vägen, och spring så fort du orkar. Lägg staven över barnets ansikte.

³⁰ Nej, inför Gud svär jag att jag inte vänder om förrän du själv följer med, sa kvinnan, och Elisa följde då med henne.

³¹ Gehasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände. Det syntes inte det minsta livstecken. Gehasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisa sa han: Pojken har inte vaknat upp.

Den som ger generöst ärar Gud

8 Nu vill jag berätta för er vad Gud i sin nåd har gjort för församlingarna i Makedonien.

² Även om de har gått igenom många prövningar och svårigheter, har de fått uppleva en underbar glädje mitt i sin djupa fattigdom som inspirerat dem till en överflödande omsorg om andra.

³ De gav inte bara vad de hade råd med, utan mycket mer. Jag kan vittna om att de gjorde det därför att de ville det, och inte därför att jag tjatade på dem.

⁴ De bad oss att ta med det de samlat in, så att de också skulle få vara med och dela glädjen i att hjälpa de kristna i Jerusalem.

⁵ Det allra bästa var att de överträffade alla våra förväntningar, för det första de gjorde var att överlåta sig själva åt Gud och sedan åt oss, vad det än kunde innebära.

⁶ De ville också att vi skulle be Titus att besöka er och inspirera er till att utföra er del av denna kärlekstjänst. Det var ju han som uppmuntrade er att ge första gången.

⁷ Ni är, kära vänner, föregångare på så många sätt. Ni har så mycket tro, så många goda förkunnare, så mycket kunskap, så stor entusiasm och så mycket kärlek till oss. Nu vill jag också att ni ska vara föregångare i att dela med er.