Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud, du har väl inte övergett mig

^1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!

¹¹ Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.

¹² Jag kommer ihåg alla hans stora under.

¹³ Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.

¹⁴ Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?

¹⁵ Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.

¹⁶ Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.

¹⁷ När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!

¹⁸ Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.

¹⁹ Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.

²⁰ Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!

Ahab dör på slagfältet

²⁹ Kung Ahab i Israel och kung Josafat i Juda ledde alltså sina härar mot Ramot i Gilead.

³⁰ Du kan ha på dig din kungliga mantel, men jag avstår, sa Ahab till Josafat. Ahab drog alltså ut i striden klädd i en vanlig soldats rustning.

³¹ Nu hade kungen i Aram gett sina trettiotvå vagnsofficerare order att inte strida mot någon annan än kung Ahab personligen.

^32-33 När de såg Josafat i hans kungliga mantel, trodde de att han var den man de sökte. De stormade alltså fram för att anfalla honom, men när Josafat ropade märkte de att det inte var Israels kung och slutade att förfölja honom.

³⁴ Men någon som på måfå sköt en pil träffade kung Ahab i en fog i hans rustning.Vänd om och se till att jag kommer bort från striden, för jag är svårt sårad, stönade han till sin kusk.

³⁵ Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kung Ahab satt hjälplös i sin vagn vänd mot slagfältet. Blodet från hans sår rann ner på vagnsgolvet, och när kvällen kom dog han.

^36-37 Just som solen höll på att gå ner, ljöd ett rop bland Ahabs trupper: Det är över nu! Vänd om hem! Kungen är död!Man förde Ahabs kropp till Samaria, där han begravdes.

³⁸ När hans vagn och vapen skulle sköljas vid dammen i Samaria, där de prostituerade brukade bada, kom hundar och slickade i sig kungens blod, precis som Herren hade förutsagt.

³⁹ Allt övrigt som hände under Ahabs regeringstid, om elfenbenspalatset och städerna som han byggde, finns beskrivet i Israels kungars krönika.

⁴⁰ Ahab begravdes hos sina förfäder, och hans son Ahasja efterträdde honom som Israels kung.

⁵¹ När kung Josafat hade dött blev han begravd bland sina förfäder i Jerusalem, hans förfader Davids stad, och hans son Joram blev kung efter honom.

Ahasja regerar i Israel

⁵² Det var under kung Josafats sjuttonde regeringsår i Juda som Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria, och han regerade i två år.

^53-54 Men han var inte någon god kung, för han följde i sina föräldrars och i Jerobeams fotspår och förledde Israel att tillbe Baal, och Herren, Israels Gud, blev därför vred på Ahasja.

⁵ Granska er själva. Är ni verkligen kristna? Klarar ni provet? Känner ni Kristi närvaro och kraft alltmer inom er? Eller låtsas ni bara vara kristna, medan ni i verkligheten inte alls är det?

⁶ Jag hoppas att ni kan hålla med om att jag har klarat provet och verkligen tillhör Herren.

⁷ Jag ber att ni ska leva på ett riktigt sätt, inte därför att det ska bli en fjäder i hatten för oss och bevisa att vår undervisning är riktig. Nej, vi vill att ni ska leva rätt, även om vi själva är föraktade.

⁸ Det är vår uppgift att alltid uppmuntra det som är sant och att aldrig gå emot det.

⁹ Om bara ni är starka så är vi glada över att vara svaga och föraktade. Vår högsta önskan är att ni ska bli mogna kristna.

¹⁰ Jag skriver detta till er nu och hoppas att jag inte ska behöva ta itu med er och bestraffa er när jag kommer. Jag vill hellre använda den auktoritet som Herren har gett mig till att göra er starka, inte till att straffa er.