Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Gud rår på mina fiender
Skriven av David när kung Saul hade satt vakter vid hans hus för att fånga och döda honom.1-2 Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig från dem som har kommit för att förgöra mig!
3 Rädda mig från dessa blodtörstiga män! Rädda mig från dessa mördare!
4 Ser du inte att de lurar på mig för att ta mitt liv. De gör allt vad de kan för att döda mig,
5 men, Herre, jag har inte gjort något som förtjänar döden. Herre, vakna! Se vad som händer!
6 Herre, du är Gud. Du är Herre över himmel och jord, och du är Israels Gud! Grip in och straffa alla främmande folk som omger oss! Skona inte dessa ogudaktiga, opålitliga män.
7 På kvällen smyger de fram och spionerar. De liknar hundar som ylande stryker omkring i staden.
8 Jag hör hur de förolämpar och förbannar dig, Gud, för de tror att ingen hör dem.
9 Men du skrattar åt dem, Herre! Du hånler åt dessa hedningar!
10 Gud, du är min styrka! Jag vill sjunga en lovsång till dig, för du ger mig den trygghet jag behöver.
11 Min Gud, du älskar mig, och du ska komma till min hjälp. Du ska låta mig få se hur mina fiender besegras.
12 Döda dem inte för då faller de lätt i glömska. Låt dem i stället irra omkring rastlösa, Herre, innan du slutligen låter dem gå under.
13-14 Dessa stolta lögnare som svär och förbannar, förgör dem i din vrede! Utplåna dem! Låt alla få reda på att Gud regerar i Israel och kommer att regera i hela världen.
15-16 Mina fiender stryker omkring i staden hela natten. De skäller och ylar som hundar som letar efter mat utan att hitta något.
17 Men varje dag vill jag sjunga högt om din makt och din barmhärtighet, för du har varit min borg, en trygg plats mitt i mina svårigheter.
18 Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Du älskar mig, och du är för mig en säker borg.
Isebels grymma död
30 När Isebel fick höra att Jehu hade kommit till Jisreel, sminkade hon sig, satte upp håret och slog sig ner vid ett fönster.
31 När Jehu kom in genom porten till palatset, ropade hon åt honom: Kommer du i fredliga avsikter? Du din Simri, som mördade din herre!
32 Då såg Jehu upp och fick syn på henne i fönstret och ropade: Vem är på min sida? Då tittade några hovmän ut genom fönstret.
33 Kasta ner henne! ropade Jehu.Då kastade de ut henne genom fönstret, och hennes blod stänkte upp mot muren och på hästarna medan hon trampades ner av deras hovar.
34 Sedan gick Jehu in i palatset för att äta. Efter måltiden sa han: Någon får väl gå och begrava den där kvinnan. Hon var ju ändå dotter till en kung.
35 Men när man kom för att begrava henne, fann man bara hennes huvud, fötter och händer.
36 När de kom tillbaka och berättade det för Jehu, sa han: Det är precis vad Herren sa. Han talade om för profeten Elisa att hundar skulle äta upp hennes kött,
37 och att hennes kropp skulle spridas som gödsel över marken, så att ingen skulle kunna säga vems den egentligen var.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
37 Nästa dag, när de kom ner från berget, mötte de en stor skara människor,
38 och en man i folkhopen ropade till Jesus: Mästare, den här pojken är mitt enda barn.
39 Ofta tar en ond ande tag i honom. Då skriker pojken och vrider sig i kramper tills fradgan står om munnen på honom. Så håller anden på och lämnar honom nästan aldrig i fred.
40 Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de klarade inte av det!
41 O, ni tröga människor som aldrig kan tro! utbrast Jesus. Hur länge ska jag stå ut med er? Ta hit pojken.
42 När pojken var på väg mot honom, knuffade den onde anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus befallde den onde anden att lämna pojken, och botade honom och överlämnade honom till hans far.
43 Alla som var med blev förvånade och förskräckta över den makt och kraft som visade sig i det som hänt.Medan folket fortfarande förvånade sig över vad han gjorde, sa Jesus till lärjungarna:
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®