Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön om beskydd vid fienders anfall
59 För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David, miktam, när Saul skickade män för att bevaka huset och döda honom.
2 Min Gud, rädda mig från mina fiender,
skydda mig för mina motståndare.
3 Befria mig från dem som gör orätt,
rädda mig från dessa blodtörstiga män.
4 Se hur de ligger och lurar på mig!
Våldsamma män gör en konspiration mot mig
utan att jag överträtt något eller syndat, Herre.
5 Jag har inte gjort något fel,
och ändå är de redo att attackera mig.
Vakna! Kom till mig och se!
6 Du, Herre, härskarornas Gud, Israels Gud,
vakna och straffa folken!
Visa ingen nåd mot de trolösa som gör orätt. Séla
7 På kvällen återkommer de,
ylar som hundar och stryker omkring i staden.
8 Se vad de spyr ut ur sin mun,
med läppar som svärd,
för de tänker: ”Vem skulle höra det?”
9 Men du skrattar åt dem, Herre,
du hånler åt alla folk.
10 Gud, du är min[a] styrka!
Jag håller mig till dig, för du är min borg.
11 Min Gud går i sin nåd före mig,
Gud låter mig se mina fienders fall.
12 Döda dem inte, för då kan mitt folk glömma.
Använd din makt och låt dem irra omkring
och gå under, Herre, vår sköld.
13 För syndens skull som är i deras mun,
för orden på deras läppar,
låt dem fångas i sitt högmod,
för den förbannelse och lögn de talar.
14 Förgör dem i vrede, förgör dem så att de inte finns mer!
Låt dem veta att Gud regerar i Jakob till jordens yttersta gräns. Séla
15 På kvällen återkommer de,
ylar som hundar och stryker omkring i staden.
16 De driver omkring och letar efter mat
och gnyr om de inte mättas.
17 Men jag vill sjunga om din makt
och jubla var morgon över din nåd,
för du har varit min borg,
en tillflykt i min nöd.
18 Gud, du är min styrka.
Till dig sjunger jag min lovsång.
Gud är min borg, min nåds Gud.
Jehu dödar Joram och Achasja
(2 Krön 22:7-9)
14 Så gjorde alltså Jehu, son till Joshafat och sonson till Nimshi, en sammansvärjning mot kung Joram. Joram hade själv varit med armén vid Ramot i Gilead för att försvara Israel mot Hasael, den arameiske kungen, 15 men han hade vänt tillbaka till Jisreel för att återhämta sig från såren som araméerna hade tillfogat honom i striden mot Arams kung Hasael.
Jehu sa: ”Om ni så vill, låt inte någon fly till Jisreel för att berätta vad som har hänt!” 16 Jehu steg sedan upp i en vagn och for själv till Jisreel där Joram låg. Kung Achasja i Juda hade också kommit dit för att få träffa Joram. 17 När vakten i Jisreels torn såg Jehu och hans sällskap närma sig, ropade han: ”Jag ser en trupp i antågande!”
”Skicka ut en ryttare och ta reda på om allt är väl”, befallde Joram. 18 En soldat red omedelbart iväg för att möta truppen. ”Kungen vill veta om allt är väl”, sa han. ”Vad har du med det att göra?” svarade Jehu. ”Följ efter mig bara!”
Vakten meddelade att sändebudet hade mött dem men inte vänt tillbaka. 19 Kungen skickade då ut ytterligare en ryttare. Han red fram och frågade i kungens namn om allt var väl.
”Vad har du med det att göra?” sa Jehu. ”Följ efter mig bara!” 20 ”Han har nått fram till dem men kommer inte heller tillbaka!” ropade vakten. ”Det måste vara Jehu, Nimshis son, för han kör som en galning.”
21 ”Skynda er att göra i ordning min vagn!” befallde då Joram. Man gjorde då i ordning en vagn. Sedan for Joram, Israels kung, och Achasja, Juda kung, iväg för att möta Jehu. De möttes på den åker som hade tillhört jisreeliten Navot. 22 När Joram såg Jehu, frågade han: ”Är allt väl, Jehu?”
”Hur skulle det kunna vara det, så länge alla din mor Isebels avgudar och trolldomskonster finns kvar?” svarade Jehu.
23 Då vände kung Joram med sin vagn och flydde. ”Förräderi, Achasja!” ropade han.
24 Jehu tog sin båge och sköt iväg en pil som träffade Joram mellan skuldrorna. Pilen gick rakt in i hjärtat, och han sjönk död ner i sin vagn.
25 Jehu sa till sin adjutant Bidkar: ”Kasta ut honom på jisreeliten Navots åker. Kom ihåg hur du och jag en gång red här tillsammans med hans far Achav och hur Herren uttalade följande profetia om honom: 26 ’Så sant som jag igår såg Navots och hans söners blod spillas, ska jag nu betala igen’, säger Herren. Ta nu honom och kasta ut honom här på åkern, precis som Herren sa!”
Alla är ett i gemenskapen med Kristus
11 Kom därför ihåg att ni som var födda hedningar och kallades oomskurna av dem som kallas omskurna, utifrån den fysiska omskärelse som människor utför, 12 kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utan medborgarskap i Israel, utan delaktighet i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud här i världen. 13 Men nu har ni i Kristus, ni som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristus blod.
14 Han är nämligen vår fred, han som gjorde de två till ett och rev ner fiendskapens skiljemur. 15 Han har i sin kropp tillintetgjort lagen med dess bud och föreskrifter, för att i sig skapa en ny människa av de två, och därmed stifta fred. 16 I denna enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, där han dödade fiendskapen. 17 Han kom med evangeliet om fred för er som var långt borta, och fred för dem som var nära. 18 Och nu kan vi båda genom honom komma inför Fadern, i en och samma Ande.
19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar, utan har samma medborgarskap som de heliga och tillhör Guds husfolk. 20 Ni är byggda på apostlarnas och profeternas[a] grund, med Kristus Jesus själv som hörnsten. 21 Det är i honom som hela huset fogas samman, så att det byggs upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom fogas också ni samman till en boning åt Gud i Anden.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.