Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Elia flyr för sitt liv

19 När Ahab talade om för drottning Isebel vad Elia hade gjort, och att han hade dödat Baals profeter,

² skickade hon följande meddelande till Elia: Du har dödat mina profeter, och nu svär jag vid gudarna att du vid den här tiden i morgon kväll också kommer att vara död.

³ Då flydde Elia för sitt liv. I Beer-Seba, en stad i Juda, lämnade han kvar sin tjänare.

⁴ Sedan gick han ensam ut i öknen. Han gick hela dagen och satte sig till slut under en ginstbuske och önskade sig döden.Nu har jag gjort nog, sa han till Herren. Ta mitt liv. Jag ska ju någon gång dö, så det kan lika gärna ske nu.

⁵ Sedan lade han sig ner under busken och somnade. Men en ängel kom fram och rörde vid honom och sa till honom att resa sig upp.

⁶ Då upptäckte Elia bröd som hade gräddats på heta stenar och en kruka med vatten. Elia åt och drack, och sedan lade han sig igen.

⁷ Då kom Herrens ängel tillbaka och rörde vid honom och sa till honom: Res dig upp och ät lite mer, för du har en lång resa framför dig.

⁸ Elia lydde och reste sig upp. Han åt och drack, och maten gav honom en sådan styrka att han kunde gå fyrtio dygn i sträck till berget Horeb, Guds berg,

⁹ där han gick in i en grotta för natten.

Gud talar till Elia

Vad gör du här, Elia? frågade Herren honom.¹⁰ Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, svarade han. Men Israels folk har brutit sitt förbund med dig och rivit ner alla dina altaren och dödat dina profeter. Nu är det bara jag kvar, och de försöker döda mig också.

¹¹ Gå ut och ställ dig inför mig på berget, befallde Herren honom. Jag ska gå förbi där.Sedan svepte en väldig storm fram över berget, så våldsam att klipporna slets loss, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en fruktansvärd jordbävning, men Herren var inte i den.

¹² Efter jordbävningen kom det en eld, men Herren var inte heller i elden. Efter elden hördes en stilla susning.

¹³ När Elia hörde susningen gömde han ansiktet i sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.Då hördes på nytt en röst, som frågade: Vad gör du här, Elia?

¹⁴ Han svarade än en gång: Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, men folket har brutit sitt förbund och rivit ner alla dina altaren. Varenda en av dina profeter har de dödat utom mig, och nu är de efter mig också.

¹⁵ Gå tillbaka samma väg du kom, och gå till Damaskus öken, sa Herren till honom. När du kommer fram ska du smörja Hasael till kung över Aram.

Längtan efter Gud

^1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.

³ Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?

⁴ Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?

^5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.

⁷ Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.

⁸ Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.

⁹ Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.

¹⁰ Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?

¹¹ Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?

¹² Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)

43 Gud, försvara mig mot dessa hjärtlösa och svekfulla människors anklagelser för jag är oskyldig!

² Du, o Gud, är min enda tillflykt. Varför har du ställt mig åt sidan? Varför måste jag känna av mina fienders förtryck?

³ Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt tempel på Sion, ditt heliga berg!

⁴ Där ska jag med jublande glädje gå till Guds altare och prisa honom. Med min harpa ska jag spela inför min Gud.

⁵ Min själ, varför är du så orolig och ledsen? Lita på Gud! Jag ska än en gång prisa honom för hans underbara hjälp. Han ska få mig att be igen, för han är min Gud!

²³ Innan Kristus kom stod vi under lagens uppsikt, som under en övervakare, tills vi skulle kunna tro på den kommande Frälsaren.

²⁴ Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: De judiska lagarna var vår lärare och vägledare. Men när Kristus kom kunde han föra oss in i ett rätt förhållande till Gud genom vår tro.

²⁵ Nu, när Kristus har kommit, behöver vi inte längre några lagar som övervakar oss.

Guds barn med rätt att ärva

²⁶ Nu är vi alla Guds barn genom tron på Jesus Kristus.

²⁷ Och vi, som har blivit döpta till gemenskap med Kristus, tillhör honom.

²⁸ Det har ingen betydelse om vi är judar eller inte, slavar eller fria, män eller kvinnor. Vi är ett i Kristus Jesus.

²⁹ Och när vi nu tillhör Kristus är vi verkligen barn till Abraham, och alla Guds löften till honom gäller oss.

Jesus skickar onda andar in i en svinhjord

²⁶ De kom över till andra sidan av sjön och lade till i närheten av staden Gergesa mitt emot Galileen.

²⁷ När han steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland gravarna.

²⁸ Så snart han såg Jesus började han skrika och föll till marken framför honom: Vad vill du mig, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, var snäll och plåga mig inte, ropade han.

²⁹ Jesus hade nämligen redan befallt den onde anden att lämna mannen. Anden hade honom ofta helt i sitt våld. Till och med när han bands med kedjor slet han sig loss och flydde ut i öknen.

³⁰ Vad heter du? frågade Jesus. Legion, svarade han, för mannen var fylld av tusentals andar.

³¹ De onda andarna bad Jesus att inte skicka iväg dem till avgrunden, som var djävulens och de onda andarnas tillhåll.

³² På en bergssluttning i närheten gick en svinhjord just då och betade. De onda andarna ville då fara in i svinen och Jesus tillät dem att göra det.

³³ Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och genast rusade hela svinhjorden utför bergssluttningen och störtade ner i sjön, där de drunknade.

³⁴ När de som vaktade svinen såg vad som hände, sprang de mot den närbelägna staden, och under vägen berättade de om nyheten.

^35-36 Snart kom en stor skara människor ut för att på ort och ställe ta reda på vad som hade hänt. Då fick de se mannen som hade varit andebesatt sitta helt lugnt vid Jesu fötter, påklädd och fullständigt normal! Skräckslagna och förvånade hörde de ögonvittnen berätta hur den besatte mannen hade blivit botad.

³⁷ Händelsen hade skrämt upp dem så totalt att de bad Jesus gå därifrån och lämna dem ifred. Därför lämnade han dem och for tillbaka till andra sidan sjön igen.

³⁸ Mannen som hade varit besatt bad att få följa med, men Jesus skickade iväg honom och sa:

³⁹ Gå tillbaka till din familj och berätta vilket under Gud har gjort med dig.Och han gick sin väg och berättade vitt och brett för alla i hela staden om det under som Jesus hade gjort med honom.