Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Andra boken
(42—72)
Klagopsalm, längtan efter Gud.[a]
42 För körledaren. Maskil[b]. Av Korachs ättlingar[c].
2 Som hjorten längtar efter vattenbäckar,
så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter Gud, den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Gud?
4 Mina tårar är min mat dag och natt,
när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”
5 Mina minnen kommer,
och jag utgjuter min själ.
Jag gick i folkhopen,
ledde processionen till Guds hus,
med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.
6 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
7 Ändå är jag nedstämd, min Gud,
och därför tänker jag på dig,
i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
8 Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina vågor och bränningar slår över mig.
9 Herren sänder om dagen sin nåd,
och om natten är hans lovsång hos mig,
en bön till den levande Guden.
10 Jag säger till Gud, min klippa:
”Varför har du övergett mig?
Varför måste jag gå sörjande,
förtryckt av fienden?”
11 Det är som om mina ben krossas
när mina fiender hånar mig,
när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”
12 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud!
Fortsättning på föregående psalm
43 Gud, skaffa mig rätt,
försvara min sak mot ett hjärtlöst folk,
rädda mig från svekfulla och onda människor.
2 Du, Gud, är min fästning.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sörjande, förtryckt av fienden?
3 Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig till ditt heliga berg, till din boning.
4 Jag vill gå till Guds altare,
till Gud, min glädje och fröjd.
Med min harpa vill jag prisa dig, Gud, min Gud.
5 Varför är jag så nedstämd,
varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
Jag ska åter prisa honom,
min räddare och min Gud.
3 Den ärlige leds av sin redbarhet,
de trolösas falskhet blir deras fall.
4 Rikedomen har inget värde på vredens dag,
men rättfärdighet räddar från döden.
5 Den redbares rättfärdighet gör hans väg jämn,
men den ondes ondska blir hans fall.
6 Den ärlige räddas av sin rättfärdighet,
men de trolösa fångas av sina begär.
7 När den onde dör är hoppet ute,
inget mer finns att vänta av hans kraft.
8 Den rättfärdige räddas ur nöden,
den onde drabbas i hans ställe.
9 Den gudlöse fördärvar sin nästa med sina ord,
men den rättfärdige räddas av kunskapen.
10 De rättfärdigas framgång blir till glädje för staden
men de ondas undergång väcker jubelrop.
11 De rättsinnigas välsignelser bygger upp en stad,
men de ondas ord river ner den.
12 Den som visar förakt för sin nästa saknar vett,
men den förståndige tiger.
13 Den som skvallrar röjer hemligheter,
men den som är pålitlig för dem inte vidare.
Jesus botar blinda och stumma
27 När Jesus gick därifrån följde två blinda män efter honom och ropade: ”Jesus, Davids Son,[a] förbarma dig över oss!” 28 De gick efter honom ända in i det hus där han bodde. Och Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra det?”
”Ja, Herre”, svarade de. ”Det gör vi.”
29 Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Eftersom ni tror, ska det också bli så.” 30 Och plötsligt kunde de se.
Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon, 31 men trots det var ryktet om honom snart ute över hela trakten.
32 När de båda männen var på väg ut, kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala. 33 Jesus drev då ut den onda anden, och den stumme började tala. Folk blev häpna och sa: ”Aldrig förr har något sådant hänt i Israel!”
34 Men fariseerna sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.