Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Längtan efter Gud

^1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.

³ Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?

⁴ Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?

^5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.

⁷ Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.

⁸ Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.

⁹ Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.

¹⁰ Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?

¹¹ Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?

¹² Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)

43 Gud, försvara mig mot dessa hjärtlösa och svekfulla människors anklagelser för jag är oskyldig!

² Du, o Gud, är min enda tillflykt. Varför har du ställt mig åt sidan? Varför måste jag känna av mina fienders förtryck?

³ Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt tempel på Sion, ditt heliga berg!

⁴ Där ska jag med jublande glädje gå till Guds altare och prisa honom. Med min harpa ska jag spela inför min Gud.

⁵ Min själ, varför är du så orolig och ledsen? Lita på Gud! Jag ska än en gång prisa honom för hans underbara hjälp. Han ska få mig att be igen, för han är min Gud!

¹⁴ Du borde vara vänlig och barmhärtig mot en förtvivlad vän, även om han inte fruktar Herren.

^15-18 Mina bröder, ni har visat er vara lika opålitliga som en bäck, som rinner fram när det är is och snö men försvinner när hettan kommer. Karavanerna viker av från vägen för att bli uppfriskade av dess vatten, men när de bara träffar på öken går de under.

^19-21 När karavaner från Tema och köpmän från Saba stannar för att få vatten där, är det ute med deras hopp. På samma sätt har mitt hopp till dig gått förlorat. Du vänder dig bort från mig i skräck och vägrar att hjälpa mig.

²² Men varför? Har jag någonsin bett dig om den minsta tjänst? Har jag bett om några gåvor?

²³ Har jag någonsin bett dig om hjälp?

²⁴ Allt jag begär är att få ett förnuftigt svar, sedan ska jag vara tyst. Tala om för mig vad jag har gjort för fel!

^25-26 Det är smärtsamt att höra sanningen, men din kritik är inte byggd på fakta. Tänker du döma mig bara för att jag helt plötsligt ropade ut min nöd i ren desperation?

²⁷ Det vore som att kasta lott om ett hjälplöst, föräldralöst barn eller som att sälja en vän.

²⁸ Titta på mig! Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?

²⁹ Sluta med att utgå från att jag är skyldig, för jag är rättfärdig. Var inte så orättvis!

³⁰ Skulle inte jag veta skillnaden mellan rätt och orätt? Skulle jag inte erkänna, om jag hade syndat?

Löftet kom före lagen

¹⁵ Kära bröder, inte ens i vanliga vardagliga sammanhang kan man utan vidare ändra ett avtal med någon, om det är nerskrivet och undertecknat. Man kan inte efteråt varken lägga till något eller stryka något.

¹⁶ Nu var det så att Gud gav vissa löften åt Abraham och hans Son. Lägg märke till att det inte står att löftena gällde sönerna, som det skulle ha gjort om de hade gällt alla Abrahams söner ? alla judarna ? utan hans Son. Det syftar naturligtvis p¦ Kristus.

¹⁷ Vad jag vill säga är alltså detta: Guds löfte att frälsa oss genom tron, ett löfte som Gud har skrivit ner och undertecknat kunde inte upphävas eller förändras fyrahundratrettio år senare, när han gav oss de tio budorden.

¹⁸ Om man kan bli frälst genom att lyda buden, är det uppenbart att detta är en annan väg än Abrahams väg till gemenskap med Gud, för han trodde Guds löfte.

¹⁹ Varför fick vi då denna lag? Den gavs som ett tillägg till löftet, för att vi skulle förstå vår skuld inför Gud. Men den var avsedd att fungera bara tills Kristus kom. Han är ju den Son som Guds löfte gavs till. Och det finns ytterligare en skillnad. Gud överlämnade genom änglar lagen till Mose, som sedan i sin tur gav den till folket.

²⁰ Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det själv, utan änglar eller Mose som mellanhänder.

^21-22 Står då Guds lagar och Guds löften i strid med varandra? Naturligtvis inte! Om vi hade kunnat bli frälsta genom att hålla hans lagar, så skulle inte Gud behövt visa oss ett annat sätt att komma ut ur syndens grepp för Skriften håller fast vid att vi alla är syndens fångar. Den enda vägen till befrielse går genom tron på Jesus Kristus, och denna möjlighet till räddning står öppen för alla som tror på honom.