Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

2 När pingstdagen^[a] kom, var de troende alla samlade. ² Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. ³ Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. ⁴ Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.

⁵ Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem ⁶ och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. ⁷ De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen ⁸ och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. ⁹ Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, ¹⁰ Frygien, Pamfylien,^[b] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, ¹¹ både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!” ¹² De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” ¹³ Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!”

Petrus tal på pingstdagen

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! ¹⁵ De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. ¹⁶ Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel:

Babels torn och språkförbistringen

11 Alla människorna på jorden talade ett och samma språk. ² När de spred sig österut, upptäckte de en slätt i Shinar^[a] och bosatte sig där. ³ De sa till varandra: ”Låt oss tillverka bränt tegel.” Så använde de tegel som byggsten och beck som murbruk. ⁴ Sedan sa de: ”Låt oss bygga en stad med ett torn som når upp till himlen och göra vårt namn känt, så att vi inte skingras över hela jorden.”

⁵ Men när Herren kom ned för att se staden och tornet som de höll på att bygga, ⁶ sa han: ”De är ett folk och har ett och samma språk. När de börjar så här kommer inget att bli omöjligt för dem! ⁷ Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de blir förvirrade och inte kan förstå varandra!”

⁸ Så skingrade Herren dem över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. ⁹ Det är därför som den kallas Babel^[b], för det var där som Herren förvirrade dem genom språkförbistringen och skingrade dem därifrån över hela jorden.

¹⁴ för alla som leds av Guds Ande är Guds barn. ¹⁵ Ni har ju inte fått en ande som förslavar er i rädsla. Nej, Anden gör er till Guds egna barn, som kan ropa till Gud: ”Abba, min far.”^{[a] 16} Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ¹⁷ Men om vi är Guds barn, är vi också arvingar till Gud, tillsammans med Kristus, om vi lider tillsammans med honom för att en dag få dela härligheten med honom.

2 När pingstdagen^[a] kom, var de troende alla samlade. ² Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. ³ Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. ⁴ Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem.

⁵ Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem ⁶ och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. ⁷ De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen ⁸ och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. ⁹ Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, ¹⁰ Frygien, Pamfylien,^[b] Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, ¹¹ både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!” ¹² De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” ¹³ Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!”

Petrus tal på pingstdagen

¹⁴ Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! ¹⁵ De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. ¹⁶ Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel:

⁸ Filippos sa: ”Herre, visa oss Fadern, så blir vi nöjda!”

⁹ Jesus svarade: ”Vet du inte vem jag är, Filippos, trots att jag har varit hos er så länge? Den som har sett mig har sett Fadern. Varför ber du då att få se honom? ¹⁰ Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? När jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern är i mig och utför sina gärningar. ¹¹ Tro på mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, eller tro åtminstone på grund av gärningarna.

¹² Ja, sannerligen säger jag er: den som tror på mig ska göra samma gärningar som jag har gjort och till och med ännu större, för jag går till Fadern. ¹³ Vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra det, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. ¹⁴ Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.

Löftet om den heliga Anden

¹⁵ Om ni älskar mig, så håller ni mina bud. ¹⁶ Jag ska be Fadern att han sänder er en annan Hjälpare^[a] som för evigt ska vara hos er, ¹⁷ sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, för världen ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, eftersom han är hos er nu och kommer att vara i er.

²⁵ Jag säger er detta medan jag fortfarande är hos er. ²⁶ Men Hjälparen, den heliga Anden som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.

²⁷ Jag lämnar frid efter mig, min frid ger jag åt er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte ängsliga!