Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 29
Herrens ära och makt
1 En psalm av David.
Ge åt Herren, ni Guds söner,
ge åt Herren ära och makt!
2 Ge åt Herren hans namns ära,
tillbed Herren i helig skrud!
3 Herrens röst ljuder över vattnen,
Gud, den härlige, dundrar,
Herren, över de stora vattnen.
4 Herrens röst är mäktig,
Herrens röst är majestätisk.
5 Herrens röst bryter ner cedrarna,
Herren bryter Libanons cedrar i stycken.
6 Han får Libanon och Sirjon[a] att hoppa som kalvar,
som unga vildoxar.
7 Herrens röst klyver luften med flammande eld.
8 Herrens röst kommer öknen att bäva,
Herren kommer Kadesh öken att bäva.
9 Herrens röst får hindarna att föda,
skogarnas klädnad rycker han bort.
I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.
10 Herren satt på sin tron när syndafloden kom,
Herren tronar som konung för evigt.
11 Herren ger makt åt sitt folk,
Herren välsignar sitt folk med frid.
16 Och Mose gjorde så. Han gjorde i allt som Herren hade befallt honom.
17 I första månaden av andra året, på första dagen i månaden blev tabernaklet uppsatt. 18 Då satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, ställde upp brädorna, sköt in tvärstängerna och satte upp stolparna. 19 Han bredde ut tältet över tabernaklet och tältöverdragen ovanpå det, så som Herren hade befallt Mose. 20 Han tog vittnesbördet och lade in det i arken och satte stängerna på arken. Och han lade nådastolen ovanpå arken. 21 Sedan förde han in arken i tabernaklet och satte upp förlåten, som skulle hänga framför arken, och skärmade av vittnesbördets ark, så som Herren hade befallt honom. 22 Han ställde också bordet i uppenbarelsetältet, vid tabernaklets norra sida, utanför förlåten, 23 och lade upp bröd på det inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose. 24 Och han ställde in ljusstaken i uppenbarelsetältet mitt emot bordet på tabernaklets södra sida 25 och satte upp lamporna inför Herrens ansikte, så som Herren hade befallt Mose. 26 Han ställde in det förgyllda altaret i uppenbarelsetältet framför förlåten 27 och tände väldoftande rökelse på det, så som Herren hade befallt Mose. 28 Han satte upp förhänget framför ingången till tabernaklet. 29 Brännoffersaltaret ställde han vid ingången till uppenbarelsetältets tabernakel och offrade på det brännoffer och matoffer, så som Herren hade befallt Mose. 30 Han ställde karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyllde det med vatten att tvätta sig i. 31 Mose och Aron och hans söner tvättade sina händer och fötter med vatten ur det. 32 När de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret tvättade de sig, så som Herren hade befallt Mose. 33 Och han satte upp förgårdens omhängen runt omkring tabernaklet och altaret och hängde upp förhänget framför porten till förgården. Så fullbordade Mose arbetet.
Herrens härlighet över tabernaklet
34 Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet. 35 Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet.
36 Så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet bröt Israels barn upp. Så gjorde de under hela sin vandring. 37 Men så länge molnskyn inte höjde sig bröt de inte upp, förrän den dag då den höjde sig igen. 38 Ty Herrens molnsky vilade över tabernaklet om dagen, och eld var i den om natten. Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring.
35 När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där männen!" 36 Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni skall friges. Så kom nu ut och gå i frid!" 37 Men Paulus sade till dem: "De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och de har kastat oss i fängelse. Och nu vill de låta oss gå i hemlighet. Å nej, de får själva komma och föra ut oss." 38 Rättstjänarna framförde detta till domarna. När dessa fick höra att de var romerska medborgare blev de förskräckta. 39 De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. 40 När Paulus och Silas hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan for de vidare.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln