Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Hela skapelsen prisar och ärar Herren

⁸ Människa, lyssna nu på vad jag säger till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte! Öppna munnen och ät vad jag ger dig!”

⁹ Jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den var en bokrulle. ¹⁰ Han rullade upp den inför mig, och den var fullskriven på både fram- och baksidan. Det som var skrivet i den var klagosånger, suckan och jämmer.

3 Sedan sa han till mig: ”Du människa, ät upp vad som finns framför dig, ät upp den här bokrullen! Gå sedan och tala till israeliterna!” ² Jag öppnade munnen, och han gav mig bokrullen att äta. ³ ”Människa”, sa han till mig, ”ät upp och fyll din buk med denna bokrulle som jag ger dig.” Jag åt, och den smakade sött som honung.

⁴ Sedan sa han till mig: ”Du människa, gå nu till israeliterna och tala mina ord till dem. ⁵ Det är inte till ett folk med ett främmande och obegripligt språk som du sänds ut, utan till israeliterna, ⁶ inte till många folk vars främmande språk och svårbegripliga tal du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de ha lyssnat till dig. ⁷ Men israeliterna vill inte lyssna till dig mer än de vill lyssna till mig. Alla israeliterna har hårda pannor och hårda hjärtan. ⁸ Men jag ska göra ditt ansiktsuttryck lika hårt som deras och din panna lika hård. ⁹ Jag ska göra din panna hård som den hårdaste sten, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dig inte skrämmas av dem. De är ju ett upproriskt släkte.”

¹⁰ Sedan sa han: ”Du människa, lägg allt jag säger på minnet! Lyssna noga! ¹¹ Gå till dina landsmän i fångenskapen, tala till dem, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: ’Så säger Herren, Herren.’ ”

Ängeln med den lilla bokrullen

10 Sedan såg jag en annan väldig ängel komma ner från himlen, insvept i ett moln och med en regnbåge över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, ² och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden ³ och ropade med en röst lika stark som ett lejons rytande. När han hade slutat ropa, talade de sju åskorna. ⁴ Jag skulle just skriva ner vad de sju åskorna talat, när jag hörde en röst från himlen säga: ”Försegla de sju åskornas tal, skriv inte ner det!”

⁵ Ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sedan sin högra hand mot himlen ⁶ och svor vid honom som lever i all evighet och som skapade himlen och allt som finns i den, jorden och allt som finns på den, och havet och allt som finns i det. Han sa: ”Tiden är ute. ⁷ När den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin trumpet, har Guds hemlighet slutförts, enligt det glada budskap han framfört till sina tjänare profeterna.”

⁸ Sedan talade rösten som jag hade hört från himlen till mig igen och sa: ”Gå till ängeln som står på havet och på jorden och ta den öppna bokrullen ur hans hand.” ⁹ Då gick jag bort till ängeln och bad honom att ge mig den lilla bokrullen. Han sa till mig: ”Ja, ta den och ät den. Den ska bli bitter i din mage, men i din mun ska den smaka sött som honung.”^[a]

¹⁰ Då tog jag bokrullen ur hans hand och åt upp den, och den smakade sött som honung i min mun, men när jag hade svalt den var den bitter i min mage.

¹¹ Sedan sa man till mig: ”Än en gång måste du profetera om många länder och folk och språk och kungar.”