Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Psalm 150

Halleluja!

¹⁹ Tillsammans med Saul och alla Israels män är de i Terebintdalen och strider mot filisteerna."

²⁰ David steg upp tidigt följande morgon. Han lämnade fåren åt en som skulle vakta dem och tog med sig det han skulle och gav sig i väg, så som Isai hade sagt till honom. När han kom fram till vagnborgen skulle hären just dra ut till strid, och den gav upp ett härskri. ²¹ Israel och filisteerna ställde upp sig i slagordning mot varandra. ²² David lämnade ifrån sig sakerna han hade åt trossvaktaren och skyndade bort till hären. När han kom dit hälsade han på sina bröder. ²³ Medan han talade med dem, se, då trädde stridsmannen som hette Goliat, filisteen från Gat, fram ur filisteernas här och talade på samma sätt som förut. Också David hörde det.

²⁴ När Israels män såg Goliat, blev de alla mycket rädda och flydde för honom. ²⁵ Israels män sade: "Ser ni den där mannen som träder fram där? Han kommer för att håna Israel. Men åt den som slår ner honom skall kungen ge stor rikedom, ja, han skall få kungens dotter och hans fars hus skall han göra skattefritt i Israel." ²⁶ David frågade männen som stod bredvid honom: "Vad får den som slår ner den där filisteen och tar bort skammen från Israel? Ty vem är denne oomskurne filisté, som vågar håna den levande Gudens här?" ²⁷ De upprepade då för honom det som hade sagts och de sade: "Detta får den som slår ner honom."

²⁸ Hans äldste bror Eliab hade hört hur han talade med männen och han blev rasande på David och han sade: "Varför har du kommit hit? Åt vem har du lämnat den lilla fårhjorden i öknen? Jag känner ditt övermod och ditt hjärtas ondska. Det är för att se på striden som du har kommit hit." ²⁹ David svarade: "Vad har jag då gjort? Det var ju bara en fråga." ³⁰ Sedan vände han sig från honom till en annan och frågade samma sak, och han fick samma svar som förut.

³¹ Man hade hört vad David sagt och berättade det för Saul, som lät hämta honom. ³² David sade till Saul: "Ingen bör tappa modet. Din tjänare skall gå och strida mot denne filisté."

Apostlarna inför Stora rådet

¹⁷ Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga sadduceernas parti,^[a] uppfylldes av avund ¹⁸ och grep apostlarna och satte dem i fängelse. ¹⁹ Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sade: ²⁰ "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv." ²¹ När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas. ²² Men när tjänarna kom fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: ²³ "Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid portarna, men då vi öppnade fann vi ingen därinne." ²⁴ När ledaren för tempelvakten tillsammans med översteprästerna fick höra det, blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Men då kom någon och sade till dem: "Männen som ni satte i fängelse är i templet och står där och undervisar folket." ²⁶ Ledaren för tempelvakten gick då tillsammans med tjänarna och förde bort dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.