Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 118
Tacksamhet över Herrens nåd och hjälp
1 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
2 Israel må säga så,
ty hans nåd varar i evighet.
14 Herren är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning.
15 Man sjunger med jubel om frälsning
i de rättfärdigas hyddor:
" Herrens högra hand gör mäktiga ting.
16 Herrens högra hand upphöjer,
Herrens högra hand gör mäktiga ting."
17 Jag skall inte dö utan leva
och förkunna Herrens gärningar.
18 Hårt har Herren tuktat mig,
men han lämnade mig inte åt döden.
19 Öppna för mig rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem och tacka Herren.
20 Detta är Herrens port,
de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig för att du svarade mig
och blev min frälsning.
22 Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort
har blivit en hörnsten.
23 Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
24 Detta är den dag som Herren har gjort,
låt oss på den jubla och vara glada!
Jael dödar Sisera
17 Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. 18 Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: "Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd." Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. 19 Han sade till henne: "Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig". Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20 Han sade till henne: "Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej."
21 Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog. 22 Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: "Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker." Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen.
23 Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn.
24 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,
keniten Hebers hustru,
välsignad framför alla kvinnor som bor i tält.
25 Vatten begärde han,
hon gav honom mjölk,
gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen.
26 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,
sin högra hand efter arbetshammaren.
Med den slog hon Sisera
och krossade hans huvud,
spräckte hans tinning och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter sjönk han ihop,
föll och blev liggande.
Vid hennes fötter sjönk han ihop och föll.
Där han sjönk ihop,
där föll han slagen till döds.
28 Ut genom fönstret skådar Siseras moder,
hon ropar ut genom gallret:
"Varför dröjer hans vagn att komma?
Varför hörs inte ljudet från hans vagnar?"
29 Då svarar de klokaste av hennes hovtärnor,
och själv ger hon sig samma svar:
30 "Utan tvivel vann de byte som de nu delar:
en flicka eller två åt var och en av männen,
byte av praktvävnader för Siseras räkning,
byte av praktvävnader, brokiga tyger,
en brokig duk eller två för de fångnas halsar."
31 Så må alla dina fiender förgås, o Herre.
Men de som älskar honom må likna solen,
när den går upp i kraft.
Och landet hade nu ro i fyrtio år.
Kvinnan och draken
12 Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda. 3 Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. 4 Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det. 5 Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron. 6 Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar.
Mikael och draken
7 En strid uppstod i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 Och den store draken, den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, han som bedrar hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 Och jag hörde en stark röst i himlen säga:
"Nu har frälsningen och makten och riket
blivit vår Guds och väldet hans Smordes.
Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad,
han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.
11 De övervann honom genom Lammets blod
och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt
att de drog sig undan döden.
12 Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem!
Men ve dig, du jord och du hav, ty djävulen har kommit ner
till er i stor vrede, eftersom han vet att hans tid är kort."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln