Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
4 Herren, Herren har gett mig lärdomens ord
så att jag vet hur jag ska stödja den trötte.
Varje morgon väcker han mig
till att lyssna på lärjungavis.
5 Herren, Herren har fått mig att lyssna,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte vänt mig bort.
6 Jag böjde min rygg mot dem som slog mig
och vände ansiktet mot dem som ryckte mig i skägget.
Jag gömde inte mitt ansikte
för hån och spott.
7 Därför att Herren, Herren hjälper mig,
känner jag mig inte förödmjukad.
Jag har gjort mitt ansikte hårt som flinta,
och jag vet att jag inte kommer att bli sviken.
8 Han som rättfärdiggör mig är nära.
Vem kan gå till rätta med mig?
Låt oss mötas!
Vem är min motpart?
Låt honom träda fram!
9 Herren, Herren hjälper mig.
Vem kan döma mig?
De ska alla slitas ut som klädesplagg,
som malätna kläder.
Bön om hjälp
(Ps 40:14-18)
70 För körledaren. Av David, till påminnelse.
2 Gud, befria mig!
Herre, skynda dig och kom till min hjälp!
3 Låt skam och vanära komma över dem
som är ute efter mitt liv.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
4 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha”
vända tillbaka i skam.
5 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Gud är stor!”
6 Jag är betryckt och fattig,
skynda till mig, Gud!
Du är min hjälp och befriare,
Herre, dröj inte!
Var uthålliga
12 När vi nu har en sådan sky av vittnen runt omkring, låt oss kasta av allt som hindrar, all synd som vill gripa tag i oss, och med uthållighet springa mot målet. 2 Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. Han såg fram emot den glädje som väntade honom, uthärdade korset utan att bry sig om dess skam och sitter nu på den högra sidan om Guds tron.[a] 3 Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.
21 När Jesus hade sagt detta blev han upprörd i sitt innersta och vittnade: ”Ja, sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig!”
22 Hans lärjungar såg då på varandra och undrade vem han kunde mena. 23 En av hans lärjungar, den som han älskade,[a] var närmast intill Jesus sida vid bordet 24 och Simon Petrus gjorde därför tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. 25 Lärjungen lutade sig då mot Jesus och frågade: ”Herre, vem är det?”
26 Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag nu doppar i fatet.” Sedan doppade han brödstycket och gav det till Judas, Simon Iskariots son. 27 Och i samma ögonblick som Judas fick brödet, for Satan in i honom. Jesus sa då till honom: ”Skynda dig, gör det du ska!”
28 Ingen av de andra vid bordet förstod varför Jesus sa så till honom. 29 Eftersom Judas skötte om kassan trodde några att han bad honom gå ut och köpa det man behövde till högtiden eller ge något till de fattiga. 30 Men när Judas hade fått brödet, gick han genast ut. Det var natt.
31 Så snart han hade gått, sa Jesus: ”Människosonen är nu förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. 32 Om nu Gud är förhärligad i honom,[b] ska Gud också förhärliga honom i sig själv. Han ska snart förhärliga honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.