Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 126
Från tårar till jubel
1 En vallfartssång.
När Herren gjorde slut på Sions fångenskap,
då var vi som drömmande.
2 Då fylldes vår mun med skratt
och vår tunga med jubel.
Då sade man bland hednafolken:
" Herren har gjort stora ting med dem."
3 Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
och vi är glada.
4 Herre, låt våra fångar komma åter
liksom strömmarna i Negev.
5 De som sår med tårar
skall skörda med jubel.
6 Gråtande går de ut och bär sitt utsäde.
Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.
21 Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: "Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! 22 Tag en knippa isop och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen. 23 Ty Herren skall gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och på de båda dörrposterna skall han gå förbi dörren och inte tillåta fördärvaren att komma in i era hem och slå er. 24 Detta skall ni hålla. Det skall vara en stadga för dig och dina barn för evigt. 25 Och när ni kommer in i det land som Herren skall ge er, som han har sagt, skall ni fira denna gudstjänst. 26 När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? 27 skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten när han slog egyptierna, men skonade våra hus." Då böjde folket sig ner och tillbad.
45 Många judar, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort. 47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi?[a] Den här mannen gör många tecken. 48 Om vi låter honom hålla på så här, kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk." 49 En av dem, Kajfas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. 50 Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör i folkets ställe än att hela folket går under?" 51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket. 52 Ja, han skulle inte bara dö för folket utan också för att samla och förena Guds kringspridda barn. 53 Från den dagen överlade de om att döda honom. 54 Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan begav sig bort därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim.[b] Där var han tillsammans med sina lärjungar.
55 Judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.[c] 56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" 57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som visste var han fanns skulle tala om det, så att de kunde gripa honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln