Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud lovar Abram en son

15 Något senare kom Herrens ord till Abram i en syn:

² Men Abram svarade: ”Herre, Herre, vad kan du ge mig? Jag går ju bort barnlös. Min tjänare Elieser från Damaskus kommer att ärva mig.”^{[a] 3} Abram sa vidare: ”Du har ju inte gett mig några barn. Då blir det min tjänare som ärver mig.”

⁴ Då kom Herrens ord till honom igen: ”Nej, din tjänare kommer inte att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva dig.” ⁵ Sedan förde Gud ut Abram och sa till honom: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Så talrika ska dina efterkommande^[b] bli.” ⁶ Och Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.^[c]

⁷ Han sa till honom: ”Jag är Herren, som förde dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som egendom.” ⁸ Men Abram svarade: ”Herre, Herre, hur kan jag veta att jag ska få det här?” ⁹ Då sa Herren till honom att hämta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva. ¹⁰ Abram hämtade djuren och styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.^{[d] 11} Och när rovfåglar angrep de slaktade djuren, schasade Abram bort dem.

¹² När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och ett fruktansvärt, skrämmande mörker kom över honom.

¹⁷ När solen gick ner och det blev mörkt, syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna.^[a]

¹⁸ Den dagen upprättade Herren detta förbund med Abram: ”Jag ger detta land till dina ättlingar, ända från Egyptens flod till den stora floden Eufrat,

Förtröstan på Herren, bön om hjälp

27 Av David.

¹⁷ Syskon, ta mig till föredöme, och lär er av dem som lever efter det exempel vi har gett er. ¹⁸ Jag har ju ofta sagt er, och jag säger det igen med stor sorg, att det finns många som är fiender till Kristus kors. ¹⁹ De är på väg att gå förlorade, för aptiten är deras gud, de sätter sin ära i sådant som är deras skam, och de är helt inriktade på det jordiska. ²⁰ Men vårt hemland är i himlen, och därifrån väntar vi också honom som ska rädda oss, Herren Jesus Kristus. ²¹ Han ska genom sin kraft förvandla vår förnedrade kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, för han har makt att lägga allt under sig.

Förmaningar

4 Därför, mina kära syskon, ska ni stå fasta i Herren, ni som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.

Jesus sörjer över Jerusalem

(Matt 23:37-39)

³¹ Just då kom några fariseer till honom och sa: ”Gå genast härifrån, för Herodes tänker döda dig!”

³² Jesus svarade: ”Hälsa den räven^[a] att jag driver ut onda andar och botar sjuka idag och imorgon, och att jag på den tredje dagen når mitt mål. ³³ Ja, idag, imorgon och i övermorgon måste jag fortsätta min vandring, för en profet kan inte bli dödad någon annanstans än i Jerusalem.

³⁴ Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som sänts till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, precis som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. ³⁵ Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Jag säger er: ni kommer inte att få se mig igen förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.^[b]’ ”

Jesus förvandlas på berget

(Matt 17:1-13; Mark 9:2-13)

²⁸ Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be. ²⁹ Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita. ³⁰ Två män stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,^{[a] 31} som visade sig i härlighet och talade om Jesus uttåg som han skulle fullborda i Jerusalem.

³² Petrus och de båda andra hade somnat djupt, men nu vaknade de och fick se Jesus härlighet och de två männen som stod där med honom. ³³ När de skulle lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sa.

³⁴ Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev förskräckta. ³⁵ Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde^[b]. Lyssna på honom!” ³⁶ Och när rösten hade tystnat fann de Jesus ensam kvar.

Men hans lärjungar höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

(Matt 17:14-19; Mark 9:14-29)

³⁷ Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av mycket folk. ³⁸ Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn. ³⁹ En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom. ⁴⁰ Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de kunde inte.”

⁴¹ ”Detta trolösa och förvridna släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.” ⁴² Och medan pojken var på väg, kastade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans far.

⁴³ Alla blev förundrade över Guds storhet.

Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö

(Matt 17:22-23; Mark 9:30-32)

Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina lärjungar: