Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En oskyldig mans bön
17 En bön av David.
Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
2 Jag väntar på min rätt från dig,
för du ser vad som är rätt.
3 Du prövar mitt innersta,
du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
4 som människor gör.
Jag har hållit de ord som du talat,
jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]
5 Jag har hållit mina steg på dina vägar,
mina fötter har inte stapplat.
6 Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
Lyssna på mig, hör vad jag säger.
7 Visa din underbara nåd,
du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
undan sina motståndare.
8 Bevara mig som din ögonsten,
göm mig under dina vingars skugga,
9 för de gudlösa som anfaller mig,
mina dödsfiender som omger mig.
10 De har förhärdat sina hjärtan,
de tar stora ord i sin mun.
11 De omringar oss överallt där vi går,
med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]
12 Han är som ett lejon,
ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
som ligger på lur.
13 Stå upp, Herre, gå emot honom!
Slå ner honom!
Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14 Herre, rädda mig med din hand från sådana,
från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
vilkas buk du fyller med din rikedom,
vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]
15 I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.
Job prövas
(1:1—2:13)
En god och framgångsrik person
1 I landet Us levde en man som hette Job[a]. Han var en god och rättsinnig man som fruktade Gud och höll sig borta från allt ont. 2 Job hade sju söner och tre döttrar. 3 Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston, och han hade en mängd tjänare. Han var den mäktigaste i hela Östlandet.
4 Jobs söner brukade turas om att hålla fester i sina hem, och de inbjöd sina tre systrar och åt och drack tillsammans med dem. 5 När en fest, som kunde vara flera dagar, var över samlade Job sina barn och renade dem. Tidigt på morgonen bar han fram ett brännoffer för var och en av dem. Job tänkte: ”Kanske mina barn har syndat och förbannat Gud i sina hjärtan.” Så gjorde Job varje gång.
Anklagaren gör Job fattig
6 En dag när Guds söner kom fram inför Herren, var Anklagaren, Satan, tillsammans med dem.
7 ”Varifrån kommer du?” frågade Herren Anklagaren. ”Från en färd runt hela jorden”, svarade denne.
8 ”Har du lagt märke till min tjänare Job?” frågade Herren Anklagaren. ”Det finns ingen annan som han på hela jorden, en god och rättsinnig man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra.”
9 ”Job fruktar väl inte Gud för ingenting?” svarade Anklagaren. 10 ”Du har alltid skyddat både honom, hans hus och hans tillhörigheter. Du har välsignat allt han gör, och hans boskapshjordar breder ut sig över landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid all hans egendom, så ska du få se att han kommer att förbanna dig rakt i ansiktet!”
12 Herren svarade Anklagaren: ”Du får göra vad du vill med hans egendom, men Job själv får du inte röra.”
Anklagaren lämnade sedan Herren.
13 En dag, när Jobs söner och döttrar festade i den äldste broderns hus, 14 kom en budbärare till Job och sa: ”Man plöjde med dina oxar och åsnorna betade i närheten, 15 när sabéerna gick till anfall, drog i väg med dem och dödade allt ditt tjänstefolk utom mig. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
16 Medan denne budbärare fortfarande talade, kom en annan och sa: ”Guds eld föll ner från himlen och brände upp fåren och folket. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
17 Innan mannen hade slutat tala kom ytterligare en och sa: ”Kaldéerna delade upp sig i tre grupper och rövade bort kamelerna. De har även dödat tjänarna. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
18 Medan denne fortfarande talade kom ytterligare en annan och sa: ”Dina söner och döttrar hade fest i din äldste sons hem, 19 när plötsligt en väldig storm kom svepande från öknen och tog tag i husets fyra hörn, så att taket störtade in och dödade allesammans. Jag är den ende som kom undan för att berätta detta för dig.”
20 Då reste sig Job och rev sönder sin mantel. Han rakade av allt hår, föll ner på marken inför Gud och tillbad. 21 Han sa:
”Jag kom naken ur min mors liv,
och naken vänder jag åter.
Herren gav och Herren tog.
Välsignat vare Herrens namn.”
22 Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.
Var beredda
(Matt 24:36-51; Mark 13:32-37)
34 Var på er vakt, så att era hjärtan inte förslöas av festande och supande, eller av vardagliga bekymmer. Annars överraskas ni av den dagen 35 som av en snara. Den ska komma över alla som bor på hela jorden. 36 Håll er ständigt vakna! Be att ni ska få kraft att fly undan det som väntar, så att ni kan stå inför Människosonen.”
37 På dagarna var Jesus i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallades Olivberget och övernattade där. 38 Folkmassorna samlades redan tidigt på morgonen för att höra honom i templet.
Planer på att döda Jesus
(Matt 26:2-5; Mark 14:1-2; Joh 11:45-53)
22 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid som kallas påsk[a]. 2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. De var nämligen rädda för folket.
Judas beslutar att förråda Jesus
(Matt 26:14-16; Mark 14:10-11)
3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4 Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna förråda Jesus. 5 De blev mycket glada och erbjöd honom pengar, 6 som han genast accepterade. Sedan sökte han efter ett tillfälle att utan folkets vetskap förråda Jesus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.