Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En oskyldig mans bön
17 En bön av David.
Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
2 Jag väntar på min rätt från dig,
för du ser vad som är rätt.
3 Du prövar mitt innersta,
du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
4 som människor gör.
Jag har hållit de ord som du talat,
jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]
5 Jag har hållit mina steg på dina vägar,
mina fötter har inte stapplat.
6 Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
Lyssna på mig, hör vad jag säger.
7 Visa din underbara nåd,
du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
undan sina motståndare.
8 Bevara mig som din ögonsten,
göm mig under dina vingars skugga,
9 för de gudlösa som anfaller mig,
mina dödsfiender som omger mig.
10 De har förhärdat sina hjärtan,
de tar stora ord i sin mun.
11 De omringar oss överallt där vi går,
med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]
12 Han är som ett lejon,
ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
som ligger på lur.
13 Stå upp, Herre, gå emot honom!
Slå ner honom!
Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14 Herre, rädda mig med din hand från sådana,
från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
vilkas buk du fyller med din rikedom,
vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]
15 I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.
Översteprästen Josua
3 Sedan visade han mig översteprästen Josua som stod inför Herrens ängel, och på hans högra sida stod Anklagaren[a] med anklagelser mot honom. 2 Herren sa till Anklagaren: ”Herren ska tillrättavisa dig, Anklagare. Ja, Herren ska tillrättavisa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”
3 Men Josua var klädd i orena kläder, då han stod inför ängeln. 4 Då sa ängeln till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.”
Sedan sa han till Josua: ”Jag har tagit bort din synd och ska nu klä dig i högtidskläder.”
5 Då sa han[b]: ”Sätt en ren turban på hans huvud!” Då satte de en ren turban på hans huvud och klädde honom, medan Herrens ängel stod där.
6 Herrens ängel försäkrade Josua: 7 ”Så säger härskarornas Herre: ’Om du vandrar på mina vägar och håller mina förordningar, ska du få råda över mitt hus och vakta mina förgårdar. Jag ska ge dig en plats bland dessa som står här.
8 Lyssna, Josua, du överstepräst, och dina närmaste, som sitter inför dig, för dessa män är ett förebud: Jag ska låta min tjänare, Skottet[c], komma. 9 Se på stenen som jag lagt framför Josua! På denna enda sten med sju ögon ska jag rista en inskrift, säger härskarornas Herre. Jag ska utplåna detta lands skuld på en enda dag.
10 På den dagen, säger härskarornas Herre, ska ni var och en kunna bjuda in era grannar under vinrankan och fikonträdet.’ ”
4 Gud skonade ju inte de änglar som syndade, utan kastade ner dem i den mörka avgrunden, där de nu sitter fängslade i väntan på domen.[a] 5 Han skonade inte heller den gamla världen men räddade Noa, rättfärdighetens förkunnare, och sju andra när han lät den stora översvämningen komma över de ogudaktigas värld.[b] 6 Gud dömde också städerna Sodom och Gomorra och lät dem förvandlas till askhögar. Han gjorde dem till exempel på vad som väntar de ogudaktiga. 7 Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades svårt av de laglösas omoraliska liv.[c] 8 Denne rättfärdige man som bodde där fick nämligen dag efter dag se och höra deras laglösa gärningar och plågades av detta i sin rättfärdiga själ.
9 Herren vet alltså att rädda de gudfruktiga ur frestelsen och förvara de orättfärdiga under straff ända fram till domens dag. 10 Det gäller särskilt dem som drivs av sina smutsiga begär av mänsklig natur och föraktar auktoritet[d]. De är trotsiga och högmodiga och drar sig inte för att håna himmelska väsen,[e] 11 trots att änglar, som är mycket starkare och mäktigare, inte vågar komma till Gud med några smädande anklagelser mot dem.
12 Dessa är som oförståndiga djur, som bara följer sina instinkter och är födda till att fångas och dödas. De hädar vad de inte känner till. De går under, liksom djuren. 13 De ska själva få en lön för sin orättfärdighet. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen. De är en skam och vanära där de sitter och äter med er, samtidigt som de ägnar sig åt sina njutningar. 14 De begår äktenskapsbrott med ögonen,[f] och de får aldrig nog av synden. De förleder instabila individer och är vältränade i girighet, dessa förbannade, 15 som har övergett den rätta vägen, gått vilse och följt samma väg som Bileam, Bosors son. Han älskade att få lön för orättfärdighet. 16 Men han fick en tillrättavisning för sitt brott: en åsna, ett stumt arbetsdjur, talade till honom med människoröst och förhindrade profetens dårskap.[g]
17 Dessa människor är uttorkade källor, dimmoln som jagas av stormvinden.[h] Det djupaste mörker väntar dem. 18 De talar stora, tomma ord, och med lustfyllda begär och sitt omoraliska liv lurar de till sig sådana som just har lämnat dem som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet, men är själva slavar under fördärvet. En människa är ju slav under det som behärskar henne. 20 Om de som har flytt från den här världens omoral genom att lära känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, än en gång blir infångade och besegrade, då är deras situation värre än förut. 21 Det hade varit bättre för dem att aldrig få reda på rättfärdighetens väg, än att först lära känna den och sedan vända ryggen åt det heliga budet som de fått.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.