Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
En bön om räddning från dem som kommer med falska anklagelser
120 En vallfartssång.[a]
I min nöd ropade jag till Herren,
och han svarade mig.
2 Herre, rädda mig från lögnarna
och från bedrägligt tal.
3 Vad kan han ge dig,
vad mer kan han ge dig, du lögnare?[b]
4 Må han straffa dig
med krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol!
5 Ve mig som bor i Meshek
och lever bland Kedars tält!
6 Alltför länge har jag bott bland dem
som hatar fred.
7 Jag är för fred,
men så fort jag säger något vill de strida.
11 För så säger Herren om Shallum, Josias son, Juda kung, som efterträdde sin far Josia och blev bortförd från denna plats: ”Han ska aldrig mer återvända hit. 12 Han kommer att dö på den plats dit han bortfördes och aldrig mer få se detta land.”
13 ”Ve den som bygger sitt hus
med orättfärdighet
och sina övre salar med orätt,
som låter sin nästa arbeta för ingenting
och inte ger honom någon lön,
14 den som säger:
’Jag ska bygga mig ett stort palats
med rymliga övre salar
och göra många fönster,
klä det med cederpanel
och måla det rött.’
15 Är det att vara kung,
att stoltsera med cederträ?
Tänk på din far: han åt och drack
och gjorde det som var rätt och rättfärdigt,
och allt gick honom väl.
16 Han värnade om den fattige och skaffade rätt åt den behövande,
och det gick väl för honom.
Är inte detta att känna mig?
säger Herren.
17 Men dina ögon och tankar
är bara inriktade på oärlig vinning
och att utgjuta oskyldigt blod,
och på förtryck och våld.”
Jesus anklagar de religiösa ledarna
(Matt 23:1-36)
37 Medan Jesus höll på att tala till folket, bjöd en av fariseerna hem honom på mat, och Jesus följde med och slog sig ner vid bordet. 38 Farisén såg att han inte först tvättade sig och blev förvånad.
39 Herren sa till honom: ”Ni fariseer rengör nog utsidan av bägare och fat, men inom er är ni fulla av girighet och ondska. 40 Förstår ni då inte att han som har gjort utsidan också har gjort insidan? 41 Nej, ge det som finns därinne till de fattiga, så ska allting bli rent för er.
42 Ve er, fariseer! Ni ger Gud en tiondel[a] av mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar i rättvisan och kärleken till Gud. Visst ska ni göra det ena, men försumma inte det andra.
43 Ve er, fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i synagogorna och bli hälsade på torgen! 44 Ve er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.[b]”
45 ”Mästare”, sa en av de laglärda, ”när du talar så där förolämpar du oss också.”
46 ”Ve er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni lägger bördor på människorna som de knappt kan bära, men vill inte röra ett finger för att flytta dem. 47 Ve er som reser gravmonument över profeterna, som era förfäder mördade! 48 Ni vittnar så om era förfäders gärningar och accepterar dem. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem.
49 Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter och apostlar. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’ 50 Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, 51 ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet.[c] Ja, jag säger er att detta släkte ska ställas till svars för allt detta.
52 Ve er, laglärda, som har tagit nyckeln till kunskapen. Ni har själva inte gått in, och andra som vill gå in hindrar ni.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.